Din semester, hans jobb

Klockan är fem minuter över nio på morgonen. Solen arbetar febrilt för att värma upp den relativt kylslagna vintermorgonen i spanska Murcia. Vid lunchtid kommer det dock att vara behagliga 17 grader, det har den pålitliga vädertjänsten på nätet garanterat.

På Hacienda Riquelmes öppningshål har Golf Plaisirs golfvärd på destinationen Polaris World, Michael Dahlberg, samlat ihop de resenärer som anlände till hotell Intercontinental under gårdagen och som alldeles strax ska slå ut på sin efterlängtade rond.
Golfvärden kör en snabb genomgång av de lokala reglerna och delar ut scorekort. Gästerna kommer fram och bläddrar nyfiket i Michael Dahlbergs Lars Lagerbäck-inspirerade pärm och spanar in slopen.
– Hur är det med avståndsmarkeringarna? undrar en herre i medelåldern som rest till Spanien med två jämnåriga kamrater.
– Till framkant på green och det handlar om meter, inte yards, svarar Michael.

En hög ringsignal avbryter sorlet. Ledmotivet till “Sällskapsresan” basuneras ut.
Mobilen är Michaels.
– Den skaffade jag direkt när jag började som golfvärd, den brukar lyfta upp stämningen…

Tio minuter över tio på förmiddagen har den sista gruppen slagit ut, det är en kvart före tidsschemat. Kvar bredvid golfvärden står Titti och Henrik från Åre Golfklubb. De blev utan spelkamrater men på resmålets andra bana som ligger ett par kilometer härifrån står två andra resenärer i en halvtom fyrboll. Michael undrar hur jämtarna vill göra, stanna kvar och spela ensamma och eller få skjuts över till El Valle?

De bestämmer sig för det senare alternativet och går tillbaka mot parkeringen och stuvar in sina bagar i golfvärdens röda folkabuss. Väl framme på den nya anläggningen checkas duon från de svenska fjällen in och Michael följer med dem fram till övningsgreenen där det andra paret står och värmer upp. De presenterar sig och vandrar sedan i väg mot första tee.
Michael vänder om och promenerar i riktning mot klubbhuset, vid en av bilarna som svängt in på området hälsar han och kollar om allt är bra med några long stay-gäster som också ingår i golfvärdens ansvarsområde.

Vi slår oss ner på uteserveringen och när kyparen kommer fram gör Michael sin beställning på spanska. Han behärskar språket, förstår nästan allt men talar ofta i presens och ibland händer det att han använder fel ord ur sitt iberiska förråd. På ett fik i ett köpcentrum beställde han “beso” i stället för det som han egentligen skulle ha och som stavades och uttalades snarlikt. “Beso” betyder kyss.
– Det är en jäkla fördel att kunna språket, man lär känna folk och det blir lättare att ha och göra med människorna som arbetar på klubbarna och hotellet. När jag först kom hit för sju år sedan talade jag bara busschaufförs-spanska, säger Michael.

