Artiklar

Här är Sveriges mesta linksbanor

Den äkta varan finns på de brittiska öarna. Men den som vill smaka av linksgolfens beståndsdelar behöver inte lämna landet. Här är de svenska banorna som stillar törsten efter låga rullchippar och luriga potbunkrar.

Eric Franzén • 2019-07-05

Reportaget publicerades ursprungligen i Svensk Golf 5/2019. 

Falsterbo GK: Rakt in i det svenska linkshjärtat

Var: Falsterbo, utanför Malmö.
Greenfee: 600–1200 kr ­under sommar­månaderna. 
Öppnad: 1930. 
Linkskänsla: 90 procent.
Den svenska linksbanans urmoder. Utlagd på en jordmån som framkallar rätt reaktion både hos klubbhuvudets sula och bollens studsar. Förstagångsbesökaren lär visserligen ifrågasätta ­detta under öppningshålet. 
Men lugn. 
Det tar några få hål innan Falsterbo verkligen hittar sitt ton­läge. 
Jämfört med de brittiska kollegorna har Falsterbo visserligen stundtals vatten i spel på ett mer framträdande sätt. 
Men det finns också avsnitt där vi totalt innesluts i linksgolfens underbara värld. Inte minst under promenaden bredvid de resliga sanddynerna höger om 18:e hålet, men också i form av klippningar, utformning av bunkrar och andra skötsel- och designgrepp som Falsterbo långsiktigt och målmedvetet arbetat på att stärka.

Här är Sveriges mesta linksbanor
Foto: Jacob Sjöman
Falsterbo Golfklubb.

Ljunghusens GK: Finstämd kamp mot elementen

Var: Höllviken, utanför Malmö.
Greenfee: 500–800 kr högsäsong.
Öppnad: 1957.
Linkskänsla: 75 procent. 
Klubbens 18-hålsbana breder ut sig på links­mark framför Östersjön. Designmässigt genomförs successiva uppdateringar som får bunkrar och greenområden att närma sig linksbanornas formspråk. Men ljungen då? Närkampen med den trassliga dvärgbusken är inte vardagsmat på brittisk links utan ett inslag vi främst känner från engelska inlandsbanor och kustbanor i Danmark och Holland. Fast trots detta är Ljunghusen en vidöppen skapelse där kampen mot naturens element kan vara en lika stor del av upplevelsen som på vilken Open-bana som helst. Missa inte heller hål 19–27 där vissa inslag får linksradarn att pipa till lite extra ljudligt.

Här är Sveriges mesta linksbanor
Foto: Staffan Andersson
Ljunghusens Golfklubb.

Flommen: Lågmält, blött och naturligt präglad

Var: Falsterbo, utanför Malmö.
Greenfee: 600–700 kr högsäsong. 
Öppnad: 1966. 
Linkskänsla: 55 procent. 
Den tredje banan på Falsterbonäset tronar också på mager sandjord. Men linksmarken färgar inte ronden i lika stor utsträckning som Flommens mest dominerande element. Vi pratar naturligtvis om vattenhinder. Banan ­ligger i ett våtmarksområde där det finns en möjlig väg till en blöt boll på samtliga av de 18 hålen. Men det lågmälda anslaget och den naturligt präglade designen har klara drag av linksgolf – även om den presenteras i ­Flommens egensinnigt charmiga tappning.

Här är Sveriges mesta linksbanor
Foto: Jacob Sjöman
Sand Golf Club.

Sand GC: Spektakulärt? Ja! Genuint? Nja.

Var: Bankeryd, utanför Jönköping.
Greenfee: 600–800 kr högsäsong.
Öppnad: 2005.
Linkskänsla: 40 procent.  
Pete Dye inspirerades av de irländska links­banornas mest bombastiska drag och skapade en modern tolkning i form av blivande Ryder Cup-banan Whistling Straits. Ett designmässigt anslag som också genomsyrar stora delar av Sand GC, skapad av designduon ­Arthur Hills och Steve Forrest. Och varför inte? Den som söker en mer genuin brittisk linkspastisch hade knappast letat i skogarna utanför Jönköping. Rent speltekniskt har Sand vissa delar som andas links, men också andra som är mer risk- och belöningsdriven målgolf. Genuint och lågmält är inte direkt ledorden, snarare spektakulärt och artificiellt, vilket är helt i linje med ambitionen bakom banans ­solida design.

Här är Sveriges mesta linksbanor
Foto: Jacob Sjöman
PGA Sweden National.

