5de40fb0d0f4f
Spela Nordqvists hemmabana
Torshälla bjuder upp till en spännande och svårspelad tango.
PLUS & MINUS:
PLUS: Klubbhusområdet. Livligt klubbhusområde med träningsmöjligheter, shop, restaurang och omklädning tätt ihop.
MINUS: Första nio. Tonläget på de första nio hålen är en aning monotont.
Året var 2009, platsen Bulle Rocks 18:e hål och scenen majortävlingen LPGA Championship. Anna Nordqvist tog några djupa andetag och greppade sin hybrid. Resten är ett vackert stycke svensk golf- och idrottshistoria.
Den 22-åriga nykomlingens fantastiska inspel till det avslutande hålet blev sigillet på en unik prestation som det fortfarande pratas om i trakterna av Eskilstuna.
Nu har dessutom den där första historiska majorsegern fått sällskap av ytterligare en i samlingarna, eftersom supersvenskan tog hem Evian Championship 2017 via särspel. Därmed är Nordqvist den enda svenska spelaren förutom Annika Sörenstam med två majortitlar.
Men av detta märks väldigt lite på hennes hemmaklubb Torshälla GK.
Ingenting alls, faktiskt.
Vi hade kanske inte förväntat oss en staty på parkeringen eller akvarell inne i klubbhuset, men att det inte framgår någonstans (ens i banguiden) att det här är Anna Nordqvists uppväxt-miljö framstår som märkligt.
Men berättelserna om hennes ungdomsår lever i högsta grad – och vänliga medlemmar delar gärna med sig av historierna hur den blonda tjejen stod och nötte på träningsområdena till dess att det blev mörkt.
Det blev förstås en och annan rond på banan också.
Klubbkändisen! Anna Nordqvist: ”En bana som förstås ligger mig varmt om hjärtat. Här växte jag upp och la många träningstimmar. Mitt favorithål är det 16:e, kan du spela det bra vet du att du kommer ha en bra runda. Det är det tuffaste hålet på banan med bäcken på utslaget och ett långt andraslag till en undulerad green.”
De 18 hålen har byggts i två etapper och det är ganska uppenbart, eftersom de två niohålsslingorna skiljer sig ganska markant ifrån varandra.
Vi gillar den andra delen, den gamla, allra mest. Trots att det finns en och annan tidstypisk (60-tal) knixighet från Douglas Brasiers penna så gör de topografiska skillnaderna den här delen av banan roligare och mer levande. Nivådifferenserna skapar utslag från upphöjda teer och trädridåerna håller oss ständigt på alerten, medan Sune Lindes förstania däremot är utlagd i platt terräng och inte lika variationsrik.
Banan som helhet har många spännande tempoväxlingar mellan långt och kort, smalt och generöst och den omedelbara känslan är att den är relativt svårscorad.
Eller ska vi kanske säga fostrande?
Det var trots allt här Sveriges mest framgångsrika damgolfare det senaste decenniet växte upp och lärde sig spela spelet. På något sätt är det både befriande och fantastiskt att en helt vanlig landsortsklubb kan bli grogrund för en sagolik karriär.
Text: Svensk Golf • 2018-04-25
Artiklar • Svenska golfbanor • Torshälla GK