Övernattning i bilen räddar golfresan

Aldrig tidigare har det blivit så tydligt för mig att golfresor inte bara handlar om golf. Ekvationen mycket golf samt bra mat och bra boende förkastar jag direkt. Det går inte. Till slut landar jag i idén att satsa på golfen och spara in på mat och boende. Jag vill få ut så mycket golf det bara går. Samtidigt vill jag inte spela budgetbanor och riktar blicken mot ett tämligen anonymt men också lovordat golfdistrikt: Sveriges trädgård, Blekinge.

Natt till första dagen. Överallt dyker det upp en avskild grusväg som ser bättre ut än den förra och till slut får jag beslutsångest och kommer allt längre ut i Blekinges skärgård. Klockan börjar närma sig 22 men junisolens strålar lyser fortfarande upp himlen. Till slut hittar jag en bra plats vid en vassrugg någonstans på Sturkö och klättrar bak till min säng för natten.

För att den här resan ska gå ihop sig ekonomiskt måste jag offra en betald sängplats. Jag får sova i bilen. Noll kronor spenderade… men på befarad bekostnad av mina leder.

Men varför tältar han inte?

Mitt svar: Jag har gjort lumpen och t��ltar aldrig igen.

Tack och lov är det myggfritt, i och utanför bilen. Kvällstemperaturen har sjunkit till behaglig nivå och det här känns ganska stillsamt.

Till en början.

Medan jag försöker hitta rätt sovposition mellan armstödet och golfbagen börjar Blekinges signum, vinden, tillta utanför bilrutorna. Ventilationen jag ordnat med fönsterhissen börjar sjunga ljudligt. Jag börjar smått ångra mitt logibeslut. Tar fram mobilen och ser till min förtjusning att jag har bra mottagning härute och sätter på en ljudbok för att stänga ute vindens sus.
Göran Zachrisson läser 20 berättelser om golf…

Dag 1. Invaggad av Zackes historieberättande vaknar jag upp oväntat utvilad. Med något stel rygg sätter jag kurs mot närliggande Trummenäs GK, knappt två mil utanför Karlskrona.

Tyvärr har kiosken inte hunnit öppna så första nio får spelas på tom mage. En insparad peng, tänker jag och beger mig ut på Trummenäs GK:s breda spelytor där drivern får tala mer än vanligt. Lövträdsdungar och vajande högruffar ramar in och gamla stenmurar från jordbruket och betande får är välkomna visuella inslag som höjer upplevelsen. Havet skymtar i horisonten och de hårda vindarna som driver in griper tag i det mesta och är svår att bedöma. Mest glädje finner jag på de välskötta och snabba greenerna.

Efter nio hål får jag tid för en längre paus och sätter i mig en caesar­sallad med kyckling som ger välbehövlig energi för de mer utmanande och snäppet mer kuperade hålen på Trummenäs sista nio.

Någon tid för vila efter resans första 18 hål finns inte. Jag lämnar skärgårdsmiljön på Trummenäs och beger mig till skogarna och ängarna på Nicklastorp GK, strax norr om Karlskrona.

En mycket omväxlande bana. Dess läge i kuperad ängs- och skogs­terräng medför att hålen skiftar i karaktär. Arkitekten Björn Eriksson har lagt ut en blandning av öppna och breda hål som blandas med svängiga, smala och kuperade. Variationen ger banan charm men någon röd tråd finns inte. Det gör inget och jag tycker det är befriande att blanda friskt mellan olika utslagsklubbor och taktik vid inspelen. Dessutom är platsen väldigt rogivande. Vindstyrkan är inte lika påtaglig som vid kusten och ängarna står i full blom. Fågelkvitter och hackspettar tillför en särskilt behaglig dimension och trots att några av backarna på Nicklastorp är fysiskt påfrestande känns det inte som att jag spelat 36 hål idag när jag puttar i på 18.

 

 

 

Vinden driverin från havet och sprids ut längs Karlskronas gator. Stadsnätet gör att du kan uppleva med-, mot-, sid- och horisontalvindar. Samtidigt. Ståtliga stenhus blandas med gemytliga arbetarkåkar och villor. Den gamla örlogsstaden skiljer sig från andra landsorts­städer. Den bevarade stadsbilden, som upptagits som världs­arv, minner om fornstora dagar då Karlskrona tillhörde de viktigaste militära städerna i landet.

Som besökare känns det som att komma till en ytmässigt liten stad men med storstadskaraktär och -arkitektur.

Efter natten i bilen är jag väldigt nöjd att jag budgeterat för en hotellnatt. Jag checkar in på Scandic och får ett rum med utsikt över Borgmästarefjärden och ett av många gamla kruthus som förlades till holmar och kobbar runt staden ifall ryssen, dansken eller tysken skulle komma. Efter en dusch, som bara den är värd den dryga tusenlapp jag spenderar, ger jag mig ut på en stadsvandring runt de charmiga arbetarkåkarna på Björkholmen. Kryssar vidare genom staden och hälsar på Rosenbom utanför Amiralitetskyrkan och beger mig sedan upp mot centrum för en hamburgare vid Stortorget, ett av få stortorg som gör namnet rättvisa. Jag hade planer på en natt till i bilen men ett par sekunder in i ljudboken känns hotellsängen som ett klart bättre val.

