Artiklar

Miljövän eller miljöbov?

I vissa läger ses golfbanor och skötseln av dessa som ett aggressivt ingrepp i naturen. Men hur stor miljöpåverkan har en svensk golfbana egentligen? Det var frågan som vi ville besvara.

Tommy Jeppsson • 2018-08-30

FAKTA: Heja duffen!

Visste du att en rejäl duff då och då är bra för den biologiska mångfalden? I alla fall i ruffen. I jordblottorna gror frön vilket underlättar spridningen av växter och gynnar insekter och andra småkryp som bygger bo i marken.

1974 inträffade något som för all framtid skulle komma att påverka skötseln av svenska banor och miljötänkandet hos svenska golfklubbar. Men innan vi går in på det – låt oss gå ytterligare åtta år tillbaka i tiden. Till 1966. Det året fick Svenska Golfförbundet sin allra första bankonsulent. Han hette Lars Tedrup och kom från lantbrukssidan. Han visste inte bara hur man fick gräs att växa, utan också hur man tog död på ogräs. Han sågs som en frälsare. Skicket på svenska golfbanor förbättrades markant.

– Gödsel och bekämpnings­medel var relativt sett billiga då och det blev nog så att man använde mer än man behövde. Kunskapen om banskötsel var inte så omfattande så det blev ibland för mycket av det goda när klubbar såg hur bra det ­växte, säger Stig Persson som inledde sin karriär som green­keeper på Barsebäck G&CC 1971.

1980 tog Persson jobbet som klubbchef på Ljunghusens GK där han arbetade fram till sin pension för fyra år sedan. Han har kunnat följa miljöutvecklingen på svenska golfbanor ­under lång tid och på nära håll. Inte bara som klubbchef och green­keeper utan också som ordförande i både SGA – Swedish Greenkeepers Association – och i SGF:s bankommitté.

Många förutsätter slentrianmässigt att skötseln av en golfbana oundvikligen innebär ett angrepp på naturen och miljön. Hur kemiska medel används för att skapa en fläckfri klorofyllgrön miljö utan bruna ­svampfläckar, och för att få dyiga vattendammar att skimra som ­laguner.

Men 2018 är den bilden långt ifrån sann.

Stig Persson låter tvärtom ganska tvärsäker när han påstår att svenska golfbanor inte är en belastning för miljön.
– Inte idag. Men under en period på 1970-talet var vi inte snälla mot naturen. Man kan säga att skötseln av en golfbana låg i linje med lantbruket vad gäller användning av gödsel och kemikalier. Precis som jordbruket ­belastade vi miljön rätt hårt. Gödsel gav rejäl tillväxt och tätare ­banor. Tillsammans med bättre maskiner betydde det att vi fick lägre klipphöjder, säger han.

Miljövän eller miljöbov?
Foto: Mickael Tannus
Stig Persson. Med över 40 års erfarenhet av att jobba på golfbanor, som greenkeeper och klubbchef, har Stig Persson skaffat sig god insyn i miljöfrågor.

FAKTA: GEO-certifiering

Miljöverktyget OnCourse gör det enklare för golfklubben att jobba med hållbar utveckling och öka kompetensen. OnCourse Sverige är kostnadsfritt att registrera sig i och använda. Att certifiera och få stämpeln GEO Certified kostar 15  000 kronor. Certifieringen förnyas vart tredje år. OnCourse Sverige ersätter SGF:s miljödiplom.

12 svenska banor är GEO-certifierade:

Forsgårdens GK.
Kristianstads GK i Åhus.
Kungsbacka GK.
Ljunghusens GK.
Mjölby GK.
Nacka GK.
Öregrunds GK.
Österlen GK.
Saltsjöbadens GK.
Sigtuna GK.
Upsala GK.
Viksjö GK.

