Bob Vokey har fräst många skåror sedan slutet av 60-talet. Foto: Titleist
Världens mäktigaste wedgemakare
Hans hantverk har hjälpt Tiger Woods och Seve Ballesteros att glänsa runt greenerna. Men Bob Vokey brinner också för att hjälpa medelgolfaren att bli bättre. Ett av sätten är att lämna vissa av hans klubbor utanför bagen.
Läs också
Så väljer du wedgar:
• SVINGEN. Spelare som tar djupa torvor och svingar brant mot bollen behöver mer bounce på klubbhuvudet. Den som har en mer glidande rörelse och tar mindre sand i bunkern ska ha mindre bounce.
• BANAN. På hård turf är det fördel med mindre bounce, medan den som ofta slår från mjukare fairways drar fördel av högre bounce.
• BAGEN. Starta från hur många graders loft din pitchingwedge har och addera uppåt med fyra eller fem graders glapp. För medelgolfaren kan 46, 50, 54 och 58 grader vara en perfekt uppsättning som täcker in många avstånd och typer av slag.
Bob Vokey står nere i bunkern på ett övningsområde i Skottland. Han lyssnar. Inte på vad spelaren framför honom säger. Utan på bollträffen, på klubbhuvudets kontakt med sanden och på hur bollen rör sig genom luften.
Det har han gjort sedan slutet av 1960-talet, då han hade avslutat en kort karriär som professionell amerikansk fotbollsspelare och beslutade sig för att lära sig så mycket som möjligt om golfklubbor.
I år fyller han 72 år, men tillbringar fortfarande åtskilliga timmar i sin verkstad i Carlsbad, Kalifornien. Där står han framför maskinerna och slipar fram möjliga former på klubbhuvudena.
Vokey började bygga golfklubbor under mitten av 1970-talet och värvades sedan av TaylorMade. Men det var under 1990-talet när Titleist anställde Vokey som han motvilligt blev hela golfvärldens wedgeguru nummer ett.
Det är främst gurutiteln han motsätter sig, för wedgar är Bob Vokey lika djupt fascinerad av som alltid. Och när han får frågan om hur han tycker att reglerna som begränsar skårornas utformning påverkat spelet lyser ögonen uppspelt.
– Från början var jag frågande till varför R&A och USGA gjorde så. Men nu förstår jag vad de var ute efter, och tycker att det är bra. Det handlar om att arbeta med bollbanans höjd och använda mycket känsla igen, i stället för att bara slå in bollen så den hoppar till en gång och sedan tvärnitar. Spelare som förlitar sig för mycket på spinn och är för mekaniska kan påverkas negativt. Men de allra bästa har anpassat sig.
Han är gärna ute på PGA-touren, som han kallar sin forsknings- och utvecklingsavdelning. Att prata med spelarna och lyssna på deras slag, har gett input som vägt upp att han egentligen saknar en formell ingenjörsutbildning.
De första spelarna Vokey arbetade med på allvar var Lee Trevino och Dave Stockton. I dag finns också yngre namn som Rory McIlroy och Webb Simpson utskrivna på de tejpbitar som han sätter på de individuellt slipade klubbhuvuden som han radar upp på hyllorna i verkstaden.
– Den bäste wedgespelaren jag har träffat på är Seve Ballesteros. Han hade sådan enorm kreativitet. Brad Faxon är också fenomenal. Men den som slagit bollen allra bäst med alla klubbor och som jag kanske lärt mig mest av är nog Lee Trevino.
Bob Vokey funderar också gärna över hur medelgolfaren ska kunna förbättra sitt spel runt greenerna. En rekommendation är att lämna 60-gradaren utanför uppsättningen i bagen.
– 60-gradaren har sin plats, men är en svår klubba som kräver självförtroende och mycket träning. Man måste känna sig säker på slaget och verkligen accelerera hela vägen igenom. Medelgolfaren har en tendens att öppna klubbhuvudet och adderar då ännu mer loft och bounce, vilket absolut inte behövs. De har en försiktigare svingrörelse vilket resulterar i att de gärna toppar eller duffar med klubban. Jag rekommenderar att de max använder en 58-gradare som ger liknande höjd på bollen men är mer användarvänlig.
Fotnot: Bounce är sulans vinkel mot marken och mäts i grader.
Text: Eric Franzén • 2012-05-16
Spela • Utrustning