PGA National Links: Modern tolkning som landar rätt

Var : Bara, utanför Malmö.
Greenfee: 600–1 200 kr högsäsong. 
Öppnad: 2009.
Linkskänsla: 70 procent. 
Ta en skicklig bulldozerartist eller två och placera dem i händerna på den amerikanska arkitekten Kyle Phillips ute på skånsk skogs­- och åkermark. Slutresultatet är en stark layout som bygger på många av linksgolfens spel­tekniska kärnvärden. Underlaget och gräset är utvalt för att återskapa den riktiga varan. Designen är strategiskt testande och har samma direkta anslag som exempelvis Muirfield, där de blinda slagen och excentriska lösningarna är få. När vi lyfter blicken från själva spelet och blickar ut över omgivningarna bultar dock inte linkshjärtat lika hårt.

Här är Sveriges mesta linksbanor
Foto: Mickael Tannus
Helsingborgs Golfklubb.

Helsingborgs GK: En råhuggen linksresa vid Viken

Var: Viken, utanför Helsingborg. 
Greenfee: 300–350 kr.
Öppnad: 1924. 
Linkskänsla: 75 procent.  
Lukten av tång fyller näsborrarna när vi går ned mot sanddynerna där första tee är belägen. Niohålaren kallas för Viken i folkmun och bygger på en sträckning som William Hester stakade ut under 1920-talets mitt. Det här är linksgolf. Inte av mästerskapskaraktär eller med de mest sofistikerade greenområdena. Men på det själsliga planet bockar Viken i de flesta rutor. Naturligt råhuggen karaktär: bock. Ett lågmält klubbhus som dryper av charm: bock. En kamp mot elementen vid havet: bock.

Här är Sveriges mesta linksbanor
Foto: Jacob Sjöman
Vallda Golf & Country Club.

Vallda G&CC: Engelsk inlandsgolf i Kungsbacka

Var: Vallda, utanför Kungsbacka.
Greenfee: 650–750 kr.
Öppnad: 2009.
Linkskänsla: 55 procent.
Det öppna inlandsområdet är väl lämpat för brittisk hedgolf. Och det är övervägande i ­detta fack som Vallda ska sorteras in. Det är aningen mer Surrey och Harry Colt än Old Tom Morris och The Old Course om man ­nagelfar Martin Hawtrees och Caspar Grauballes verk. Men isoleras spelupplevelsen finns det ett visst mått av linksgolf i Valldas utandningsluft, ­mycket tack vare hur de hårda och uttorkade svingel­ytorna adderar en extra dimension i spelet längs marken. Banans greenområden har en stor del i detta med landningspunkter som kan sitta ­utanför själva puttytan. Viss estetik, som exempelvis den giftigt smala bäcken på åttan, skulle också kunna placeras rakt in på Carnoustie utan risk för en total kulturkrock.

Här är Sveriges mesta linksbanor
Foto: Lennart Hyse
Frösåker Links.

Frösåker Links: Kompakt och läckert lekfull

Var: Två mil utanför Västerås.
Greenfee: 200–300 kr.
Öppnad: 2013.
Linkskänsla: 60 procent.  
Kalla det korthålsbana eller bara en lekplats för golf. Pierre Fulke och Adam Mednicksson lät bulldozerskoporna göra sitt på ett stycke åkermark bredvid Frösåkers range. Det räcker att greppa några kortare klubbor och vika en timme i kalendern för att ta in skapelsen. Men det komprimerade formatet innehåller oerhört mycket linkskänsla. Både i design och estetik – där glest ruffgräs och ­markens varierande unduleringar färgar spelupplevelsen.

Här är Sveriges mesta linksbanor

Linksgolf Öland: Linkskänsla vid Kalmarsund

Var: Sydvästra Öland.
Greenfee: 400 kr.
Öppnad: 2004.
Linkskänsla: 70 procent.  
Vi kände den tidigare som Grönhögen. Men namnbytet signalerar tydligt i vilken ände på skalan som Pierre Fulkes havsnära layout vill – och bör – sorteras in på. Det tunna lagret av skifferjord tillät inte några större schaktorgier när banan skapades. Men Fulke har ändå levererat mycket linkskänsla sett till omständigheterna. Hålen som spelas i Kalmarsunds närhet kräver en klar uppfattning om hur linksgolf ska kännas när vinden verkligen ligger på. Att Linksgolf Öland är en av få banor i Sverige där en dubbel­green inte känns som ett totalt forcerat inslag är ett faktum som får tala för sig självt.

