Waste Management Phoenix Open – Round Three

Tournytt

DOKUMENT: Välkomna till Phoenix Open – golfens grisfest

Phoenix Open skiljer sig väldigt mycket från en vanlig golftävling på PGA Tour. Phoenix Open lockar mer än 600 000 åskådare till golfbanan. Phoenix Open är golfens grisfest. Läs Svensk Golfs reportage från bakom kulisserna av 2000 års upplaga av Phoenix Open.

Text: Redaktionen • 2000-02-03 Uppdaterad 2000-02-03

Phoenix Open. Tävlingen som publik och spelare älskar eller hatar. Tävlingen där alkoholen flödar och salsamusiken hetsar. Ett fem dagar långt party som får Stockholms vattenfestival att framstå som rena söndagsskolan. Fredrik Nilsmark fanns på plats för att insupa atmosfären.

En Margerita, tack. Nej, förresten, får jag två. Och en Bloody Mary. Mycket peppar. Servitrisen ber om 15 dollar och tar hand om nästa beställning. De spacklade damerna tar sig tillbaka till sina pinnstolar och halar upp en påse chips från väskan.

Plastmuggarna placeras i säkert förvar mellan grästuvorna och damerna skriker.
– Come on guys! Är de på charterresa? Kanske en möhippa? Eller ber de en manlig strippa ta av sig kalsongerna på scenen?

Eftersom ni läser en golftidning kan ni säkert gissa att de ovanstående påstående är felaktiga. Damerna är på golftävling och det är Jesper Parneviks tur att putta.
Välkomna till Phoenix Open, golfarnas grisfest!
– Ibland känns det lite märkligt när man ska till att slå. Man vill ju inte gärna avbryta festen, säger Ryder Cup-hjälten Hal Sutton och grimaserar.

618 365 åskådare på en golftävling!

Han är en av dem som avskyr Phoenix Open. Det gör Tiger Woods också. Därför är han inte här i år. Förra året var droppen. 422 000 åskådare dök upp och en av de som följde ledarbollen med Tiger Woods och Rocco Mediate hade en laddad pistol med sig i innerfickan. Tillsammans med en hög promillehalt var det en kombination som blev för mycket för världsettan. Tiger stannade hemma i år. Men åskådarna dök upp ändå. Denna gång kom 434 000. På en golftävling!
Ett vanligt tourstopp.
Inget lysande startfält.
Inte speciellt mycket pengar.
Men stekande sol, svängande salsarytmer och svalkande starköl. Det räcker.

Phoenix Open är ett fem dagar långt party. Placera Stockholms vattenfestival på en golfbana. Där här ni Phoenix Open – världens största golftävling. Lika trångt som det är att ta sig ut till en av festivalens konserter en fredagskväll, lika jobbigt är det att ta sig från nians tee till klubbhuset. För några månader sedan skrev jag en artikel om Ryder Cup-matchen på The Country Club. Det var rörigt, skrikigt och väntan på att få en smörgås var över en timme. Om man nu får ta tillbaka något gör jag det nu. Ryder Cup var en smekmånad jämfört med detta. Under Ryder Cup skrek de “din feta gris” till Colin Montgomerie i genomsvingen. Som tur var höll sig Montgomerie borta från Phoe­nix Open och nästa gång jag ser honom ska jag gå fram till honom och säga att han aldrig ska åka hit. Här skulle de nämligen skrika “din feta gris” i nersvingen. Phoenix Open är för grabbarna med skygglappar och bomullstussar i öronen. Inte för killar som kan höra ett A 4-papper falla några fairways bort.

DET 16:E HÅLET är ökänt. Egentligen är det inget speciellt med det 146 meter långa hålet. Utslagsplatsen är upphöjd, hålet är väl inbunkrat och greenen är varken stor eller liten. Här har dock pöbeln gjort till tradition att festa loss.
– Finns det någon basketsupporter som går på en match för att se någon göra tio avgörande passningar? Nej, självklart går du dit för att se en massa dunkar. Och det 16:e hålet är en “slam-dunk”, säger biträdande tävlingsledaren John Perkinson.

