Madelene Sagströms vandring mot toppen

“Vad håller jag på med?”.
“Kommer det här överhuvudtaget att gå?”

Detta var två återkommande frågor som surrade oroväckande högt i Madelene Sagströms huvud under fjolåret.
Hon hade anlänt till till Morongo Casino Resort & Spa i södra Kalifornien och skulle göra sin första proffstävling på amerikansk mark. Men Madelene Sagström var obekväm i situationen. Både över det som väntade på banan – och att vara inkvarterad hos en familj som hon aldrig träffat förut.
– Jag var alldeles ställd och jätteobekväm. Det kändes inte alls bra, summerar hon dessa känslor knappt nio månader efteråt. Sedan tar hon en tugga av den chiligryta som anlänt till bordet på Urban Deli på Södermalm i Stockholm.

Nu i efterhand sitter både vi och Sagström själv med tydligast möjliga svar på de skarpa frågorna ovan. Redan under sommaren blev hon den första spelaren någonsin att dra in över 100 000 dollar på den amerikanska undertouren. Den rekordmässiga säsongen medförde totalt tre segrar, en överlägsen förstaplats på Symetratourens ranking, den prestigefyllda “Player of the year”-titeln och inte minst ett givet avancemang till LPGA Tour under 2017.
Ett ganska hyfsat facit kan man säga. Inte minst för någon som varit sin värsta kritiker, och själv ifrågasatt om hon överhuvudtaget förtjänade sin plats på Symetra Tour.
– Det är den här inre rösten i huvudet som pratar med dig och försöker göra saker värre än vad de är. Och jag har jobbat extremt mycket med det där, förklarar 24-åringen.

Medan Golfsverige kollektivt redan börjat slicka sig runt mungiporna efter att ha sett en potentiell kandidat till att fylla gapet bakom Anna Nordqvist handlar det mesta för Madelene själv om att fortsätta på den redan inslagna färdvägen.
– Jag presterar så mycket bättre och mår så mycket bättre när jag inte är hård mot mig själv. Lite som den här kärleken man känner för sina barn. Oavsett vad de gör så kommer man alltid att älska dem lika mycket. Jag vill känna så med mig själv. Det spelar ingen roll vad jag gör. Skulle jag gå ut och spela jätte-dåligt nästa år skulle jag ändå vilja tycka om mig själv lika mycket som om jag skulle vinna penninglistan.

Resan mot världens främsta damtour började dock betydligt tidigare än under de första slagen på Symetra Tour. Madelene upptäckte golfen genom sina föräldrar och slog sina första slag på Enköpings GK vid nio års ålder. Utvecklingen som följde handlade enligt henne själv mer om hårt arbete än att leva på medfödd talang.
– Mamma tycker att jag inte borde säga att jag var dålig på golf, men jag var inget superproffs från början. Alltså väldigt medelmåttig, men tyckte att det var jättekul att träna. Och min pappa var med i juniorkommittén, så det blev väldigt många juniortävlingar på klubben. Alla mina kompisar var där uppe. Sedan började jag spela på Skandia Tour.

Det var vid 13 års ålder som golfen verkligen hade blivit något mer än en kul fritidsaktivitet. Med fast målmedvetenhet skissade hon ner en plan om hur hon skulle bli golfproffs och ta sig till LPGA Tour. De karriärmässiga steg som sedan passerats har i stort sett bockats av efter denna planering, i form av golfgymnasium, college och fram till LPGA Tour. Något som både bottnade i en inneboende drivkraft och ren rastlöshet.
– Jag har alltid känt att jag vill göra så mycket som möjligt med mitt liv. Och jag är uppvuxen i en idrottsfamilj. Min pappa och mamma sysslade jämnt med idrott och fredagskvällar brukade vi gå ut och springa intervaller när jag bodde hemma. Jag hatar att sitta stilla. Jag kan inte vara stilla överhuvudtaget. Det är värdelöst.

Under åren som elitsatsande junior började just denna målmedvetenhet att vända sig mot henne. På golfgymnasiet i Perstorp kom visserligen de efterlängtade ökningarna i längd från tee, vilket idag blivit en av Sagströms absoluta styrkor. Men samtidigt började den intensiva glädje hon känt inför varje träningspass att blekna. Utanför golfen började samtidigt tillvaron kantra rejält. Madelene kände sig ensam, allmänt olycklig och började till slut drabbas av ätstörningar.
– Jag identifierade mig för mycket med min idrott. Hur jag presterade var samma sak som hur jag var som människa. Men hade jag inte haft golfen så hade det kunnat bli ännu värre… Jag ville bli bäst i världen på golf, och då kan man inte äta nästan ingenting. Jag kämpade med det här. Jag måste äta energi, jag måste äta bra mat och jag måste bli starkare. Samtidigt slogs jag med alla andra demoner. Att jag skulle se ut på ett visst sätt. Fast jag insåg att jag inte kunde hålla på så här om jag skulle kunna uppfylla mina mål. Det var då som jag till slut gick och pratade med mina gymnasietränare och lärare.

