5de46aa8f38db

Blogg

KRÖNIKA: ”Gasa Stenson – det här är drömläget du väntat på”

TROON, SKOTTLAND. För första gången i karriären leder Henrik Stenson en major efter 54 hål. Men trots att försprånget bara är ett slag har svensken också bara en motståndare kvar att besegra.

Text: Oskar Åsgård • 2016-07-16 Uppdaterad 2016-07-16
KRÖNIKA: ”Gasa Stenson – det här är drömläget du väntat på”

För 19 år sen var Royal Troon, på den skotska västkusten, platsen där Sveriges första manliga majorseger skulle bärgas. Jesper Parnevik ledde med två slag inför sista ronden.

Men när Parnevik stod på 17:e tee sista ronden fick han se amerikanen Justin Leonard rulla i en avgörande birdie och slå in en rejäl tretumsspik i den svenska majorkistan. Som Parnevik själv beskriver så “gick luften ur” där och då.

På precis samma hål, Royal Troons 17:e – ett tufft 200 meter långt par 3 – tog Henrik Stenson i dag ett djupt andetag, avfyrade en järntrea så bländande att medspelaren Phil Mickelson blev imponerad och blåste med en birdie fullt liv i sina chanser att vinna den 145:e upplagan av The Open.

“Nu är drömläget äntligen här”

“Det gäller att vara inom något slag från ledningen med nio hål kvar att spela på söndagen.”

Så lyder meningen Henrik Stenson upprepat så ofta i samband med majors de senaste åtta åren att världssexan, när han sa det igen i tisdags, föreslog att vi nog var trötta på att höra det.

Vi är inte trötta, men som vi har längtat – för nu är drömläget äntligen här.

Det bästa svenska segerläget inför en finalrond i en major hittills hade Jesper Parnevik, här på Royal Troon, 1997. För fyra år sen ledde Peter Hanson på Augusta National efter 54 hål, men då jagade förutom den slutlige segraren Bubba Watson även majorsegrare som Mickelson, Louis Oosthuizen och Padraig Harrington tätt bakom.

Som det h��r mästerskapet utvecklade sig under lördagen har Stenson faktiskt satt sig i en bättre position att vinna den där efterlängtade majorsegern än han förmodligen ens kunnat drömma om.

Nu handlar det inte längre om att besegra 155 eller ens fem spelare.
Nu återstår bara en.
Phil Mickelson.

Duon i söndagens ledarboll har distanserat sig från resten av fältet med sex respektive fem slag. Som Stenson och Mickelson spelar den här veckan förs tankarna oundvikligen till Turnberry och den berömda duellen i solen mellan Jack Nicklaus och Tom Watson i The Open 1977, när de sköt varsin 65-rond på lördagen, sprang ifrån fältet och duellerade hela vägen till det 72:a hålet.

Bill Haas (-6), Andrew Johnston (-5) och J.B. Holmes (-4) i all ära. Men i den trion finns knappast någon spurtare av Justin Leonard-rang, som det gjorde för Parnevik 1997. Känslan är faktiskt att hotet bakifrån är fullkomligt obefintligt imorgon.

“Det finns verkligen inget att förlora”

På pappret vore det lätt att ge den här segern till Mickelson här och nu. Han må vara ett slag bakom, men med fem majorsegrar under bältet (varav en i The Open, när han besegrade just Stenson på sista nio) så är det svårt att bortse från att en större tyngd vilar på Stensons axlar. För svensken skulle en seger imorgon förmodligen definiera en hel karriär.

Lyckligtvis avgörs inte majors på papper.

Nej, det här blir en kamp mellan fyra målmedvetna ögon, två starka huvuden och på en utmanande linksbana.

För hur trist Royal Troon än ser ut på tevebilderna ibland – räck upp en hand den som kan skilja de tre första hålen åt, mer än att säga att en bäck korsar tredje fairway – så har den en tuff avslutning vilket gör att segrare här måste visa prov på styrka och fokus hela vägen in till klubbhuset.

På Stensons pluskonto i det läget hittar vi att han hittills i veckan spelat de sista nio på Royal Troon bättre än någon annan i fältet. I snitt är han 12,5 slag bättre än fältet på sista nio efter tre ronder. Stensons sex under par på 10-18 de tre första varven är också ett slag bättre än Mickelson.
Men alla som såg Mickelson krångla sig loss från ett hopplöst läge i en ärttörnebuske på tolvan idag och rädda rädda par vet att det här inte är en motståndare som viker ner förrän ett namn är inristat i The Claret Jug.

Medan jag skrev den här krönikan och Mickelson fortfarande var ett slag före Stenson efter det 16:e hålet kände jag att ett slag bakom nog ändå kunde vara en gynnsam startposition inför söndagen. Mest eftersom det tvingat Stenson att vakna taggad och med inställningen att jaga imorgon.

Nu leder Stenson istället med ett men det var glädjande att höra honom prata om hur han ser på den sitsen efter ronden.

“Det är en fantastisk möjlighet och jag ser fram emot det. Men jag känner att jag inte har något att förlora. Om jag blir tvåa, trea eller fyra spelar ingen roll – det handlar om att vinna.” sa Stenson.

I tre dagar med prövande förutsättningar har Stenson slitit hårt för att sätta sig i position. Nu är han där, i pole position till och med. Nu är det bara att lossa handbromsen, rycka tussarna och trycka gaspedalen i botten, Henrik Stenson. För det finns verkligen inget att förlora.

Bara något stort att vinna.


Text: Oskar Åsgård • 2016-07-16
BloggHenrik StensonKrönikaPhil MickelsonRoyal Troon GCThe OpenTournytt
Scroll to Top