Det var här Tiger Woods gjorde hole-in-one förra året och översköljdes med starköl. Efter incidenterna förra året tog dock arrangerande Thunderbirds på sig skulden och lovade dyrt och heligt att det skulle bli bättre. Skärpta regler gällde också nu. Öppettiderna för försäljning av alkoholhaltiga drycker minskade och i ingången genomsöktes väskor och jackfickor. Vatten och välling var tillåtet att ta med sig. Och vad hände? Phoenix Open 2000 blev den värsta tävlingen i mannaminne. Åskådarna blev inte fulla på medhavd sprit. De visade att det går att bli full på barsprit också.
– Det här är toppen, säger Danny. Man kommer hit klockan nio på torsdagsmorgonen och går härifrån vid femtiden på söndagskvällen.

 

Tillsammans med tre polare har han slagit sig ned i backen bakom det 16:e hålet. Därifrån ser de det berömda korthålet samt det korta par 4-hålet, det 17:e, där de flesta av spelarna mitt i allt oväsen försöker nå in med drivern till greenen. Danny har tio meter till baren bakom 16:e och han har två problem. Dels tillåter de bara att man köper två starköl åt gången. Dels är det oftast 50 meter kö till toaletten. Jag behöver kanske inte tillägga vad spritstanken blandas upp med för doft sent på eftermiddagen.

– Fast det är förjäkligt att de tar fem dollar för en starköl. Det får man ett sexpack för vanligtvis. Om du varit nykter skulle du ha sagt att det inte finns en chans att jag betalar så mycket för en öl. Men när du kommer hit och sitter här mitt i denna fantastiska stämning så be­talar du gladeligen. En sisådär 19-20 gånger per dag, säger en av de mer högljudda fansen, John Elmore från Texas.

Njut av TV-klippen från världens häftigaste golfhål

SPELARNA VET OCKSÅ vad som gäller.
– På Augusta har de en grön kavaj. På TPC i Scottsdale har de det 16:e hålet. Varje bana har sitt minnesmärke, säger Tom Lehman och fortsätter:

– De flesta sköter sig, men så finns det vissa som passerar anständighetens gräns. Det är en knepig känsla att höra vissa vråla av glädje efter att man missat en enmetersputt. Och vissa andra skriker “den där missen kostade mig 400 spänn”. De sitter där i backen och slår vad med varandra och dricker öl. Vad ska man säga? Det är inte vad vi golfare är vana vid.

Tom Lehman klarade sig dock hyggligt. Han vann tävlingen före Robert Allenby. För David Duval var det värre. När han under lördagsvarvet kom upp till den 12:e greenen hade han fått nog. Och pekade fingret åt publiken! Efter ronden kastade han sig in i klubbhuset och packade ihop sina saker. Och lovade sig själv att inte komma tillbaka.

MÅNGA TROR DOCK att det här är framtiden. I takt med att golfsporten blir mer och mer populär dras en annan typ av åskådare till tävlingarna. Förr bestod publiken av golfvetare som minsann förmådde uppskatta ett lågt punchat slag till en upphöjd green och som vid en missad putt kanske utbrast ett knappt förnimbart “åh”.
Saker och ting förändras dock.
I ett tidevarv då allt ska snäppas upp några steg är det här vägen att gå. Det tycker i alla fall tävlingsdirektören Steve Matteucci.
– Vi vill inte att Phoenix Open ska vara en golftävling. Vi vill att det ska vara en happening.

PHOENIX OPEN STARTADE 1932 och kom igång på allvar 1939 när Byron Nelson tog hem förstapriset på 700 dollar, tolv slag före Ben Hogan som fick nöja sig med 450. På den tiden stod Phoenix CC som värd innan TPC of Scottsdale tog över 1987. TPC-banan har naturliga läktare på snart sagt varenda hål. Det är visserligen förbaskat trångt när över 100 000 människor samlas under en och samma dag, men eftersom höjdskillnaderna på banan är så markanta ser alla perfekt. Läget kunde heller inte vara bättre. Om du någon gång har be­sökt öknen i Arizona vet du att det runt bebyggelsen enbart bor ökenråttor, kaktusar och skallerormar. Så också bredvid TPC-banan i Scottsdale. Till tävlingen är dock öknen bebyggd med hundratals beduintält å la jättemodell. I det största och finaste tältet håller kontorsföretaget Xerox till. Enligt initierade rykten betalade de nio miljoner dollar för sitt jätteschabrak till tält längs det 18:e hålet, men då ingick också en del TV-reklam. Det näst största tältet på 2 400 kvadratmeter heter Bird’s Nest. Det är där discot startar så fort den sista putten hittat hålet varenda dag.
– Egentligen tycker jag tävlingen borde döpas om till Bird’s Nest Open. Det vore mer passande, säger Hal Sutton.