Samtalen gav Madelene en nödvändig kanal för att ventilera problemen och sin trängda situation. Därefter började sakta arbetet med att hitta en sundare balans mellan golfen och de övriga delarna i livet. I praktiken handlade det mycket om att vika tid i kalendern för att gå ut och fika på stan, istället för att träna wedgar ytterligare en timme till.
– Jag levde och drömde golf och fick ändra den prioriteringen under gymnasiet. Att se att det finns mer än golf. Ja, hur jag känner mig som människa och hur min familj och andra människor runt omkring mig mår. Men också känna att det är okej att vara ledig. Att det är okej att skita i att gymma ibland och käka dålig mat. Att inte känna skuldkänslor för att man fick ont i halsen och inte kunde träna.

Med en annan syn på både livet och sig själv kunde Madelene därefter ta klivet mot nästa steg i karriärplanen som hennes 13-åriga jag utarbetat. På Louisiana State University fanns det inte heller samma utrymme för att låta träningen ta överhanden mot skolarbetet och sociala åtaganden, om de fyra åren skulle slutföras med ett examensbetyg i näven.

Under slutet avcollegeperioden fick också Madelene Sagström ett intressant erbjudande från Swedish Golf Team. Ett möjligt mentorskap med elvafaldige Europatoursegraren Robert Karlsson erbjöds. Något som Sagström omedelbart nappade på.    
– Under förra hösten tror jag att frågan kom: Skulle du vilja jobba med Robert Karlsson? Och vem vill inte jobba med Robert Karlsson? Ingen av oss visste hur det skulle bli från början. Men jag är fascinerad över hur den här relationen fungerat över generationerna och åldersskillnaden.

Deras samtal kan ibland beröra specifika slag eller saker som Madelene jobbar på ihop med tränaren Hans Larsson. Men mest av allt bidrar han med att gräva djupt ur sin livserfarenhet och ge ovärderliga råd om hur situationer på och utanför banan ska tacklas. Inte helt oväntat var det också Robert som Madelene vände sig till när oroskänslorna hopade sig inombords under debutveckan i Kalifornien. Någon dag senare öppnade hon karriären på Symetra Tour genom att skjuta en 64:a i första ronden.

Men Karlssons råd visade sig också bli minst lika värdefulla efter att segrarna kommit och hon redan var klar för LPGA Tour.  En stor del av säsongen återstod då fortfarande, men Robert poängterade att hon hade en unik chans att gå ut och testa olika saker i skarpt tävlingsläge – även om det kunde innebära en missad kvalgräns eller två.
– Jag och Robban pratade väldigt mycket om vad jag skulle kunna göra för att fortsätta när kortet borde vara ganska säkert. Och då började jag verkligen rota i varför jag spelade golf, och kom fram till att jag vill bli så bra som jag kan bli. Det kommer jag aldrig att bli klar med. Så hur mycket skulle jag kunna lära mig om mig själv och hur mycket kan jag få ut av mitt spel? Hur fritt kan jag spela golf? Hur aggressiv kan jag vara? Jag försökte tänja på gränserna för att se vad jag egentligen har.

Det hon har i bagen räckte också till en 40:e plats i årets US Women’s Open, vilket markerade Sagströms debut i LPGA-sammanhang. Steget mot att spela fulltid på världens främsta damtour kommer ändå att bli betydande i hennes ögon. Att stå öga mot öga med de bästa vecka efter vecka kan innebära nya osäkerhetskänslor, och en förrädisk lust att försöka ändra det spel som i år krossade allt motstånd på Symetra Tour.
– Att inte rota i saker som jag inte behöver rota i är något som jag kommer att hålla koll på. Jag vet trots allt att det jag tränar på funkar och att mina planer har funkat. Jag tror att jag ska vara väldigt tydlig med att separera vad som orsakar vad, så att jag inte börjar byta fys- eller svingtränare, utan verkligen håller mig till mitt eget och ger det en chans innan jag börjar prova nya grejer. Skulle det inte funka så får man ta det då. Men jag tror på långsiktighet och har tränat med Hans i åtta år nu.

Hungern börjar nu bli påtaglig, och den snart kalla tallriken med chiligryta börjar locka allt mer. Men innan jag låter henne äta färdigt hänger ytterligare en fråga i luften.

Var ser du dig fem år framåt i tiden?
– Golfmässigt vill jag vara kvar på samma ställe där jag börjar nu. Men det största är att jag vill bli den bästa versionen av mig själv. Jag vill bli så bra människa som jag kan vara mot mig själv och mot andra. Bli en bra förebild inom golf och idrott, och personlig utveckling. Jag hade inte en tanke på att det här skulle ske så pass snabbt. Jag lever lite mer dag för dag. Men jag vill kunna gå och lägga mig och känna att jag gjort både  mitt eget liv och världen runt omkring mig lite bättre under dagen som gått. Och jag är nyfiken på att se vad det leder till.

---

Text: Eric Franzén • 2017-02-27
Tournytt • LPGA Tour • Madelene Sagström • Solheim Cup • Tournytt