GUSTAFSON: Så lärde jag mig banorna

Sophie Gustafson skriver att man som proffs tjänar på att ta det lugnt i veckorna.

GUSTAFSON: Så lärde jag mig banorna
Sofie Gustafson berättar om sitt upplägg under inspelsdagarna. //Foto: Getty images
Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!

Missa ingenting! Prenumerera på vårt nyhetsbrev.

Att lära känna banan innan en tävling är otroligt viktigt. Åtminstone om du verkligen vill ge dig själv den bästa möjliga chansen att prestera. Alla banor har många olika nyanser och ju mer ingående som du och din caddie känner till dem stärks chanserna. 

Caddien är en viktig nyckel i detta. Under måndagarna, när jag var ute på touren, såg du mest caddies ute på banan. Där gjorde de noteringar som vi sedan formade spelplanen från. Exempelvis om var utslagen kunde placeras för att få bästa vinkeln in till greenen, bra ställen på greenen att putta från beroende på var flaggan stod, bunkrar som ­måste undvikas och komplettera de mått som eventuellt fattades i banguiden. För oss som slog långt från tee handlade det även om att ibland hitta genvägar eller parallella fairways som kunde utnyttjas på vissa hål.

Många spelare tog ofta ledigt under måndagen eller dök upp under eftermiddagen för att slå lite och kanske spela nio hål. Själv gillade jag att försöka klämma in nio hål under måndagen eftersom jag då inte kände mig tvingad att få in 18 på tisdagen. Tisdagar var oftast annars en tuff dag på touren. Det var fullt tryck överallt. På rangen, övnings­greenen, närspelsområdet och ute på banan, där ett inspelsvarv aldrig klarades av på under fem timmar. Att stå och se bollen framför slå en massa chippar från alla möjliga ställen runt greenen var ren och skär tortyr. Laura Davies var därför alltid svårt allergisk mot inspelsvarv och lät det räcka med pro am-tävlingen som hon spelade på onsdagen. Om jag kunde lägga upp veckan efter eget huvud på en ny bana spelade jag nio hål på måndagen, samma på tisdagen och sedan pro am-varvet på onsdagen. Det gav mig en känsla av att ha full koll på banan och den spelplan som lagts upp.

Kom jag till en bana som vi tävlat en del på innan så blev upplägget lite mer avslappnat. Måndagen var helt ledig från golf. Om jag varit ute några veckor i rad fick det bli gym och tvättomat – den glamorösaste ­sidan av att vara golfproffs. Tisdagar bestod av nio hål och en del träning för att sedan spela onsdagens pro am. Om jag varit ledig och reste hem­ifrån hände det ibland att jag flög in under tisdag kväll. Någon gång kom jag möjligen också in under onsdag förmiddag, men hade då bett om en sen starttid i pro am-­tävlingen. 

Min åsikt är kortfattat att man inte ska arbeta ihjäl sig under tävlingsveckorna. Att spela banan om och om igen är bara slöseri med tid. Du behöver en bra caddie och själv ägna en del uppmärksamhet åt banan och dess nyanser under inspelsvarvet. Plus skaffa dig en hyfsad kännedom om underlaget på spel­ytorna – alltså gräset och sanden i bunkrarna. Med detta på plats handlar det bara om att slå bra slag. Något som inte borde vara så svårt för oss egentligen. Eller hur?