Läs Henrik Stensons fina hyllning till sin bortgångne vän

Inför veckans Omega Dubai Desert Masters hyllar Henrik Stenson sin bortgångne vän, Mike Gerbich.

Läs Henrik Stensons fina hyllning till sin bortgångne vän
Henrik Stenson med sin vän, Mike Gerbich (vänster) under en Pro-Am-tävling i Dubai – där veckans tävling spelas. //Foto: Getty Images/Instagram @henrikstenson

Inför The Open i somras avled Henrik Stensons gode vän Mike Gerbich efter en tids cancer. I efterhand har Henrik Stenson dedikerat sin majorseger till hans minne och nu, inför veckans tävling i Dubai, hyllar han sin vän.

Så här säger han till European Tour inför veckans tävling:

 

"En av de första gratulationerna jag fick efter segern i BMW International Open i München förra året var från Mike Gerbich – vilket var typiskt för den person han var. Alltid den första att vara vid ens sida, oavsett om livet lekte eller inte.

Vi skickade några meddelanden till varandra och jag visste att han gick en tuff match mot cancern. Det var två veckor före The Open. Och då, måndagen innan The Open, fick jag ett samtal från hans son Kashe och min vän Chris Turlik om att Mike inte mådde bra. Kashe försökte se till att vi kunde prata över telefon, men han var för svag för att prata. 

En dag senare fick jag sällskap av min fru Emma i Troon. Den kvällen fällde både hon och jag ett antal tårar i vårt rum. Vi visste vad som skulle hända. Och på onsdagsmorgonen fick vi meddelandet vi aldrig ville nås av. Mike var borta. Borta för tidigt, tycker jag.

 

 

Det kändes som ett slag i magen. På kvällen publicerade jag en bild av oss spelandes Pro-Am i Dubai på min Facebooksida. Jag gick senare igenom kommentarerna, ett kort meddelande fick mig att stanna upp. Jag tror det stod: "Gå ut och vinn The Open för Mike".

Det var då det slog mig. Jag funderade på det en stund. Sedan sa jag till mig själv att jag skulle göra allt jag kan för att vinna. På något sätt blev det målet med veckan. Att det sedan blev som det blev var väldigt, väldigt speciellt.

 Jag sa efteråt att jag känt hans närvaro under veckan. Jag menade det verkligen. Jag hade definitivt några samtal med honom ute på golfbanan. Om jag slog ett dåligt slag skulle jag blivit arg på mig själv i vanliga fall. Men jag lät inte det hända den veckan, för jag spelade för honom. Jag ville inte att något skulle störa mig på mitt uppdrag.

Foto: Getty Images

 
Så, i dag, när vi spelar Omega Dubai Desert Classics Pro-Am i hans minne, kommer det vara en känslosam dag för mig. Den här golfbanan och den här staden var platsen jag träffade honom för första gången. Han som verkligen var en av de vänligaste själarna man kan träffa.

Mike var en fantastisk vän och supporter av sporten golf. Han var passionerad kring spelet. Jag tror att han var en god vän med alla på European Tour. Han var alltid på plats på Emirates Golf Club under Desert Classic, och såg till att alla proffs och andra som arbetade med tävlingen trivdes. 

Den sak som alla minns om Mike var hur ivrig han var att få hjälpa till. När Emma och jag flyttade hit, var det han som dirigerade oss i rätt riktning när något behövde göras. Han hjälpte oss med rörmokaren, han hjälpte oss med kommunen. Jag tror att han njöt av att vara en slags väktare.

Mike och hans fru, Francie, som är en lika underbar person, var på vårt bröllop 2006 och några dagar före det styrde Mike, tillsammans med Chris, ihop svensexan.

När familjen flyttade till Arizona fortsatte vi att träffas under WGC-Match Play-tävlingen. Jag bjöd också över dem ett par gånger till US Masters. Han blev riktigt bra på sociala medier – vilket inte är någon självklarhet i hans ålder – och även om vi inte sågs på flera månader, kände jag att vi hade hört av oss regelbundet till varandra.

foto: Getty Images

Jag önskar att jag hade spelat mer golf med honom. När vi väl gjorde det var det några av de rundor jag njöt mest av. Han hade en cigarr i mungipan, och hans sätt att spela golf var "slå bollen, hitta bollen – och slå den igen". Precis som alla golfare i hela världen ville han bli bättre, men det var tydligt att det var det roliga med golfen som fick honom att fortsätta spela.

Han hade verkligen en fenomenal aptit för livet. Han hade den där ovanliga egenskapen att kunna sätta ett leende på vem som helst. Till och med nu, när jag tänker på honom, är det med ett leende – och inte med tårar i ögonen.

De som har träffat honom känner igen hans kännetecken 'badabing badabong'. Jag vet inte var han fick det ifrån, men det var alltid så han avslutade en rolig kommentar: 'badabing badabong'… Gud, jag vill verkligen höra honom säga så en gång till.
 
Så, vila i frid min vän. Du har gjort mer än tillräckligt för att göra alla här nere glada. Gör nu samma sak där uppe."

Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!
  • Få svenskgolf.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!