Peter Forsberg trivs hemma i Ångermanland och med utsikten över Veckefjärden. Foto: Karl Nordlund

Spela

Pensionären Peter Forsberg

Peter Forsbergs ishockeykarriär är över och som 38-årig pensionär är han tillbaka i skolbänken. Utanför lektionssalen driver han företag, är manager för moderklubben MoDo och har en alldeles egen golfbana.

Text: CM Hellsten • 2011-08-23 Uppdaterad 2011-08-23

Om Peter Forsberg

PETER FORSBERGÅlder: 38. Hcp: 6,6. Familj: Fästmön Nicole Nordin. Hemmaklubbar: Veckefjärdens GC och Svartinge. Bästa golfminne: “I Colorado hade vi en match med mig och Adam Deadmarsh som spelade mot Patrick Roy och Ray Bourque på TPC Scottsdale i Arizona. På sista hålet satte jag en eagle från 160 meter och vi behöll bältet i vår tävling.” Bonusinfo: När Peter reste runt med Colorado på bortamatcherna i NHL så skrev han in sig på hotellen som Jesper Parnevik för att slippa bli väckt av telefonsamtal mitt i natten från motståndarlagens fans.

 

DRÖMFYRBOLLENPersonerna han helst skulle vilja svinga loss med:
Rory McIlroy: “Att ta en runda med US Open-vinnaren vore inte helt fel.”

Gary Lineker: “Han var min idol när jag växte upp. När jag själv spelade fotboll som ung så låtsades jag alltid vara Gary Lineker och även när jag spelade hockey så fortsatte jag att vara Lineker.”

Richard Branson: “Han verkar vara en skön typ. Han gör bra grejer, som till exempel rymdturismsatsningen Virgin Galactic. Jag kanske kan snacka in mig där så att jag får åka till rymden någon gång.”

Den som googlar på peter+forsberg +fot får upp 363 000 träffar. Många av artiklarna handlar förstås om den efterhängsna skada som till slut fick “Foppa” att ge upp. Efter sitt sista comebackförsök med Colorado Avalanche i NHL i vintras kände han att det inte längre gick att spela.
På en känslofylld presskonferens i Denver offentliggjorde han sitt beslut och numera är både “Foppa” och hans 21:a pensionerade.
Med just de siffrorna på ryggen spelade Peter Forsberg 105 landskamper med Tre Kronor och vann VM-guld 1992 och 1998, OS-guld 1994 och 2006, blev årets rookie i NHL 1995, tog Stanley Cup-segrar 1996 och 2001. Säsongen 2002/2003 vann han hela NHL:s poängliga och utsågs då till den mest värdefulle spelaren. Många anser att svensken är världens genom tiderna bäste hockeyspelare.
21:an har även hängt med ut på golfbanan.

Peter Forsberg står inne i shopen på Veckefjärdens Golf Club, strax söder om födelsestaden Örnsköldsvik, och väntar på att få ut sin bag som förvaras här. Under tiden surrar han med några av klubbens ungdomar som nyfiket frågar sin idol:
– Spelar inte du med Titleist 21-bollar?
– Jo, fast jag har slagit bort alla, svarar han.
Klubborna levereras och vi går ut från byggnaden som en gång varit en skola och här utvecklar “Foppa” sitt resonemang om golfspelet.
– Det brukar bli 15 rundor per år och de flesta spelar jag här, men jag är också medlem på Svartinge eftersom jag bor i både Övik och Stockholm.

Så vad är egentligen hemma för dig?
– Jag kan säga, nu åker jag hem och så åker jag hit, eller så kan jag säga – nu åker jag hem och så åker jag till Stockholm. Jag tror hemma ligger någonstans mittemellan…
Inte i USA?
– Jag bodde där i elva, tolv år och det är alltid lika kul att åka dit men det är ändå långt hem. Från Denver tog det i alla fall 20 timmar om man skulle till Övik och det är en lång flight. Jag kommer inte att flytta tillbaka till USA utan det känns som att det är Sverige som gäller nu.
2004 hade du 4,4 i handicap. 2011 står det 6,6 i GIT…
– Tja, det går inte åt rätt håll. Jag opererade mig typ en gång per sommar under karriären och tappade mycket golftid då, det var en axel, armbåge, handled eller fot som krånglade. Nu hoppas jag kunna spela hela somrarna.
Vad är målet?
– Jag vill heller inte spela för mycket eller stå på rangen i 10 timmar under tre veckor och jag tänker inte göra en Kenta Nilsson och satsa mot seniortouren. Jag vill hålla golfen på en lagom nivå eftersom jag har så mycket annat för mig. Jag tycker att det är jättekul att gå ut och lira med polarna på morgonen men det har blivit färre och färre tillfällen eftersom alla har någonting för sig hela tiden.
Och hur är det med den berömda foten…?
– Bra. Jag känner inte av den någonting.

