HSBC Women’s Champions – Day Two

Tournytt

GUSTAFSON: Om pengarna på touren

Sophie Gustafson skriver krönika om pengarna på touren.

Text: Sophie Gustafson • 2019-04-03 Uppdaterad 2019-12-12

Krönikan publicerades ursprungligen i Svensk Golf 2/2019. 

Min första sponsor var mina föräldrar. Brorsan var med mig under första året på Europatouren och de betalade hans kostnader. I gengäld så delade Pär och jag på mina prispengar. Ingen av oss blev rik, men det gick i alla fall runt för mig ekonomiskt samtidigt som det var skönt att bli stöttad av brorsan. Andra året fixade pappa så att några av hans kunder gick in och sponsrade mig. Det handlade inte om några jättesummor men täckte mina resekostnader för året, vilket inte var något att fnysa åt.

För en ung spelare som precis har blivit proffs är det här med sponsorer väldigt ­viktigt. Att vara ute på touren innebär många kostnader som snabbt kan springa iväg. Får du en tuff start på karriären kan kassan snabbt ta slut vilket innebär att du måste lägga ned helt eller pausa ett tag. Det kan vara väldigt tufft att spela med kniven mot strupen rent ekonomiskt sett. Vissa faller ifrån när de inte klarar pressen medan andra blir ännu hungrigare och spelar bra. Lee Trevino sade en gång att du inte vet vad press är förrän du spelar om tio dollar, men bara har fem i fickan.

När jag började visa framfötterna lite mer och skaffat en agent så ökade sponsorintäkterna. Men det var inga stora pengar. Dam­golfen är tyvärr hästlängder bakom herrgolfen även inom detta område. De flesta killar som tävlar på de stora tourerna tjänar mer i sponsorpengar än vad de spelar in i prissummor. Ser jag till mig själv var mina sponsorintäkter runt fem procent av det jag tjänade in på banan. Tro för all del inte att jag klagar på det, men det råder stor skillnad mellan dam- och herridrott när det kommer till att hitta pengar från utomstående källor.

Proffsens kepsar – värda 3 miljoner dollar

Jag tänker mer än gärna tillbaka på de gånger när jag fick pengar för att åka och ­spela någon tävling i Asien. Det var bra grundpengar för en vecka av mitt liv där jag fick flyga första klass, bo på lyxiga ­hotell med alla omkostnader betalda – och jag hade även chans att spela in prispengar ut­över det. Då var man verkligen bortskämd.

Under karriären undvek jag att binda mig till någon utrustningstillverkare. Pengarna de erbjöd var riktigt dåliga samtidigt som kraven var alldeles för höga. När du ­skriver kontrakt med dem är du tvungen att använda ett visst antal klubbor, och oftast specifikt puttern och/eller drivern. Eftersom detta var de klubbor som jag bytte mest hade jag aldrig intresse av att ingå ett sådant avtal. Friheten att själv kunna välja de klubbor jag spelade med var mer värt.

Jag tackade nej till ett lukrativt bollkontrakt just för att jag kände att produkten inte var tillräckligt bra. Det ultimata är trots allt att hitta produkter som du gillar och sedan få kontrakt med tillverkarna bakom dem. Stirrar man sig blind på pengar kommer det att bita dig i baken ganska snabbt. Som proffs måste du ha grejer som passar dig fullt ut. Annars kommer det att kosta dig betydligt mer än Lee Trevinos tio dollar.



Text: Sophie Gustafson • 2019-04-03
TournyttKrönikaSophie GustafsonTournytt
Scroll to Top