Alexander Hjalmarsson spelar den här veckan Bokskogens Handigolftävling. Foto: Anders Andersson

Följa

En arm och en dröm

Att halva vänsterarmen saknas sedan födseln är inget hinder för Alexander Hjalmarsson. 26-åringen är redan trefaldig världsmästare och siktar nu mot European Tour. Den här veckan spelar han Bokskogens Handigolf.

Text: CM Hellsten • 2013-08-08

Fakta: Alexander Hjalmarsson

Ålder: 26.
Bor: Halmstad.
Hemmaklubb: Haverdals GK.
Handicap: 3,8.
Bästa golfminne: Efter första hålet i VM-finalen i år där jag precis hade gjort birdie kom ett övande stridsflygplan kommer in över banan på bara 50 meters höjd.
Höjdpunkt i karriären: VM-gulden 2011, 2012 och 2013.  
Bonusinfo: “Jag har faktiskt aldrig gjort en eagle – ännu”.

 

EN ROND MEDHär är andra Svensk Golf mött i år.Jesper Parnevik
Louise Permelin
Sara Thunebro

Ska du ha slag!?
Räcker det inte med att jag har en arm!?
Utbrister Alexander Hjalmarsson och skrattar.
Han föddes med en halv vänsterarm, företeelsen kallas för dysmeli men trots funktionshindret är Halmstadskillen en extraordinär golfare.
Handicap 3,8.
Och tre raka VM-guld i One Armed Championship.
– Förstaplatserna betyder jäkligt mycket eftersom jag har lagt så mycket träningstid på detta och medaljerna är det bästa kvittot på att satsningen gett resultat. Inom den enarmade golfvärlden så är det här det finaste beviset man kan få och det gör att jag vill fortsätta att utvecklas.

Hur skulle du vilja se golfen för funktionshindrade om tio år?
– Gärna fler deltagare och att typ topp-3 spelar Handigolftouren parallellt med Nordea Tour eller på en ännu högre tour. Det hade varit jäkligt coolt och känns inte alls omöjligt. Även om vi har funktionshinder så är vi jäkligt duktiga – det är många som missuppfattar det.

Vi kommer snart överens om slagen och matchen kan börja. Alexander Hjalmarsson skickar sin forehand-drive ut till vänster.
Ruffen där ute är torr och nedtrampad.
Tur för Alexander.
– Det som är allra svårast i golfen med en hand är blöt ruff. Så fort det regnar och det blir blött i ruffen så blir det tufft. Om man kollar på vad jag tappar i mitt spel så är det ofta utslagen. När jag spelar dåligt slår jag dåliga drives och när jag spelar bra så slår jag bra drives. Jag känner inte att det är ett svårare slag men jag ser i statistiken att jag är sämre på det. Om det är generellt för alla enarmade golfare vet jag inte.

Och vad är svårast med en hand – utanför golfbanan?
– När jag och en av mina bästa polare verkligen inte har något att göra och snackar skit så brukar han säga: Ska vi komma på något som du inte kan göra? Och så sitter vi i evigheter men kommer inte på något. Ro en båt? Inga problem. Köra motorcykel med koppling? Inga problem. Och knyta skorna var jag först av alla att lära mig på dagis. Öppna en flaska vin är lite jobbigare för mig men det går.

Vi delar det inledande hålet, Haverdals tionde. Jag tar det efterföljande, Alexander det 13:e efter ett snyggt par. På 14 är det undertecknads tur att göra par och är ett upp men på 15 noterar Hjalmarsson en birdie och ställningen är all square.
Jag imponeras över varje slag som Alexander slår. Vi som fått två friska händer kan ha stora bekymmer att behärska den här sporten. Därför är fascinationen än större att se honom skicka i väg bollen med bara en arm.
Järnnian går 125 meter, järntrean 60 meter längre och drivern drygt 220 meter.
Alexander Hjalmarsson fick en järnfemma av sin far som sexåring och två år senare tog han grönt kort.
– Allt jag gör första gången känns lika naturligt som för er med två armar.  Däremot har jag haft olika teknik genom åren. I början tryckte jag med vänstern i uppsvingen för att orka lyfta. Det var först när jag var 14-15 år som jag orkade lyfta klubban utan hjälp av vänsterdelen.

Varför spelar du forehand och inte backhand?
– Det känns som en mer naturlig rörelse om man ska slå iväg någonting. Sedan kan det bero på att den lilla järnfemman som jag fick av pappa var en högerklubba… Inom den enarmade golfen så är det fifty-fifty som spelar forehand och backhand.

