Mannen som bluffade sig in i The Open

För 41 år sedan fick medspelare och publik uppleva en av de mest bisarra insatserna i The Open-historien.

Det handlar om en 46-årig, kedjerökande kranförare från Cumbria i nordvästra England som trodde att han kunde spela golf.

Två år tidigare – 1974 – hade Maurice Flitcroft köpt färg-tv och fastnade snart för golfsändningarna. Han blev helt uppslukad av sporten och bestämde att han en dag skulle spela med och mot sin nye hjälte Jack Nicklaus.

Med klubbor han köpt på postorder gav han sig ner på stranden, sedan till övergivna tomtmarker och skolans sportfält. Timme efter timme slog han bollar, besatt av sin nya sysselsättning, förtrollad av upptäckten att The Open Championship höll sitt ord: det var öppet för alla.

I boken “The Phantom of the Open” har författarna Scott Murray och Simon Farnaby intervjuat Maurices vän Trevor Kirkwood som berättar om tiden:

– Han var en konstig figur, Maurice. Han bar en regnjacka och stövlar och kunde stå i timmar i regn eller snö och skicka iväg golfbollar. Jag tror att många tyckte han var galen.

Enda utbildningen: En bok från biblioteket

Viljan var det inget fel på. Problemet var att han borde fått lära sig rätt saker – och spela på en bana. För det gjorde han sällan. Ytterst sällan.

Enda utbildningen han fått var en golfbok av Peter Alliss, som han lånat på biblioteket.

Maurice var dock trygg i sitt uppdrag, skrev under de nödvändiga blanketterna, kryssade i rutan för “professionell” (för att slippa kravet att visa ett handicap-certifikat som han inte hade) och fick en plats i Open-kvalet på Formby, bara några kilometer söder om det årets spelplats Royal Birkdale.

Maurice skrev senare om dagen före kvalet:

– Jag gick iväg för att promenera runt banan som en storviltsjägare på safari, papper och penna redo, för att se banan och planera min strategi.

Men efter bara två hål hade han tröttnat på idén och bestämde sig för att lita på sin intuition.

“Bollmärke? Jag kan spela på alla!”

Nästa dag började tvivlet sprida sig runt Formby GC.

Den förste som anade oråd var klubbens pro, Clive Harrison. Maurice rusade in i hans shop, berättade att han skulle spela Open och ville köpa en låda bollar. På frågan vilket märke han ville ha svarade han:

– Spelar ingen roll. Jag kan spela med alla.

Medspelarna Jim Howard och Dave Roberts väntade på första tee när en försenad Flitcroft kom rusade. Väl på tee föll han ner på knä och fick jobba länge med att balansera sin TopFlite-boll på peggen.

– Sedan greppade han klubban med båda händerna längst ner på greppet. Han lyfte klubban vertikalt och kom ner vertikalt. Det var som om han försökte mörda någon, berättar Howard i boken.

Bollen flög högt och den flög rakt.

För att landa några meter framför tee.

Fem timmar senare förklarade Maurice:

– Jag kände mig aldrig bekväm med min driver. Jag hade slagit sönder den när jag träffade en tegelsten i stället för bollen och hade precis lagat den. Och jag lämnade min trä-4 i bilen, för det var min 15:e klubba. Det skulle jag inte gjort, jag var bombsäker med den klubban.

Andraslaget blev en socket, och ungefär så fortsatte hela rundan. Han plöjde sin väg runt banan, inför förvånade partners och en växande grupp (en del arga) åskådare.

“Jag var bara inte riktigt redo”

Han signerade scorekortet för 121 slag, 49 över par och vandrade nedslagen till sin bil. Det är fortfarande det högsta resultatet någonsin i Open-historien.

Runt banan spreds ryktet att Maurice var en skojare, något som förstärktes av att han inte var helt olik komikern Marty Feldman.

Men Maurice tog sin golf mycket seriöst. 

– Jag var bara inte riktigt redo för detta mästerskap. Jag försökte för mycket, förklarade han senare.

– Men puttningen fungerade bra, förutom en fem-putt på elfte hålet. Jag vill också passa på att hylla Formby GC för kvaliteten på greenerna, som hade samma känsla och rull som min vardagsrumsmattan där jag tränat varje kväll.

Han avslutade med en blick framåt i tiden.

– Jag har gjort stora framsteg. Toppspelarna har tränat i många år och nått sin potential. Jag ska strama upp mitt spel och komma tillbaka nästa år.

Han kom tillbaka, men R&A var beredda. Under några år lekte han katt och råtta med dem och försökte kvala in under olika pseudonymer.

Tävling i USA med hans namn

1984 lyckades han anmäla sig som Gerald Hoppy, proffs från Schweiz. Han hann spela nio hål (63 slag) innan R&A insåg att de hade en ny (även om det var samma) Maurice Flitcroft.

Han försökte kvala in till The Open inte mindre än fem gånger. Sista gången var 1990 under pseudonymen Gene Paycheki. Den gången blev han dock avslöjad redan på tredje tee – och plockad av banan.

R&A-sekreteraren Keith MacKenzie tog Maurices handlingar som en personlig förolämpning, och Maurice mötte avvisningarna med ungefär samma känsla. Men hans namn och hans historia lever vidare.

– Jag sökte berömmelse och framgång, berättade han senare. Och åtminstone det ena gick i uppfyllelse.

Flitcroft blev med tiden en C-kändis och på Blythefield Country Club i Michigan USA spelas sedan 1979 “Maurice Gerald Flitcroft Member-Guest Tournament”. Tävlingen vänder sig till golfare som känner mer samhörighet med Flitcroft än med proffsen. På en av greenerna finns två hål, på en annan är hålet 30 centimeter i diameter.

1988 blev han själv inbjuden och tog då med sig sin fru och berättade för åhörarna att “det är första gången vi är utanför huset tillsammans sedan gas-spisen exploderade”.

Flitcroft dog 2007, 77 år gammal.

 

---

Boken “The Phantom of The Open” kostar 100 kronor och kan beställas här.

Källor:

The Guardian, Golf Online, Wikipedia, Golf365

---

Text: Michael Åhman • 2017-07-19
Artiklar • Formby GC • The Open