Persson beskriver hur det var en händelse 1974 som fick miljömedvetandet i golfbranschen att vakna till rejält. Det handlar inte om de nedgrävda gifttunnorna i Teckomatorp, som också avslöjades samma år, utan om en miljö­skandal i Laholmsbukten. Fisken i bukten ­började dö. När man letade orsaker konstaterades en massförekomst av grönalger i vattnet. En undersökning visade att ett hundratal jordbruk vid Stensån bidragit med ­stora kväve­utsläpp. I strandzonen utanför Båstad och vid ­Stensåns mynning uppmättes höga koncentrationer av nitrat och nitrit. Persson pratar om denna upptäckt som en ­milstolpe som innebar ett första steg mot en förändring. Jämför man dagens skötselåtgärder med dåtidens är det som natt och dag. Allt har blivit bättre.
– Vi har minskat gödsel- och kemikalieanvändning, gått över till moderna maskiner som kräver mindre ­bränsle. Idag finns det el- och hybridklippare. Vi har fått betydligt bättre möjligheter att styra bevattningen. Vi använder energin effektivare och kan reglera bevattningen på ett sätt som vi inte kunde tidigare.

Även Peter Edman, bankonsulent på Svenska Golfförbundet och specialiserad på natur- och miljö­vård, menar att skötseln av en golfbana idag har kraftigt minskad negativ påverkan på miljön.
– Den enskilt största påverkan som en golfbana har på miljön kommer från den el vi använder för att driva anläggningen. Den är inte dramatisk på något sätt men pratar vi miljöpåverkan kan vi säga att det är där vi kan göra mest.

Det kan låta konstigt med ­tanke på att golfbanor trots allt kräver både växtnäring och kemikalier som skydd mot mögel, svamp och sjukdomar. Men det är inte så konstigt som det låter.
– Det finns 500 golfbanor i ­Sverige. En hektar på varje bana är greenyta. Det finns alltså i princip 500 hektar i hela landet där vi använder oss av kemiska bekämpningsmedel mot svamp. Det ger perspektiv på vad vi pratar om. 500 golfbanor ­låter mycket men användningen av bekämpnings­medel är ­begränsad.

Dessutom finns idag noga reglerat via direktiv, förordningar och föreskrifter vilka kemiska ämnen man får använda, samt hur och var. På greener är det främst svamp man vill bekämpa. På fairways handlar det vanligen om ogräsmedel.
– De flesta klubbar använder det men i begränsad omfattning. Man punktbekämpar exempelvis maskrosor på fairway, men bara på de områden där det är problem. Lyckas man med bekämpningen ett år behöver man inte göra om det förrän vartannat eller vart tredje år.

Österlens GK prisat för sitt miljöarbete

FAKTA: Drivmedel

En 18-hålsbana gör av med 15 000 liter diesel och 2 000 liter bensin under ett år. En svensk personbil kör i snitt 1 211 mil per år enligt statistik från Trafikanalys. Räknat på en förbrukning om 0,7 liter bensin/diesel per mil blir det 848 liter bränsle per personbil/år.

EU har flaggat för ytterligare restriktioner för pesticider, vilket leder oss in på IPM – Integrated Pest Management. Det handlar om att implementera förebyggande åtgärder av olika slag i skötseln av banan. ­Redan 2001 bildades ett nätverk av klubbar som utbytte ­erfarenheter om banskötsel utan pesticider. De slutsatser man kan dra är att en övergång till pesticidfri ­skötsel kan bli problem på klubbar som inte har ett optimalt skötselprogram eller mindre bra yttre förutsättningar. Vad ­gäller gödsling menar Peter Edman att det inte bara är miljö­skäl som ligger bakom minskningen. Synen på kvalitet har ­ändrats.
– Nu ställs högre krav på spelkvaliteten och den blir sämre om det är för mycket gräs. Det blir sämre ”bollrull”. Idag vill vi att gräset ska vara friskt men växa så lite som möjligt egentligen. Det som skiljer golfen från lantbruket är att de senare vill ha stora kvantiteter och då lägger man på gödsel tills man når ett ekonomiskt optimum. Men när det gäller golf ger för mycket gräs en sämre kvalitet, och det kan vara besvärligt att hitta en mellanväg. Men under de senaste tio, femton åren har vi byggt en fungerande gödselprincip, säger Edman.

