Holmqvist: "Det är nog den häftigaste känslan som finns"

Dani Holmqvist är en av fem svenskor som spelar LPGA Volvik Championship i Michigan. Här är Svensk Golfs intervju med svenskan.

Holmqvist: "Det är nog den häftigaste känslan som finns"
Dani Holmqvist pryder omslaget i senaste numret av Svensk Golf. //Foto: Jason Nuttle

Hon står parkeradvid en bollpyramid på den ensligt befolkade gräsrangen när vi möts. Att se Daniela Holmqvist slå några prydliga korta järn på hemmaklubben i Jupiter, Florida är inget anmärkningsvärt i sig. Men veckorna när schemat för LPGA Tour samt herrarnas Europatour och den amerikanska seniortouren är i synk hade lika gärna Richard S Johnson och Jesper Parnevik funnits fastnitade bredvid henne och matat ut boll efter boll.
– Jag vaknar ofta mellan 4:30 och 6:00 på morgonen. Då kan man alltid skicka ett SMS till Richard eller Jeppe. De svarar inom 30 sekunder även om klockan är tio i fem på morgonen, eftersom de är vakna. Och då kan vi styra upp en runda senare på dagen.

Holmqvist bor på Floridas sydöstra kust sedan 2014. Och de båda svenska segrarna på PGA Tour har tveklöst gett henne en viktig social grund, som under föregående kväll då hon var hemma hos Parneviks och tittade på Superbowl. Men de har också varit viktiga för hennes egen etablering på världens främsta damtour.
– Det är fantastiska människor. Jesper kan släppa sin egen golf och stå och titta på rangen i två timmar när jag försöker slå ett speciellt slag. Jag är också extremt tacksam över hur mycket Richard hjälpte mig under hela hösten inför kvalet till LPGA Tour. Han hjälpte mig att höja mitt spel till en ny nivå. Han har gett mig otrolig sparring och pushat mig att gå under par när han själv går fem till sex under när vi spelar. Samtidigt har han också hjälpt mig med spelstrategi, närspel, inspel och annat.

Hon är en av fem svenskor som har en fast plats på den amerikanska damtouren under årets säsong. Drömmen om att spela där började i ett tidigt skede formas på Ågesta GK, söder om Stockholm, i slutet av 1990-talet. En tioårig Daniela Holmqvist insåg då att hon ville spela collegegolf i USA efter att gymnasiet klarats av.
– På klubben såg jag spelare som Kalle Edberg och ute på Haninge var Alex Norén. De kom hem med bagar som pryddes av namnet för det college som de gick på. Något som jag tyckte var häftigt då, och bestämde mig för att göra samma sak. När jag sedan gick i sexan började jag därför i en engelskspråkig skola för att det skulle bli lättare sedan.  

2008 landade hon i ett sargat New Orleans som började återhämta sig efter orkanen Katrina. Ganska snart stod det klart att Tulane Universitys oerfarna lag inte kunde erbjuda den utveckling och konkurrens som Holmqvist var ute efter. Hon vann den individuella divisionen med tio slag och åkte hem till Sverige, där hon segrade i en tävling på damernas europeiska undertour. Något som öppnade dörrarna till de flesta collegelag i USA. Och valet föll slutligen på University of California i Berkeley, där hon fick tillfälle att mogna både som spelare och individ.
– Vår coach var inte så mycket för att ta hand om alla spelare och vara någon form av extramamma. Hon förklarade rakt av att vi har fysträning klockan sex på morgonen tre dagar i veckan. Antingen är du där eller så kommer du inte att resa med laget. Man fick klara sig själv ganska mycket, och som självständig svensk funkade det faktiskt ganska bra.

Proffskarriären inleddes under 2013 med en trevande vision om att spela ett år i Europa för att sedan ta sig vidare till LPGA Tour. Men det glesa tävlingsschemat på Ladies European Tour tvingade henne att också blicka mot andra delar av världen, för att kunna skaffa mer rutin i skarpt tourläge. Ett av nedslagen var i Australien, där Holmqvist skapade rubriker och blev "Spider Woman" med stora delar av golfvärlden. Detta efter att hon bitits av den fruktade spindelarten Svarta Änkan under en kvalrond till Women's Australian Open, men valt att slutföra varvet efter att hon pressat ur giftet med en peg.  

Det dröjde bara några få månader innan hon hade guldstatus i flygbolagens bonusprogram. Men trots att biljetterna enbart var i ekonomiklass så fick hon ändå betala ett högt pris för det frekventa pendlandet mellan olika världsdelar.
– Jag blev helt utbränd. Pulsen bara steg när jag gick uppför en trappa. Jag tyckte att jag tränade ganska mycket fys men var ändå totalt slut och kände mig konstant trött i kroppen – oavsett hur många timmar jag sov. Jag fick ta ett steg tillbaka, och bestämma att jag skulle flytta till USA och ha min bas där.

