Ben Hogan är en av tidernas mest omtalade spelare och berömd för sin envishet. Foto: Getty Images

Följa

Golfens legender: Ben Hogan

De var karismatiska, skickliga och trendsättare. Storspelarna under det tidiga 1900-talet satte tydliga spår i golfhistorien. Här berättar vi historien om mytomspunne Ben Hogan.

Text: Anders Nordlund • 2010-03-22

Fakta: Ben Hogan

FÖDD: 13 augusti 1912 i Stephenville, Texas, USA. DÖD 25 juli 1997.
FAMILJ: Hustrun Valerie.
SMEKNAMN: “The Hawk”, “Bantam Ben”, “Little Iceman”.
VUNNIT 9 MAJORS:
• USPGA Championship: 1946, 1948.
• US Open: 1948, 1950, 1951, 1953.
• US Masters: 1951, 1953.
• British Open: 1953.
Vunnit 57 tävlingar på USA-touren. Blev USPGA Player of the year 1948, 1950, 1951, 1953.
ÖVRIGT: Ben Hogan var den enda manliga golfaren som vann tre professionella majors under ett och samma år innan Tiger Woods gjorde det år 2000.

Ben Hogan anses som en av golfhistoriens största men han fick kämpa för att komma dit. När han var nio år tog hans pappa livet av sig och Ben fick tillsammans med sin bror hjälpa till med familjens försörjning. Han sålde tidningar och började gå caddie på Glen Garden CC med sin kommande rival Byron Nelson.

Hogans första klubba var en vänsterdriver, men han gick snart över till att spela från höger. I början hade han stora problem med en kraftig hook men med aldrig sinande kraft letade han efter sin dolda sving. Han tränade så mycket han kunde och, som han sa, var tillgången till ljuset det enda som begränsade hans träningsflit.

Hogan utvecklade en solid och repeterande sving som innehöll fem komponenter. I sin bok “Five lessons. Modern Fundamentals of Golf” beskriver han sin enkla syn på golfsvingens mekanik. 1932 gjorde han sina första försök på USA-touren, men utan framgång. “Jag bodde ofta i lador och uthus och levde på frukt”, har Hogan berättat om den tiden.

Men Hogan hade en järnvilja. 1938 spelade han en tävling i Kalifornien och med fem dollar på fickan upptäckte han innan han skulle gå ut sista tävlings-
dagen, att någon stulit däcken på bilen. Hogan insåg allvaret i läget, gick ut och blev sexa och för de 380 dollar han fick i prispengar kunde han fortsätta på touren.

Efter åtta års slit och missräkningar kom så första segern på touren. Från 1940 och framåt toppade Hogan penninglistan men det var majors som han ville vinna. 1946 nådde han efter 14 år som tournament player sitt mål genom att vinna USPGA Championship. 1948 blev Hogans första stora år då han vann sin mest efterlängtade seger, US Open, som blev höjdpunkten på ett fantastiskt år med elva segrar. Hogan stod nu på toppen av sin karriär.

Onsdagen den 2 februari 1949 kolliderade Ben och hans fru Valerie i besvärande dimma med en Greyhound-buss. För att skydda sin hustru kastade han sig framför henne före kraschen. Hogan skadades mycket svårt, men överlevde. Efter en längre tid i gipsvagga måste han långsamt och smärtsamt lära sig gå igen.

Knappt ett år efter olyckan var Hogan tillbaka på golfbanan. I januari 1950 gjorde han comeback. Med stor möda kunde han ta sig runt Riviera i Los Angeles. Efter 72 hål delade han ledningen med Sam Snead men förlorade omspelet på grund av trötthet. “Hans ben var inte tillräckligt starka för att bära runt hans hjärta”, löd en klassisk kommentar från en amerikansk journalist.

Tre veckor senare vann Hogan i White Sulphur Springs på imponerande 259 slag. När han i juni samma år kom till Merion och US Open var intresset från media och publik större än någonsin. Trots att han fortfarande kände av sviterna efter olyckan kämpade han, hårt lindad, fram ett särspel där han med en sista kraftansträngning gick på 69 slag och vann över Lloyd Mangrum med fyra slag.

Hogan var tillbaka. 1951 vann han US Masters efter att ha avslutat med 68 slag och han försvarade sin titel i US Open på Oakland Hills med en sista runda på 67 slag. Men 40 år gammal hände det som många stora golfare drabbats av, han tappade puttningen. Med samma envishet som han en gång nötte in sin maskinmässiga sving nötte han putträning.

Träningen gav resultat och 1953 överträffade Hogan allt han tidigare presterat under ett och samma år genom att vinna alla tävlingar han ställde upp i. Först US Masters på nya rekordet 274 slag, sedan US Open med sex slag och därpå British Open på Carnoustie.

Egentligen tyckte inte Hogan om att resa över Atlanten. Men väl på plats i Carnoustie förberedde han sig under en vecka minutiöst och övade utslag
till de platser på fairway som gav bästa inspelslägen. Hogans nästan obefintliga felmarginal imponerade på skottarna. Sista ronden gick han påhejad av 20 000 åskådare på 68 slag och nytt banrekord för hans första och enda seger i British Open.

När Hogan kom hem förärades han som andra golfare en “ticker tape-parad” genom New York och inbjöds att träffa president Dwight D Eisenhower.

Segern på Carnoustie blev Hogans sista stora titel.

Hollywood gjorde filmen, “Follow the Sun” om hans fantastiska liv och golfkarriär. Hogans böcker har blivit klassiker som alltid kommer att läsas.

För sin kyla och koncentration kallades Ben Hogan “Little Iceman”. Han tackade golfen för vad den gett honom med budskapet: “Du kan vad du vill. Kan en person med Ben Hogans bakgrund nå dit han gjorde kan fler göra det.”


Text: Anders Nordlund • 2010-03-22
Följa
Scroll to Top