Karlsson: ”På golfbanan tänker jag inte på OS”

Det här är ett utdrag ur ett större Höga Kusten-reportage som publicerades ursprungligen i nr 6/2021. Vill du få Svensk Golf hem i brevlådan? Klicka här för att prenumerera på nya magasinet.

Sveriges kanske största hopp inför vinter-OS i Beijing i februari ser koncentrerad ut. Hon fokuserar, andas ut… och puttar.
Hårt, rakt och perfekt i koppen.
Frida Karlsson ser nöjd ut där på 14:e hålet på Sollefteå GK och konstaterar:
– Den var ju bra. Annars är egentligen närspelet det jag är sämst på.

För oss vanliga är den här dagen en tisdag i juni. Hyfsat mycket folk på Sollefteå GK. Här, precis som på de andra banorna vid Höga kusten, är säsongen ganska kort och måste utnyttjas. Ljusa kvällar och nätter underlättar. Att det för några år sedan spelades midnattsgolf här, 36 hål med start klockan 21.00, middag efter 18 hål mitt i natten och därefter 18 till, säger en del.
För Frida Karlsson, svensk längdåknings största stjärna, är det inte en vanlig tisdag utan en tisdag sex månader och 19 dagar innan OS i Beijing invigs.
Det är möjligt att hon har koll på antalet timmar också.

Nästa morgon ska hon köra löpning innan hon sätter sig på längdlandslagets chartrade flyg till Frankrike för det första av tre höghöjdsläger. De flesta skulle kanske stanna hemma kvällen innan avfärd, packa väskan och kolla någon ny serie på Netflix.
Men Frida Karlsson är Frida Karlsson. Full av överskottsenergi. Så varför inte klämma in lite golf också?
Det märks att hon är igenkänd på banan. Det är ”lycka till i vinter Frida”, ”var har du stavarna Frida”, ”hälsa mamma och pappa Frida” hela tiden.
I vintras, vid VM i Oberstdorf i Tyskland 2021, var hon det stora svenska hoppet. Men en olycklig skada när hon körde chins genom att hänga i dörrkarmen på hotellrummet (!) ställde till det.
Karmen lossnade nämligen.
Och Frida blev blåslagen.
– Typiskt Frida Karlsson, det händer alltid saker kring henne, som någon säger när vi småpratar på golfbanan innan hon kommer inrullande på parkeringen i sin sponsorbil.

Trots skadan tog hon silver i både skiathlon och 10 km fristil samt brons i tremilen – där hon blev överkörd på slutet och befarades ha brutit handen. Det går inte att låta bli att titta på den när hon greppar golfklubban men, lovar hon, det är inga problem.
Eftersom längdtävlingarna i OS avgörs på 1 650 meters höjd i skidorten Zhangjiakou, 20 mil från Beijing, krävs speciella förberedelser.
– Hela mitt liv kretsar kring OS i vinter. Det är inte så att jag tänker på själva loppen varje dag, men alla förberedelser görs med tanke på OS. Höghöjdslägren förstås, mycket testande av olika saker och naturligtvis all träning läggs upp så att jag ska vara i form de där veckorna i februari, säger hon.

En detalj som visar på noggrannheten: hon åker i sommar ofta på tyngre rullskidor för att vara beredd på att det kan bli ganska trögt före där i de kinesiska bergen.
Inget, absolut inget, lämnas åt slumpen.
Samarbeten, sponsorer, media trycker på. Hon har en hel stab som hjälper till, med mamma Mia Karlsson och pappa Leif Medin som managers och nyckelpersoner kring hennes företag FK Sports and Marketing AB.
Frida Karlsson är ju ändå bara 21 år.
Några timmar innan golfen med Frida träffar vi just hennes mamma Mia Karlsson, som är vd för Höga Kusten Destinationsutveckling och tränare och ordförande i skidklubben i Sollefteå. Hon åkte tidigare själv skidor i landslaget i fem år.
Och har varit sportchef i Sollefteå Golfklubb.
– Jag började själv spela golf som avkoppling när jag åkte skidor, berättar hon, eftersom jag inte behövde prestera där. Nu spelar jag inte så mycket, men jag och Leif kan någon ljus helgkväll gå ner och spela kanske fyra hål. Det är en lyx och lagom för mig.
Mia förklarar att intresset för Frida är enormt.
– Hon skulle kunna vara inbokad varje dag. Min och Leifs uppgift är ofta att säga nej så att hon inte ens behöver ta ställning själv. För även om det är trevliga och bra förfrågningar måste hon begränsa sig. Fast vår viktigaste uppgift är att vi är mamma och pappa. Vi kan inte prata företag, träning och skidor hela tiden.

Frida Karlssons liv är, kort sagt, inrutat.
Och där någonstans kommer golfen in som något befriande. Medan vi på 14:e hålet släpper igenom tre snabbspelande män, som alla förstås hejar glatt på Frida och hon lika glatt tillbaka, berättar hon:
– Jag har alltid spelat golf lite grann, eftersom mina föräldrar gör det. Framförallt pappa. Han har 3 i handicap eller nåt. Som liten gick jag ofta med som, typ, caddie när pappa spelade och fick slå en del själv. Men ärligt talat hjulade jag nog mest runt i gräset.
Häromåret lockade pappa Leif med sig hennes pojkvän William Poromaa, också svenskt hopp på längdskidor i OS, till golfbanan och han blev riktigt biten.
– Då började jag mer på allvar själv också och…
Hon funderar lite, provsvingar med en järnsexa och fortsätter:
– … det jag uppskattar mest med golf är nog att jag insett att jag inte tänker på något annat när jag spelar. Inte på OS och inte på andra saker, bara på golf. Man hamnar liksom i en golfbubbla när man spelar. Jag tror att man som elitidrottare behöver den typen av avkoppling där man bara är här och nu en stund.

