“Bengt Lorichs gjorde golfen till en idrott”

Följa

“Bengt Lorichs gjorde golfen till en idrott”

Hade det inte varit för Bengt Lorichs hade kanske inte spelare som Annika Sörenstam och Liselotte Neumann lyckats. Den tidigare generalsekreteraren bidrog till att golfen blev en idrott - snarare än ett överklassnöje, skriver Anders Nordlund i sitt porträtt.

Anders Nordlund • 2012-04-26

När Svenska Golfförbundet 2004 fyllde 100 år uppmärksammades givetvis detta stort uppslaget i Svensk Golf. Som tidningens chefredaktör var jag med och röstade fram de hundra ledare som betytt mest för den svenska golfens utveckling. I tidningens brett uppslagna ranking placerades Bengt Lorichs som fyra. Sven Tumba vann, givetvis, Annika Sörenstam var tvåa och Liselotte Neumann trea.

Får jag nu göra om rankingen sätter jag Bengt Lorichs före både Annika och Lotta. Utan Bengt Lorichs som dynamisk och visionär ledare i Svenska Golfförbundet hade vi kanske inte haft någon Annika eller Lotta.

Det var Bengt och Sven Tumba som kämpade för att göra golfen till en folksport. De två var 70-talets överstepräster inom golfen och som predikade evangeliet “golf en idrott bland idrotter”. Bengt mer internt i och kring golfrörelsen. Tumba ute i stugorna.

Bengt Lorichs var fostrad i idrotten. Han var dubbel världsmästare i militär femkamp, elitorienterare med bland annat seger i tiomila med Stockholms OK. I slutet av 50-talet under sin tjänstgöringstid som ung officer på I 14 i Gävle började Bengt spela golf och han blev elitgolfare med handicap 1 som bäst.

Så småningom hamnade Bengt i Stockholms Golfklubb med ideella uppdrag. Därifrån var steget inte långt till Svenska Golfförbundet där han satt i styrelsen åren 1971-73. Året efter anställdes han som generalsekreterare, en tjänst som han innehade till 1982.

Med sin bakgrund inom idrotten visste Bengt vad han ville. Och som yrkesmilitär hur arbetet skulle drivas för att komma framåt. Han vek inte en tum från sin linje. Han klev upp på barrikaderna, pekade med hela handen och tog strid för sin sak. Som på ett Förbundsmöte i mitten av 70-talet, då Bengt proklamerade agitatoriskt att han ställde sin plats till förfogande om inte årsmötet gick på hans linje att driva SGF till ett förbund som en idrott bland idrotter.

Den stridbara Bengt Lorichs fick som han ville. Ett välkammat och konservativt Förbundsmöte lyssnade och slog in på Bengts utpekade väg. Golf skulle vara en idrott, inte något överklassnöje.

Med knappa resurser, men med ett brinnande hjärta och aldrig sinande idéer blev Bengt mannen som initierade och genomdrev att en lång, lång rad av milstolpar kom att placeras ut i den svenska golfen under 70-talets pionjärtid.

En ungdomssatsning som ledde till Colgate Cup/Föreningsbanken Cup.

Ett projekt där Bengt tog sin portfölj och besökte Kommunförbundet och Naturvårdsverket som resulterade i Kommunprojektet som i sin tur skulle leda till fler kommunala golfbanor.

Handicaptävlingen Riksgolfen som startade 1975 och kom att bli en av världens största golftävlingar med över 80 000 starter 1982.

En golfvettskampanj som byggdes ut till PR-projektet Härlig golf.

Bengt initierade också och medverkade i många av SGF:s handböcker för exempelvis klubbledare, tävlingshandböcker och rekryteringskampanjer.

Fick Saab in i golfen
Med sina goda kontakter med Saabs dåvarande vd Sten Wennlo ledde han in det svenska bilföretaget som stor sponsor i golfen. Detta resulterade bland annat i tävlingar, golfbanearkitektsymposium, leasingbilar – och sist men inte minst Team Saab.

Satsar man får man också räkna med bakslag. Bengt fick givetvis känna på detta. Som när Förbundsmötet 1980 sa nej till fortsatt kommersiell verksamhet i Svensk Golf Förlags AB. Då hade Bengts kontroversiella idéer om kommersiell verksamhet i SGF hunnit realiseras och testas under jubileumsåret 1979 (SGF fyllde 75 år) i form av en jubileumsmatch mellan Severiano Ballesteros och Howard Clark, en jubileumsbag och ett försök att ta fram en SGF- golfboll. Tanken var att SGF skulle driva event, sälja golfutrustning och golfresor.

Förbundsmötet protesterade denna gång hejvilt, och SGF:s styrelse tvingades backa.

Efter att ha slutat som generalsekreterare kom Bengt att ägna sig åt sin stora passion golfbanearkitektur. Hans arbetsmetod blev den strategiska banarkitekturen. Han ritade banor som karaktäriseras av en naturnära stil där hålen är skapade så att de ska ge utbyte för såväl hög- som låghandicapparen. Tragiskt fick denna kraftkarl Lorichs fel på synen på äldre dagar, vilket kom att försvåra hans ritande av banor. Från sekelskiftet var Bengt mer eller mindre blind.

Bengt Lorichs hann rita ett femtontal banor. Bokskogens nya 18-hålsbana, Åkersberga, Gripsholm, Sofiedal, Burvik, Lövsättra och Idre är några som har banarkitekt Lorichs signum.

Bengt Lorichs var visionären, missionären och den handlingskraftige i samma person. Ledaren med idéer och projekt som han kämpade för. En ledarkaraktär som dagens golfrörelse tycks sakna, men som så gärna skulle behövas där den hamnat vid vägskälet in i golfspelets framtid.

Fotnot: Anders Nordlund var chefredaktör på Svensk Golf 1995-2005.

Bengt Lorichs har avlidit
Scroll to Top