Ola Wenström. Foto: Mickael Tannus

Slutord

Wenström: ”Moderna golfen upprätthåller antika ideal”

Svensk Golfs kolumnist Ola Wenström skriver om varför OS behöver golfen, snarare än tvärtom.

Text: Ola Wenström • 2021-08-04 Uppdaterad 2021-12-10

Ola Wenström är kolumnist i Svensk Golf. Den här texten publicerades ursprungligen i nr 6/2021. Vill du få Svensk Golf hem i brevlådan? Klicka här för att prenumerera på nya magasinet.

Citius, altius, fortius – snabbare, högre, starkare. Det gamla olympiska idealet passar rätt bra in också på den golfelit som peggar upp i Tokyo. Få sporter tänjer gränser som den moderna golfen. Det viktigaste är ändå ett antal andra antika glosor som de tar med sig in i spelen: heder, respekt, ärlighet.

Först av allt är ett cyniskt konstaterande på sin plats. Den stora fördelen med ett försenat sommar-OS är att det åtminstone dröjde ett år innan vi blev lurade igen. Alla OS har sina uppmärksammade fall av ruffel och båg. Antingen är det något kring den internationella kommitténs röstning, den lokala arrangörens infrastrukturella fix eller de barriärbrytande medaljörerna. Fiffel, fuffens, fusk. Och doping. Såväl före som under det största av idrottsevenemang – och inte sällan långt efter – kommer olika former av olympiskt smussel fram. Ofta ser vi först en prispall som senare blir en annan när allt från enstaka slarvpellar till statsstyrda dopingprogram har avslöjats. Någonstans här är golfen och golfarnas viktigaste roll i OS.

Det är inte så att just de här atleterna har en orubblig gloria kring sig eller att det enda kluddet de bär med sig är det på scorekortet. Här finns nog en och annan konstlat uppumpad muskel till exempel. Alla de bärande golfinstitutionerna kan må en aning bättre av den kontrollverksamhet som ändå kommer med att vara en olympisk gren. Men mest är det OS som behöver golfen, snarare än tvärtom. Och framför allt golfarnas synsätt på sitt tävlande.

Det finns såklart gott om hedersknyfflar i alla sporter. De allra flesta är på banan i det mesta, kommer till start både som reko och rena. Men attityden till regelboken och rollen som den självgranskande elitidrottaren som golfaren har och förvaltar är snudd på unik. Här är väl de alltjämt yvigt ojande och fortsatt filmande fotbolls-stjärnorna ytterst på den andra sidan av skalan i sina försök att ändå tänja på reglementet trots den utökade VAR-bevakningen. Golfarna på den allra högsta nivån är konstant, generellt sett, hårt tuktande emot sig själva.

Det är långt ifrån säsongens största tillställning för toppgolfarna. Med alla majors, Solheim- och Ryder Cup-tillställningar har såväl damerna som herrarna både mer utmanande och mer givande tävlingar, ekonomiskt som statusmässigt. Jämför det med brottare, roddare och fäktare till exempel. 

Men jag minns väl den stolthet som Henrik Stenson hade med sig till Rio innan han åkte därifrån med ett silver. Han satt intill mig i studiosoffan både före och efter sin tävling och utstrålade något mer än annars; ett slags ytterligare sportsligt erkännande, att som golfare också tillhöra den här toppen av den svenska idrottshierarkin. Ändå är det övriga olympier som har mest att vinna på att ha golfarna där. Gamla ideal behövs mer än någonsin i hypermoderna spel. En dos hickory mitt i all Tiktok.


Text: Ola Wenström • 2021-08-04
KrönikaOla WenströmOS TokyoSlutord
Scroll to Top