Vi har egentligen en starttid på ettan men Peter föredrar att spela sista nio, med de vackra hålen nere vid vattnet, och därför beger vi oss i stället till tians tee. För att vinna tid åker vi bil och har tilldelats en svart modell som lämpligt nog har en stor röd MoDo Hockey-logo på karossen.
– Det går så fort med golfbil och jag tycker att man tappar lite känsla för spelet. Jag vill egentligen gå när jag spelar golf eftersom jag ser rundan som en del av motionen. När man är ute och går i fem timmar med en bag på ryggen så får man verkligen känna att man rör på sig, säger Peter.
Vi båda skickar utslagen till höger på vårt öppningshål. Min drive letar sig ännu längre ut och försvinner ner i den tjocka ruffen och jag får spela vidare på den provisoriska bollen. Peter noterar en bogey på par femman och är ett upp i matchen.
Även på hål 11 drar mitt utslag åt samma håll – out-of-bounds.
Peter har ryckt åt sig en 2–0-ledning och är på väg att avgöra den här tillställningen snabbare än jag hinner säga MoDo. Vad är det som händer egentligen? Jag känner mig lika bortgjord som den där kanadensiske målvakten Corey Hirsch efter Foppas klassiska dragning under straffdramat i OS-finalen 1994 i Lillehammer, som resulterade i ett svenskt guld och ett unikt frimärke som symboliserade sekvensen från rinken.

Hur har tiden efter pensioneringen varit?
– Bra. Jag borde kanske ha fattat det här beslutet tidigare men jag hade ju ändå tron på att det skulle funka på något vis. Förr behövde man bara spela hockey och koncentrera sig på det, nu är det en jäkla massa grejer och jag har mer att göra nu än tidigare.
Så hur ser vardagen ut?
– Det är så olika. Ena dagen kan det vara saker med något av våra bolag, Tvillingsta som äger och driver golfbanan eller Forspro som äger fastigheter i Övik och Umeå och som nu håller på att bygga Elite-hotellet nere vid hamnen här i stan. Och så har jag skolan, en chefs- och ledarutbildning samt ekonomiska studier vid Cruyff Institute i Stockholm. Det är lite ovant att sitta i skolbänken igen, det är ju 20 år sedan sist och då var man väl inte direkt jättemotiverad. Det är jag nu, jag ligger förstås efter men det är oerhört lärorikt. Sedan är jag också assisterande general manager i MoDo och hockeyn är ju det jag kan bäst och det är kanske lättast att dra sig åt det hållet.

På tolvan, ett par 3, hamnar Foppa i ett tufft läge i bunkern medan jag träffar green och via ett par fixar en nödvändig reducering. 13:e är banans tuffaste hål som vi delar och det står alltjämt 2–1 i matchen. Hål 14 är ett korthål som för tankarna till Ullnas trea med en ögreen ute i Veckefjärden. Peter gör dagens första par och drygar ut ledningen till 3–1.
Det 15:e är ett annat av banarkitekten Tommy Nordströms karaktäristiska hål. Par 4 på 239 meter från motsvarande gul tee där fjärdens vatten går hela vägen från tee till green.
– Man kan absolut nå över, jag leder ju matchen så jag får väl chansa, säger Peter.
Det är motvind, hans boll hamnar i vattnet och det står 3–2 i matchen.

Den som ringer till Veckefjärdens GC möts inte av en växeltelefonist utan Peter Forsbergs röst som läser upp de olika knappvalsalternativen.
– Det är nytt för i år och du är faktiskt den förste som uppmärksammat det, folk kanske inte tänker på att det är jag som pratar utan de är väl fokuserade på att lyssna på alternativen, säger Peter.
Veckefjärdens GC bildades i januari 2001, banan stod färdig två år senare och bakom projektet står Peter och pappa Kent Forsberg. Fram till 2005 hade Foppa satsat närmare 13 miljoner kronor i klubben.

Din förre lagkamrat i Colorado, Sandis Ozolinsh, byggde även han en golfbana hemma i Lettland – Ozo Golf. Det fanns inga planer på att döpa Veckefjärden till Peter Forsberg GC eller Foppaland GK?
– Nej. Absolut inte. Banan förknippas nog med mig lite väl mycket ändå och jag skulle inte känna mig bekväm med ett sådant namn.
Beskriv känslan att lira sin egen bana?
– Jag tycker att den är jättebra och kul att spela. Ekonomiskt kanske det inte var rätt att bygga en golfbana men när man kommer ut här och får spela så känns det otroligt roligt. Jag vet ju hur mycket banarbetarna sliter där ute.

På 16:e hålet hamnar vi båda på fairway men Peter är 20 meter längre. Han skickar andraslaget in på green medan jag landar i bunkern, 4–2, dormyläge och på 17:e är det game over.
Efteråt åker vi upp till klubbhuset, vi beställer Foppas favoriträtt, sju pannkakor och ett stort glas mjölk, slår oss ner på uteserveringen och blickar ut över vackra Veckefjärden.
Jag är slagen. Vyn är storslagen.


Text: CM Hellsten • 2011-08-23
SpelaNyheter
Scroll to Top