DET ÄR I BIRDS NEST åskådarna flockas efter spelet. En konsert med bluesartisten Sam Moore väntar och stämningen är hög. På storbilds-TV:n visas höjdpunkter från dagen och det är väldigt mycket Finlandsfärja över det hela. I år är det dock lite osmidigare att vara partysugen.
Man måste nämligen betala kontant för biran och drinkarna. I förra årets tävling kunde man bara ta sitt speciella partykort från Phoenix Open och betala i efterhand. Systemet var lysande, men efter det att 400 000 åskådare öppnat ett konto brakade systemet sönder.
– Vi skulle nog vilja återgå till det systemet för att slippa alla pengar i omlopp, men då måste någon kunna prestera ett data­ system som fungerar, säger Steve Matteucci .

Discomusiken dånar ut över dansgolvet och några tjejer överfaller en stackars (eller lycklig, välj själv) kille i tron att det är Lee Janzen. Ingen tänker på att okända Frank Lickliter just gjort 63 och ligger tvåa i Phoenix Open. Samtidigt som de sista lämnar discot börjar funktionärerna hämta spelarna på sina respektive hotell. Ronden ska ju snart börja.

Svensk Golf Podcast: Ronden med Tiger: “Den mest minnesvärda i mitt liv”

DE FLESTA ÄR DOCK VINNARE när det kommer till Phoenix Open. I år genererade tävlingen över 30 miljoner kronor till lokala välgörenhetsorganisationer. Invånarna i Scottsdale älskar tävlingen nästan utan undantag och i sanningens namn så är det många av spelarna som tycker det här är tourens höjdpunkt. Att spela inför en entusiastisk publik som skriker så fort man kliver upp på tee ger kittlingar få tävlingar kan matcha.
Ni kan kanske gissa vem som älskar det allra mest.
Ja, just det.
John Daly.
– Det här är skitkul. Jag önskar vi hade det så här lite oftare, säger John Daly som gett upp sin kamp mot alkoholismen och nu enligt honom själv lever livet.
– När jag var nykter alkoholist kunde jag inte spela golf och jag hade det skittråkigt. Nu försöker jag ha det lite roligt och förhoppningsvis kommer jag också att spela lite bättre, säger Daly efter att ha noterat 67 slag under andravarvet.
– Om jag åker hem nu och dricker fyra-fem öl, vad är det för fel med det? Om jag dricker tolv öl, är det något fel med det? Ja, det är det.

De flesta är överens om att John Daly som vanligt är ute och cyklar, men här i Phoenix är han kung.
– Jag gillar när det flockas åskådare omkring mig, den enda gången jag avskyr det är när mina exfruar finns i publiken.

Notah Begay III tillhör också publikfavoriterna. Begay var en av förra årets kometer på PGA-touren och spås en lysande framtid. Han har tidigare gjort sig känd för att han puttar från vänster eller höger beroende på greenlutningen. Siktningen kunde dock vara bättre. I alla fall när han kör bil. Den 19:e januari var han nämligen hemma i Albuquerque och gick en barrunda. Han tog sin bil ifrån den sista baren och kom inte mer än några meter innan han krockade med en parkerad bil. Polisen kom och tog blodprov och i nästa månad ska Begay avtjäna en vecka i fängelse samt göra 48 timmars samhällstjänst för att ha kört bil onykter.

När Begay kommer till det 16:e hålet ökar dock applådskarorna.
– You’re the man, skriker en överförfriskad kille bredvid mig. Likadant låter det inte när Jeff Maggert vandrar upp mot greenen. Hans flickvän Michelle Austin bär nämligen bagen i den här tävlingen och det blir för mycket för några gapiga tonåringar.
– Vi vill inte ha en birdie, vi vill ha din caddie, ropar en av dem när Maggert ska till att putta.