Och så blev det. Ett delvis starkt 2015 på den amerikanska undertouren Symetra Tour, som kröntes av en seger, säkrade inträdesbiljetten till en full säsong på LPGA Tour. Men debutåret 2016 kantades av inkörningsproblem och blev inte riktigt vad hon hoppats på – med endast fyra klarade kvalgränser på 18 starter.
– Jag missade ganska många kvalgränser med ett slag. Hade jag klarat dessa så hade jag haft ett tourkort. Men det var tufft. Och om jag analyserar mitt spel så var jag inte tillräckligt bra inom vissa delar. Jag fick helt enkelt inte ut det på tävling.  

Hotet om att degraderas till ytterligare ett år på undertouren hängde i högsta grad över hennes huvud under slutet av 2016. Finalkvalet till LPGA Tour blev en pressande historia där Holmqvist till slut malde fram de birdies som krävdes för ett av de 20 kort som fanns i potten till årets säsong.
– Jag tror att de flesta som ska spela ett kval och kommer från huvudtouren känner ganska mycket ångest. När du kommer från college och amatörvärlden tycker du nästan att det är lite kul och spännande att vara där eftersom du inte har något att förlora. Men när du känner att du varit där uppe får du intala dig själv ganska hårt att det bara är att spela ut. Men jag dämpade anspänningen genom att springa en hel del och köra mycket fysträning. Flera har kritiserat mig för att jag kör mycket i gymmet, men jag blir en sur liten häxa om jag inte tränar fys. Själv är jag övertygad om att fysträningen är en stor del i att jag orkade avsluta med birdies på hål 16 och 18 i kvalet, och därmed fixade kortet. För min del är detta det bästa kvittot jag kan få, oavsett vad någon säger.

I år handlar mycket om att skaffa sig en fast grund i damgolfens absoluta finrum. Rent spelmässigt ska främst stabiliteten från tee och puttningen höjas ett snäpp. Runt henne finns ett brett kontaktnät där profiler som PGA Tour-segraren och närspelscoachen Gabriel Hjertstedt och puttningsgurun Dave Stockton konsulteras vid behov. Men i det allra närmaste teamet har ett ikoniskt namn från en annan idrott axlat rollen som mentor till Holmqvist.
– Jag har fått otroligt mycket hjälp av Mats Sundin. Jag tycker att han är extremt sund i sina värderingar. Hur han resonerar. Har jag haft en tung dag så har det varit fantastiskt att kunna vända sig till honom för stöd. Det är en otrolig person att ha att göra med – både som professionell atlet eller bara som person.

Vilken typ av stöd har Mats främst bidragit med?
– Ja, det kan vara allt möjligt. Han har mycket bra att förmedla kring hur han resonerar inom sin sport eller hur man ska tänka som atlet. Hur man laddar och så där. Och framförallt för min del hur man jobbar med att vara på och av. Jag har ganska lätt att fastna inom golfen, titta på svingar, analysera saker och kolla på Golf Channel hela kvällarna.

I maj fyller Daniela Holmqvist 29 år. Hon har två segrar som proffs i cv:t och den tillvaro på LPGA Tour som en gång målades upp i hennes drömmar. Men att bo, träna, spela och leva i Jupiter, som är en av Floridas exklusivare städer, är inte billigt. Speciellt om du inte tillhör det yttersta toppskiktet på LPGA Tour, och därmed är en av få damspelare som kan generera märkbara intäkter genom sponsring.
– Det är tufft. För oss tjejer är det väldigt svårt med sponsorer. Vi har inte de pengar i omlopp som killarna får från klubbtillverkare, klädmärken eller finansiella sponsorer. Men just nu så fungerar det. Jag har ett bra supportteam runt omkring mig som ger mig möjlighet att göra det här. Och så länge jag känner att jag blir bättre hela tiden och kommer närmare och närmare dit jag vill hamna så tycker jag att det är värt det. Skulle jag känna att jag inte utvecklades längre och att jag inte hade på touren att göra, vore det nog dags för mig att fundera på att göra någonting annat. Men det är lite därför jag ville ha en utbildning också. För att ha någonting att falla tillbaka på, så jag inte vaknar upp en dag och är 35 år, utan utbildning – men med stora skulder från golfen.

Vi sitter på klubbhusets veranda och ser hur skymningen börjar falla över Dye Preserve. Om mindre än tio timmar kommer hon att vakna i sin lägenhet och påbörja nästa dags arbetspass. Fysträning, range, övningsgreener och kanske lite spel över nio eller 18 hål.
– Man vill säga att man gör allt det här för att bli bättre och utveckla sig själv. Men jag tror inte att det stämmer. För det är klart att man vill vinna tävlingar. Det är nog den häftigaste känslan som finns. Man vet ju hur svårt golf är och jag tror att de flesta som är proffs eller håller på med golf rätt mycket blir ödmjuka inför uppgiften. För det är tufft, och det är få tillfällen när man kan prestera så som man verkligen vill. Ja, när allting faller på plats. Det är den häftigaste känslan som finns. Det är den som får mig att drivas framåt.

Heja Dani!
Ja
14
0
Nej
Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!

Missa ingenting! Prenumerera på vårt nyhetsbrev.