När hon började spela mer bestämde hon sig för en sak.
– Min inställning var att jag bara skulle spela golf för att njuta, koppla av, vara social. Men så är det ju det där med att jag egentligen gillar allt man kan tävla i så, njaaa, det blev väl inte riktigt så, skrattar hon.
– Alltså, det är visserligen socialt men jag hamnar alltid i att jag vill prestera. Jag slår nog ganska långt för att vara tjej. Jag är ju 171 lång och ganska stark i kroppen och jag vet att jag har lätt att ta till mig teknik. Järnslagen gick rätt bra direkt måste jag säga, men när jag blir bekväm med något vill jag alltid bli bättre och börjar prova saker och då går det åt helvete.´
Hon teatersuckar.
Just nu är närspelet största utmaningen.
– Fast det blir bättre det också. Men det är inte bra. Långt ifrån.

Hur fin kvällssol det än är på banan och hur bra greener som Sollefteå Golfklubbs smått legendariske course manager Jerker ”Kungen av greener” Dewall fått till är det ändå skidåkningen som styr.
– Det är därför jag sällan spelar 18 hål. För även om det inte går att jämföra med min vanliga träning så sliter golf ändå lite på kroppen och hela mitt fokus är att vara redo för mina träningspass.
Hon konstaterar:
– Mina favorithål på Sollefteå GK är därför helt klart de första nio. Det är ju dem jag spelar mest och kan bäst. Generellt är det par 4:or som passar mig allra bäst. Men när jag spelar 18 är det inte fel med hål 16 heller. Det kallas längdåkarhålet och där känner man att kondition kan behövas i golf också. Det tar ju ganska många timmar ändå.
När vi går 16:e anar man varför.
435 meter långt, från gul tee, och sluttande uppför gör att vi som inte har en konditionsidrott som yrke blir lätt flåsiga.
Trots nybörjare med ganska få rundor har hon omkring 30 i handicap. De som ser henne spela konstaterar att hon snabbt skulle marschera nedåt i handicap om hon bara tränade lite, lite golf.
Men nöta chippar och bunkerslag får bli ett projekt för framtiden.
Just den här dagen var en vanlig träningsdag i Frida Karlssons liv.
– Jag klev upp strax före sju, käkade frukost och körde ett pass lätt morgonaktivering muskulärt. Sedan sprang jag 2,5 timme i ganska tuff terräng på Hallstaberget. Efter det åkte jag hem och åt lunch, vilade och försökte gå ner i varv innan det var dags för andra passet som idag var rullskidor i två timmar.

Plötsligt stöter vi ihop med klubbens ordförande Lars Hallin som spelar en inbjudningstävling och ska slå ut på tian.
– För oss är det ju jättekul att Frida spelar golf här. Hela familjen är medlemmar och betyder mycket för Sollefteå, säger han och berättar om en klubb som för första gången på tio år har över 600 medlemmar och den här sommaren dessutom har fullt på alla kurser.
Annars är det riktigt stora som hänt för både honom, Frida Karlsson och de andra medlemmarna att det 50-åriga arrendet, som gick ut förra året och innebar oro för att banan ens skulle få vara kvar, fick en för klubben perfekt lösning med Sollefteå kommun som ny ägare.

Det är en ganska öppen och lätt kuperad skogsbana i Österforse strax utanför Sollefteå. Klubben är liten och familjär med ganska små resurser. Greenerna är omtalade, ofta snabba. Kvällen innan träffar vi några äldre män från Östersund och Sundsvall som enbart för greenernas skull köpt golfpaket på Hallstabergets hotell – där man för övrigt ofta ser Frida och andra i svenska skideliten träna utanför fönstren medan man käkar.
Hon berättar att golf blivit ganska hett i skidlandslaget:
– Vi är rätt många som spelar när vi har vilodag på läger. Vem som är bäst? ”Wille” är väldigt bra måste jag nog säga, inte bara för att han är min pojkvän. Oskar Svensson är också bra. Han har tävlingsspelat som liten, det syns och han kan plocka fram det ibland. Bland tjejerna är Maja Dahlqvist på gång.
Frida spelar mest på hemmabanan i Sollefteå men en del även på Hussborg i Fränsta, där William Poromaas föräldrar bor, 15 mil söder om Sollefteå.
– Och vi spelade förra året på Norrfällsviken mitt i Höga kusten. Det var kul! Fast svårt! Rätt smalt och stenigt!

…

– Vi spelar alltid familjemästerskap i golf en gång på sommaren. Då är det krig. Det är inte större än OS. Men stort. Mamma, pappa, storasyrran Fanny som är två år äldre än jag och lillsyrran Hanna som är tolv gör upp. Förra året fick William vara med på ett wild card.
Den ena med mer vinnarskalle än den andra.
Vem som vann senast?
Hon suckar:
– Lillsyrran. Fan!

---

Text: Ola Liljedahl • 2021-08-04
Nyheter • Frida Karlsson • Nyheter • OS Tokyo