Världens häftigaste hål

BAKOM DET 16:E HÅLET har arrangörerna upprättat en sjukstuga samt en provisorisk polisstation. Varenda polis i Scottsdale är i tjänst den här veckan och runt banan far tiotalet ambulansförare fram med cykel. De flesta problemen är alkoholrelaterade.
– De har druckit för mycket helt enkelt, säger Ray Morris som är en av dem som cyklar runt banan för att hjälpa till.
– Redan vid elva på förmiddagen hade vi vårt första fall. Det var en kille som var så full att vi fick hålla honom under uppsyn i några timmar. Ända tills hans fru kom och körde hem honom. Sen hade vi en kille som kommit i vägen för en golfbil och fått ena tån krossad.

Våra svenska inslag i tävlingen, Jesper Parnevik och Gabriel Hjertstedt, har dock inget emot att vara här. Parnevik vann här för två år sedan och hör till de spelare som måste ha livvakter med sig för att ta sig runt området.
– Det är okej. Man vet vad man har att förvänta sig när man kommer hit och är man bara förberedd är det inte så farligt. Man lär sig snart att hantera skrik i baksvingen. Parnevik puttar som en kratta under första varvet men kommer ändå in på tre under par.

Supportrarna flockar sig runt penningligans ledare och en av de kvinnliga fansen ber Jesper Parnevik skriva autografen på sina silikonbröst.
– Hennes kompis frågade om jag tyckte storleken var okej. Och vad ska man svara på det, säger Parnevik och skrattar.

Enligt tourens mediaansvarige Lee Patterson är fördelningen mellan killar och tjejer som besöker tävlingarna vanligtvis 60-40.
Årets toppnotering kom under lördagen då 127 500 åskådare fanns på plats för att dansa, dricka och se lite golf.
– Till Phoenix Open ändrar det sig dock. Här är det 50-50 som gäller. Nu är inte Phoenix Open den enda tävlingen som haft skrikiga åskådare.

Hal Sutton debuterade på touren 1981 och han minns med förskräckelse resorna till Flint i Michigan och Greensboro i North Carolina.
– Fast där hade de åtminstone det goda omdömet att spärra in galningarna. I Greensboro kom de och hämtade fylleristerna i en piketbuss ett år och satte dem i finkan. Detsamma gjorde de i Flint och så var det bra med det.

TV: Se de bästa slagen från 16:e hålet!

SUTTON HÖR TILL DEN GAMLA skolan och han tycker det är pinsamt att tävlingsarrangörerna skryter om partyt.
– Det är det som är roten till hela problemet. Förr i tiden kom folk hit för att titta på golf. När de förändringar som gjorts från förra året förs på tal skrattar Sutton.
– De vill inte ändra något, det här är ett kanonparty och mitt uppe i allt pågår det en liten golftävling. Men jag är faktiskt lite imponerad av vissa killar. Det ska till ett jäkla kurage för att man ska våga skrika mitt i baksvingen. Jag skulle aldrig våga något sådant.

Hal Sutton skulle inte heller få för sig att bada i ett av vattenhindren. Nu är det precis vad en av åskådarna runt det 12:e hålet gör när Fred Funk och hans spelkamrater kommer upp mot greenen. Poliser skriker från land att den överförfriskade killen ska ta sitt förnuft till fånga. Men han vägrar och eftersom poliserna inte är intresserade av att kasta sig i får han ligga där och plaska i över en timme innan han något frusen tar sig upp och genast förs till polisstationen bakom det 16:e hålet.

NÄR SÖNDAGENS FINALROND kommer är Tom Lehman hetast. Han rullar i ett säkert par på sexton och två hål senare håller han undan för Robert Allenby. När den tre meter långa segerputten rullar i hål seglar en ballong i form av en champagneflaska över greenen. Skål tamejfan!

 

TEXT: FREDRIK NILSMARK


Text: Redaktionen • 2000-02-03
TournyttJesper ParnevikPGA TourPhoenix OpenTournytt
Scroll to Top