Göran Zachrisson läser Fler historier om golf…

Dag 2. Det är bara när du har en bestämd budget som du verkligen utforskar, väljer och vrakar vid en hotellfrukost på Scandic. Idag väntar 36 nya hål i Blekinge och jag anammar tallriksmodellen gånger två. Det kommer behövas. 

Carlskrona GK öppnade för spel 1949. Banan ligger i ett naturreservat på ön Almö, ett par mil i bil väster om Karlskrona. Hav på bägge sidor om banan och ett underbart naturskönt läge.

Här möter jag medlemmen Anders Friborn, dagens spelkamrat. När han får höra att jag sovit i bilen för att hålla budget ger han mig en skeptisk blick. Efter en stund säger han:

– Fast det kanske inte är så dumt ändå. Du vill ju spela så mycket golf du bara kan på två dagar och då är Blekinge perfekt för att sova i bilen. Här finns det skogsvägar där du kan stå parkerad i flera dagar utan att någon kommer förbi… men personligen hade jag nog valt ett annat alternativ.

Den blekingska vinden gör sig återigen påmind. Hemma­spelaren är inte heller van vid rådande vindstyrka och den här morgonen är vi båda glada att fairwaybredderna oftast är väl tilltagna.

Trots sin respektabla ålder står sig den här parkbanan väl. Längden som modern golf­utrustning ger behövs och Douglas Brasiers och Jan Sederholms design premierar några extra meter från tee.

– Nu på försommaren är banan grön och spelas längre. Sen torkar den upp och det blir mer rull. Men oavsett underlag är nyckeln att kunna läsa vinden och lära sig att lägga till eller ta bort meter beroende på hur det blåser, säger Anders Friborn.

Vi kryssar fram med viss framgång in i eller med vinden mellan stenmurar, vass och ekar. Greenerna, som imponerat hittills under min vistelse i Blekinge, höjs ytterligare ett snäpp.

Panik! På 13:e tee tvingas jag sätta en ny boll i spel och märker då att det gått åt fler bollar än jag tänkt mig under helgen. Endast två bollar kvar och budgeten är hotad. Pengarna räcker inte ens till ett dussin floridabollar. Att be Anders om bollar skulle kännas som fusk.

Hjälpen kommer snabbt. På vägen mellan 13 och 14 sitter en snäll kattskulptur på en sten och bredvid ligger en boll.

– Den kan du ta. De som bor i huset här bakom brukar leta upp bollar och lägga vid katten, säger Anders Friborn.

Bollen behövs då jag tio minuter senare slår ut kattbollen i Östersjön på vackra hål 15, Carlskronas signaturhål.

Det gör inget.

Med två bollar i bagen tackar jag Anders för gott sällskap och beger mig västerut mot resans avslutande 18 hål.

Sölvesborgs GK, vid gränsen till Skåne, ligger vackert vid Sölves­borgsviken och spelas i en vindpinad tallskog. Banan sägs vara Blekinges bästa och visst finns det fog för ryktet.

Spelytorna är synnerligen välskötta. Banan har fått en modern uppfräschning med avrinningsytor runt greenerna och livfulla bunkrar. Hålen huserar i egna rum mellan tallarna. Korridorerna är smala och det krävs precision för att hålla bollen ifrån trädstammarna. Överallt ekar det högt titt som tätt:

KLONK!… KLONK!

Ingen undgår att någon ­träffar en tall på Sölvesborg.  

Risken för att jag skulle behöva ge upp resan på grund av bollbrist är emellertid inte längre påtaglig. Under tallarna är det enkelt att hitta bollen i den jämngröna ruffen och Sölves­borg har endast ett fåtal vattenhinder – som jag lyckas und­vika, trots trött kropp och huvud efter en matad golfresa.

På sexan, par 4, möter jag återigen Blekinges främsta allierade för att förstöra score­kort – vinden. Mitt utslag känns bra men när bollen når över trädkronorna får kraftig vind tag i den och för bollen retsamt enkelt över till fairway på hålet bredvid.

Mellan stammarna skymtar jag en vajande flagga. Att slå mellan träden är uteslutet. Över är det enda som gäller.

Jag känner det direkt. Den här blir bra. Torven flyger iväg perfekt. Bollen når just över sista grenarna och skruvar sig harmoniskt ner mot green.

På 72 hål slår man många slag. Några bra, men desto fler dåliga. Det här slaget var perfekt… men givetvis följt av en treputt.

Scoren är dock oviktig idag. Kvällssolens strålar som skiner genom tallarna på de nitiskt skötta spelytorna är viktigare. Efter nian sätter jag mig ner vid kiosken och summerar min budget.

De 3 500 kronor jag hade att spendera har gått till bra, roliga och omväxlande rundor på fyra olika golfbanor.

Jag har 28 kronor kvar på fickan.

Unnar mig en glass för 22 kronor innan jag går ut på de sista nio av resans 72 hål.

---

Text: Olof Åsgård • 2019-08-06
Artiklar • Banor & resor • Carlskrona GK • Sölvesborgs GK • Svenska golfbanor • Weekend