Vad är det som har gjort dig så himla duktig?
– Jag har alltid hållit på med bollsporter och spelat fotboll och handboll. Sedan har jag haft bra golftränare. Anders Israelsson var förbundskapten för Handigolflandslaget förr i tiden är även pro på Haverdal sedan många år. När jag var liten träffade jag ofta de äldre enarmade golfarna på banan. Anders vet hur en enarmad sving fungerar. Han är grunden till vad jag har blivit. På senare tid har jag även börjat träna med Erik Blomqvist och Balance Golf. Det handlar inte så mycket om teknik utan mer om att jag lär känna min kropp och använder kroppen på ett effektivt sätt och därmed får ut mer.

Omöjligt att svara på förstås, men hur mycket bättre golfare tror du att du hade kunnat vara med två händer?
– När jag ser mig själv med två armar så ser jag inte samma person. Det är inte ens säkert att jag hade spelat golf om jag haft två armar. Mina kompisar säger ibland på skämt att jag inte skulle passa i två armar… Det köper jag. Jag kan inte se min sving med två armar. Det enda jag kan tänka mig är att jag hade slagit jäkligt långt eftersom jag är ganska lång.

Hur har dysmelin präglat ditt liv?
– Inte alls. Jag har haft förmånen att ha väldigt öppna och förstående föräldrar. De har alltid haft inställningen – men prova då och se om det funkar. Går det inte så går det inte men det kostar inget att prova. Skolgången var väldigt lätt och jag blev aldrig retad. Jag har nog haft lite tur som hamnat i bra omgivningar. Jag har alltid känt mig som vem som helst och ibland har jag till och med glömt bort mitt handikapp.

Har det varit lättare att leva med funktionshindret när det är medfött och inte resultatet av en olycka?
– Det tror jag. Detta är ju naturligt för mig. Jag vet inget annat och har redan från bebisstadiet lärt mig att klara av saker med en och en halv arm. Jag har en polare som har blivit av med armen och jag tror att han är mer påverkad av det på grund av att han en gång haft två armar. Jag är glad att jag är född med en arm och inte har varit med om omställningen att ha förlorat en kroppsdel.

Har du testat proteser?
– Ja, när jag var yngre men jag gillade det aldrig. Det är som om du skulle sätta på en förlängning på din arm. Det blir bara klumpigt och du måste tänka dig för hela tiden.

På det näst sista hålet noterar Alexander sitt andra raka par och är nu ett upp inför avslutningen. Där krävs det en tiometersputt för delning och allt slutar med att vi får tvätta varandras klubbor.
Till vardags arbetar han bland annat i receptionen på Halmstad Golfarena, den nybyggda träningsanläggningen som ligger några kilometer från Haverdal. Alexander slog även invigningsslaget. Jobbet gör att han inte kan lägga ner fullt så mycket tid på sin egen träning och veckan innan han blev världsmästare tillbringade han hela 50 timmar på arbetsplatsen.

Inför säsongen 2009 gjorde Alexander come back efter tre års uppehåll från golfen. Då åkte han till VM-turneringen One Armed Championship och slutade tvåa. Ett mästerskap som han senare skulle vinna tre år i följd.
De två senaste säsongerna har Alexander även deltagit Hjo S Open, en majorklingande tävling på SGF Golf Ranking.

Hur blir du bemött när du spelar mot golfare med två armar?
– Lite olika. I Hjo S Open ifjol hade jag ett hyfsat bra förstavarv med 79 slag. När jag gick ut dagen efter sa en av de andra spelarnas pappor: “Aha, så det var du som hade 79 med en arm i går – hur fan gick det till?

Någonstans hörde jag överraskning i rösten. Sånt börjar dock släppa mer och mer nu när de märker att vi faktiskt kan scora och skjuta runt par. Mitt bästa varv är -2 på EM 2010. Många tror att vi spelar kortare banor på de stora mästerskapen men vi kör från vit tee med tuffa flaggplaceringar. Folk börjar förstå att vi inte bara lallar runt utan att vi faktiskt kan spela golf och vi får en helt ny syn på oss.

För fyra år sedan hade Alexander Hjalmarsson 13 i handicap.
Nu har han 3,8.
Målet är att komma ner till 3,4 så att han i höst kan delta i kvalet till Nordea Tour.
– Jag vill bli förste enarmade golfaren på Nordea Tour. Att placera mig bra där är absolut inte orealistiskt. Jag skulle känna mig mogen efter kvalet i höst. Om jag når Nordea Tour så blir jag proffs. Det är framför allt möjligheten till att ta in sponsorer som jag tänker på i första hand och inte prispengarna. Men mitt mål stannar inte där. Det hade ju varit fantastiskt att nå hela vägen till Europatouren, säger Alexander.

En man.
En arm.
En dröm.

Elva länder till Bokskogens Handigolf

Text: CM Hellsten • 2013-08-08
FöljaNyheter
Scroll to Top