Trelleborgs GK: Framtida utmanare vid havet

Var : Vid Trelleborg. 
Greenfee: 560 kr.
Öppnad: 1965.
Linkskänsla: 55 procent. 
Läget är sagolikt. Rakt framför Östersjöns kustlinje och fullt exponerat för vind. Förutsättningarna finns för att linksmätaren ska slå i taket. Men jordmånen är inte flera meter ren sand, utan ett grunt jordlager uppblandat med tång och sten. Den öppna havsnära lay­outen behöver också en knuff i rätt riktning, vilket nu sker successivt genom Johan Benestams försorg. Långsiktigt kan Trelleborg omsätta möjligheterna och jobba runt begränsningarna. En utveckling vi ser fram emot att följa.

Mälarö GK Skytteholm: Inlandsgolf som sneglar åt Skottland

Var: Ekerö utanför Stockholm.
Greenfee: 600–700 kr.
Öppnad: 1994.
Linkskänsla: 35 procent. 
Golfsverige har berikats med ett antal hed- och ängsbanor som färgats av linksestetik. Degeberga och Elisefarm är två av dessa, men blickar vi längre norrut blir 
Mälarö den givna representanten för kategorin. Banan är belägen på sandrik jord som i regel ger en tidig säsongsstart till svältfödda Stockholmsgolfare. De tvärtorvade bunkrarna och tydliga drag i greenområdenas utformning är andra faktorer som gör att Mälarö ofta framkallar paralleller till links­golf, även om det långsmala skogshålet nian, dammen på hål 11 och 12 eller den generella ­bristen på undulerade fairways dämpar dem en aning.

Visa det här inlägget på Instagram

Good morning!

Ett inlägg delat av Mats Bergsten (@golfmats68)

Torekovs GK:

Var: Torekov på Bjärehalvön.
Greenfee: 600 – 800 kr högsäsong.
Öppnad: 1938.
Linkskänsla: 55 procent.
En bana av klassiskt snitt där vissa avsnitt vid kusten kittlar nervsystemet med otyglad golfglädje och uppmanar oss att tänja på slagrepertoarens gränser. Klubbens långsiktiga arbeten för att stärka Torekovs linkskaraktär är givetvis ett steg i rätt riktning som medfört en tydligare linje i spelupplevelsen. Några av hålen som är en bit från kustlinjen triggar dock inte känslospröten lika kraftfullt sett till markens karaktär. 

Här är Sveriges mesta linksbanor
Foto: Jacob Sjöman
Linksgolf Öland.

Fakta: Vi kallar det för linksgolf!

Ett levande spelfält där sänkor och svackor får en avgörande roll i hur bollen färdas från tee till green. Hektar efter hektar med sandjord ­mellan stränder och inland, som svarar fjädrande och bestämt mot klubbhuvudet. Utslagsgivande bunkrar som ofta är trånga och med höga kanter, där ett besök verkligen kommer att kosta ett slag. Öppna ytor där vinden och naturens element får svårighetsgraden att skifta markant under dagens gång. Låga järnslag med lite spinn som rullar in mot flaggan. Slumpmässiga studsar som fostrar dig att släppa kontrollen, gilla läget och acceptera utgången. 

Idag ett brett begrepp där alla ovanstående delar utgör en grundläggande del av spelupplevelsen. Den ursprungliga definitionen bygger på den böljande mark med ren sandjord som finns mellan havet och inlandets odlingsbara åkermark. Ofta beväxt av ärttörnebuskar och med gulbrunt uttorkat gräs under de varmaste sommarmånaderna.  

Om denna snäva kravspecifikation ska följas rakt av stannar urvalet vid ett fåtal klubbar i södra Sverige. Och hos de mest hårdnackade fundamentalisterna bedöms linksgolf genom puristiska ögon som också granskar vad som serveras i klubbhuset och vilka spelformer som uppmuntras på banan (hellre foursome än poängbogey, om vi säger så). 

Men om vi släpper tyglarna och tänjer på gränserna en aning finns det fler banor i Sverige som i olika grad förmedlar de uttryck som förknippas med de brittiska öarnas kustbanor. Omfånget måste dock avgränsas någonstans. Det finns trots allt många hål eller delar av banor som i större eller mindre omfattning retar känselspröten på samma sätt under en stund. Barsebäck Masters Course eller Rya är inga linksbanor men har några avsnitt vid kusten som levererar lösryckta men tydliga inslag från linksgolfens tonskala. Och det finns också ett antal ängsbanor i Sverige där både estetik och vissa delar av designen pratar links. Men merparten av dessa ryms inte i vår sammanställning. Vi har valt att lägga tydligast vikt vid spelupplevelsen, för att kunna peka i rätt riktning åt er som vill försöka andas lite linksgolf inom Sveriges gränser.


Scroll to Top