Vad är det bästa med att vara golfvärd?
– Alla kontakter man får och alla härliga människor – 99 procent av gästerna är sociala och här för att de vill spela golf. Då blir det lätt en bra stämning i gruppen. Man känner nästan direkt hur veckan kommer att bli.
Och hur blir den här?
– Kanon. De har tillgång till tre banor, tillgängligheten är bra och de kan spela hur mycket som helst. Just nu har jag 60 gäster här nere, de allra flesta bor i lägenheter och bara tio har hotellrum.
Var bor du själv?
– Jag får en lägenhet om jag vill men här har jag valt hotellet där jag har fått ett bra rum med kontor och det är nära vår samlingsplats i lobbyn där jag sätter upp starttider och all annan information på en anslagstavla. Varje vecka arrangerar jag två tävlingar med priser men också utflykter till kuststaden Cartagena och Murcia samt en gemensam middag. Den mest nöjda kunden är den som fått uppleva något mer utöver golfen. Innan gästerna åker hem får de göra en utvärdering och de är duktiga på att skriva. De klagar på shuttlebussarna mellan hotellet och de två andra banorna och att buffén är enformig, men resten är toppen. Är det inte exakt som det står i katalogen så får man höra det.
Hur mycket umgås du med gästerna?
– Jag käkar frukost samt middag med dem varje kväll men det är viktigt att cirkulera så att man inte sitter med samma folk hela tiden, det kan andra resenärer reta sig på.
Du är i tjänst dygnet runt, sju dagar i veckan från 20 oktober till 14 maj. Finns det inte något utrymme för lite ledighet?
– Nej, inte en hel dag. På lördagarna när det är transfer skulle jag kunna vara ledig fram till det att gästerna åker på kvällen men i stället för att de bara ska hänga på hotellet hela dagen så brukar vi göra en utflykt. Då blir de nöjda. Dessutom gillar jag att jobba. Mina golfkompisar hemma tror att jag spelar varje dag men så är det inte. Under ett halvår här nere kanske det blir en gång i veckan i snitt.
Är det bra betalt?
– Det beror på hur du jobbar eftersom det är provision på till exempel utflykter – ju mer du arbetar, desto mer tjänar du. Har man jobbat länge, som jag, får man ut runt 9 000 kronor efter skatt. Kan du kombinera det med att hyra ut lägenheten hemma och ha ett sommarjobb så funkar det ganska bra.

I går var det lördag och då anlände de nya gästerna, de som var här förra veckan reste tillbaka hem med det vändande planet. En av passagerarna satte sig i flygstolen med en mitella.
– Mannen var ute och letade efter sin boll bland buskarna när han snubblade på en vattenledning och föll handlöst ner mot cementen. Jag var på en supermercado och handlade priser till veckotävlingen och fick åka till apoteket på vägen tillbaka till banan, berättar Michael.

Det är sånt som händer i en golfvärds vardag. Michael berättar om fler minnesvärda incidenter under sina sju år inom yrket:
“En dam säger att det inte finns något vatten att köpa i klubbhuset och undrar om Golf Plaisir tar ansvar för att hon inte svimmar ute på banan på grund av vattenbrist.”
“Direkt efter ankomsten på flygplatsen vänder sig en kvinna om och säger till mig: Eftersom jag har betalat för tjänsten golfvärd förväntar jag mig att du kommer att stå i givakt under hela veckan.”
“Vid en hemresa kunde jag inte följa med i bussen ut till flygplatsen. Då blev en gäst orolig och undrade hur han skulle komma hem. Då frågade jag: Hur kom du till Arlanda från Umeå? Ensam, svarade han. Just det ja, och det gick ju bra, eller hur…”
– Gästerna förväntar sig ofta att man ska göra allt och de är vana att ha någon omkring sig hela tiden. Som golfvärd ska du veta i stort sett allt och jag tycker att ett kinderägg beskriver yrket ganska bra — jag ska innehålla det mesta. Sedan måste jag också vara Pohlman — folk frågar ofta vad det blir för väder.

Klockan är snart sju på kvällen och vid den här tiden varje afton samlas Golf Plaisirs gäster vid informationstavlan. Nu väntar ett välkomstmöte i ett rum en trappa ner intill restaurangen, där personalen serverar sangria till alla gäster.
Michael tar ett glas och inleder med en kort presentation:
– Jag kommer från bandystaden nummer 1 – Bollnäs – och tillbringar somrarna i Hälsingland med att klippa greenerna på hemmaklubben som tidigare hade Sveriges sämsta golfhål. Men numera är det (tvåan) ombyggt och jättebra.

Han fortsätter med att berätta om hur schemat för resten av veckan ser ut innan han går över till ett par praktiska detaljer:
– Jag vill passa på att säga att om ni får ni trassel med tv:n, vattenkokaren, fläkten i köket eller om säkringen går så är det hotellreceptionen ni ringer — inte mig. De ser till att det kommer personal som kan hjälpa er. Jag är ingen tv-reparatör och kan inget om fläktar…

Michael konstaterar efter 24 minuter att det bara är han som pratar och avrundar tvärt men trevligt:
– Skål!
– Välkomna!
Gästerna höjer sina glas och applåderar sedan anförandet.

---

Text: CM Hellsten • 2011-04-21
Leva • Banor & resor • Longstay • Nyheter • Veckoresa