På 1970- och 80-talen gav man stora gödseltillskott tre, fyra gånger per år. Då fick man en tillväxttopp efter varje giv. Idag ger man 15-20 givor under en säsong med mindre gödselmängd i varje.
– Fördelen är att man då kan gasa och bromsa, och det blir mindre risk för utlakning, säger Peter Edman.

Med utlakning menar Edman att den näring man tillsätter försvinner ut i dräneringen och hamnar i vatten­drag och diken. Det problemet har avtagit. Ofta leds ­banans dräneringar tillbaka till bevattningsdammen och återanvänds på banans ytor.

Under 1990-talets gjordes en analys av läckage vid avrinningen från greener. På fem golfklubbar – tre i Stockholm, en i Jönköping och en i Skåne – mättes halterna av bekämpningsmedel och näring i vattnet som passerade genom greenen. Analysen visade att värdena av nitrat och nitrit var mindre än 0,1 mikrogram per liter. Det bekämpnings- och näringsmedel som användes på green togs upp av det organiska materialet i jordprofilen.

Miljövän eller miljöbov?
Foto: Ljunghusens GK
Ljunghusens GK i Skåne var den första anläggningen i världen att bli GEO-certifierad, golfens internationella miljöcertifieringssystem.

FAKTA: Referenstal

Av den totala användningen av bekämpningsmedel i Sverige är golfens andel 0,03 procent.Nitrathalten i dräneringsvatten från en green är oftast långt under gränsvärdet (mindre än 10 procent) som utfärdats av World Health Organization (WHO).

Även synen på en golfbana som estetisk upplevelse håller på att förändras, vilket har lett till att bevattningen inte behöver vara lika generös som förr.
– Idag har vi insett att vi kan ha bra turf även om den inte är grön och saftig. För några år sedan började vi snegla på de brittiska linksbanorna som kan ha utmärkta ytor även om de inte är knallgröna utan drar mer åt det bruna hållet. Vi insåg att vi inte behöver vattna för att en golfbana ska anses vara bra, säger Stig Persson.

Möjligen kan bilderna från Royal Liverpool Golf Club under The Open Championship 2006 ha påverkat inställningen. Den veckan var banan helt brun när tävlingen spelades och lovordades.
– Jag var där några veckor senare. Då var banan helt grön igen. Det ska mycket till för att gräs ska dö, säger Stig Persson.

Han menar att acceptansen för bruna banor börjat breda ut sig bland golfare.
– Det är något vi välkomnar i så fall. En bana behöver inte vara mörkgrön. Den kan ha hög kvalitet ändå och det finns en charm i att banan växlar färg och ger ett mer naturligt intryck och speglar de lokala förhållanden som finns på platsen, säger Peter Edman.

För några år sedan försökte man från förbundshåll propagera för att fler skulle välja rödsvingel – ett gräs som inte behöver lika mycket vatten och näring som andra.
– Det gör vi fortfarande. Det passar inte på alla banor men där det finns förutsättningar är det ett bra gräs. Rödsvingel ska inte skötas som krypven. Det kräver mindre vatten och mindre näring. Det klarar sig bra under torra förhållanden och kräver mindre bekämpningsmedel. Ur miljösynpunkt är det ett fantastiskt bra alternativ, säger Edman.

Problemet är bara att den vanligaste grässorten i ­Sverige, vitgröe, är aggressiv och har en tendens att äta sig in i grönytor som är sådda med såväl svingel som kryp­ven och andra grässorter. Särskilt känsliga ­punkter är torvor och nedslagsmärken. Där kan vitgröe lätt få fäste. ­Vitgröen kan vara bra på många sätt men gräset är ­svagare mot hårda vinterförhållanden och mer känslig för ­sjukdomar.
– Vitgröen kräver mest kväve, näring och vatten. Det är knepigt, det där. Ingen sår sin bana med vitgröe. Alla vill ha svingel eller vengräs men vitgröen invaderar banorna. Efter 10, 15 år har den tagit över. De flesta äldre banor har nog 80 procent vitgröe. Det är inget vi sår utan något vi får, säger Peter Edman.

Världens mest miljövänliga golfanläggning finns i Sverige

Idag finns det forskning som kan konstatera att en golfbana kan vara en tillgång för miljön och gynna den biologiska mångfalden. Det finns delar av golfbanan som har en enbart positiv påverkan på miljön. Samtidigt som de negativa miljöeffekterna av skötseln har reducerats kan banans övriga områden – ruffar, vattenhinder, skog – ­däremot främja den biologiska mångfalden.

Johan Colding och Carl Folke, forskare på Beijer International Institute of Ecological Economics, konstaterade redan för tio år sedan att golfbanor har ”en verklig potential” för att öka den biologiska mångfalden.
– När man tittade på bestånden av vattenlevande organismer på sex banor i Stockholm visade det sig att antalet salamandrar, grodor och andra arter var betydligt större i golfbanedammar än dammarna i Nackareservatet. Studien visade att 25 procent av alla småvattendrag i Stockholm finns på våra golfbanor. Dessa gynnar även fågellivet eftersom de ofta livnär sig på vattenlevande organismer, säger Maria Strandberg, direktör på forskningsstiftelsen Sterf (Scandinavian Turfgrass and Environment Research Foundation).

Stig Persson flikar in att en botanisk inventering av ­växter på Ljunghusens GK i början av 2000-talet visade att det där växte 350 olika arter varav tio var rödlistade.
– Så de som pratar om en monokultur, de är helt snett ute, säger han.

Miljövän eller miljöbov?

En annan inventering, av fåglar den gången, på Falsterbo GK, räknade in 100 olika fågelarter.
– Att golfbanor skulle vara miljöfarliga speglar lite tankarna på 80-talet, säger Maria Strandberg och fortsätter:
– Numera betraktas en golfbana inte som en miljöfara som måste försvara sin verksamhet. Jag skulle säga att det handlar mer om att golf måste förtjäna sin plats i det tätortsnära landskapet. Ska vi ha en bana där det finns människor och där det är konkurrens om marken, då ­måste vi visa att marken vi utnyttjar används till något värdefullt. En golfbana tar upp stora mark­ytor och då blir det viktigt att vi kan visa att golfbanan är värdefull för hela lokalsamhället, inte bara för golfspelare. Detta måste vi bli bättre på att berätta om.

Sterf är en oberoende stiftelse som arbetar med forskning och utveckling inom ­grönytesektorn. Den grundades 2006 av golfförbunden i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island och de nordiska greenkeeperförbunden. På Sterf jobbar man med att leverera ny kunskap som är färdig att använda direkt i banskötseln och som kan ge oss bättre golfbanor. Forskningen handlar om allt från gräsarter för nordiska förhållanden, optimala gödslings- och bevattningsstrategier, kontroll av sjukdomar och ogräs, övervintringsstrategier och kunskap om hur vi ökar biologisk mångfald.
– Internationellt lever det gamla synsättet på golfbanor kvar, det är jag övertygad om. Men vi ligger långt framme i de nordiska länderna. Vi är en förebild för många andra länder. Och jag möter nästan aldrig fördomsfulla attityder när jag är ute på myndigheter och kommuner, eller ­träffar forskare. Där är det ingen som ser golfbanan som en miljö­belastning. Tvärtom, säger Maria Strandberg.


Scroll to Top