Sångaren Anders Fridén blandar olika sorters instrument i turnébussen. Foto: Jacob Sjöman Svensson

Spela

En golfande metalkung

Hans band har publikrekordet på Gröna Lund och har spelat före Iron Maiden på ett fullsatt Ullevi. Men på sommarens världsturné får förstärkare och instrument trängas med golfbagar. Vi utmanade metalbandet In Flames sångare Anders Fridén.

Text: Eric Franzén • 2011-06-29 Uppdaterad 2011-06-29

Fakta Den golfande metalkungen

ÅLDER: 38 ÅR. HCP: 24,4. HEMMAKLUBB: INTERNATIONAL GC. BÄSTA GOLFMINNE: “NÄR JAG SÄNKTE EN CHIP PÅ 40 METER på KUNGSÄNGEN QUEENS COURSE.” BONUSINFO: “TYCKER DET ÄR OTROLIGT KUL ATT GÖRA OCH STOPPA EGEN KORV HEMMA I KÖKET.”

DRÖMFYRBOLLENAnders Fridén om personerna han helst skulle vilja svinga loss med:
TRENT REZNOR.  “En grym producent, kolossalt bra textförfattare och låtskrivare. Jag är ett stort fan av honom.”
LASSE ÅBERG. “Det verkar vara en soft och skön snubbe. Han kunde säkert lugna ned mig om jag spelar dåligt.”
ELVIS. “Vem skulle inte vilja spela med kungen någon gång?”

Det är egentligen en ganska fredagstrött och förkyld tvåbarnsfarsa som står där i den trevande vårsolen på Mälarös 14:e hål. Men Anders Fridén njuter i fulla drag. Den skarpa kontrasten mot vardagen som frontman, låtskrivare, producent och en mängd andra roller i ett internationellt storsäljande band på metalscenen är extremt välkommen.

Månaderna innan vårt möte har föregåtts av intensivt arbete med kommande albumet “Sounds of a Playground Fading”. Det anlände i juni som en rättmätig uppföljare till 2008 års “A Sense of Purpose” – vilken belönades med en guldskiva på våra breddgrader. Nu söker han mer än gärna en andningspaus av dyrbar egentid som kan ägnas åt hans största passioner utanför musiken.
Det är matlagning och ädel maltwhisky.
Och inte minst en hel del skön golf.
Som den driven Fridén krossar ut över de vänstra bunkrarna på 14:e hålets fairway.
Han har hittat den perfekta linjen över buskaget och biter av en hyfsad del av de knappa 500 meter som anrättningen mäter. Jag har tidigare anat att det här blir en svårjobbad dag. Men först nu går det in på allvar att 24-handicapparen Fridén troligen kommer att sopa hela Ekerö med mig.
Det eminenta utslaget följs upp av en järnfemma som landar några meter kort om greenen.
– De längre järnen är de svåraste slagen, konstaterar han senare och vrider bildligt talat om kniven ännu djupare i ryggen på mig.

Anders Fridén greppade micken i In Flames under mitten av 1990-talet. På de åtta album som släppts sedan dess har gruppen successivt slitit sig fram till en större publik. Musikaliskt har spännvidden mellan Fridéns råhuggna stämma, de dynamiskt manglande baskaggarna och påsen med melodiska riffmattor i den klassiska Iron Maiden-skolan förfinats och successivt breddats avsevärt. I krassa siffror har de petat iväg en sisådär två miljoner sålda plattor världen över och belönats med regeringens exportpris under Grammisgalan.
– Det är trots allt grymt tufft där ute, och det gäller att jobba, jobba och jobba för att överleva i musikbranschen i dag. Vi hade lite tur som började för bra många år sedan och såg det viktiga i att skapa ett företag bakom bandet där pengarna tas in på vitt sätt. Nu har vi byggt upp ett mindre imperium, och skapat andra förutsättningar för oss själva.

Fridén vänder som väntat matchen till ett upp på 14, efter att övertecknad inte pressat fram någon birdie för delning. På nästa hål svajar vi båda lite vid greenen. Jag bränner chansen till ett givet par med en ganska rackig chip, medan Anders slår två slag i bunkern.
Men det sista av dem är ganska bra. Därefter sänker han en tremeters för bogey.
Ugh.
På 16 gör han det åter. Ytterligare en brutal drive, som kickar fint på den högra sidans fairwaybunkrar. In på greenen med andraslaget, med en köttig bollträff.
Ugh igen.
Hårdrockstomten från götet skrapade tydligen ihop 43 pinnar på ronden han spelade några dagar tidigare. Och även denna förmiddag har han bjudit upp till en liknande uppvisning. Vi skakar hand och skriver slutresultatet till 3/2. Men det finns en högst naturlig förklaring till att den gode Fridén radat upp slag efter slag som inte förväntas dyka upp hos en 24-handicappare. 
— Jag spelade badminton på ganska hög ungdomsnivå. Och så har man hållit på med fotboll, tennis och pingis. Det finns nog lite bollkänsla i mig, säger han och ler.

Även om han själv är den som lägger ned mest tid på golfen i In Flames, så har samtliga medlemmar fallit för spelets magiska tjusning. Det band som tidigare satte publikrekord på Gröna Lund, sålde ut Scandinavium i hemstaden samt klivit upp som förband till Iron Maiden på ett fullkletat Ullevi kommer givetvis att tillbringa större delen av 2011 ute på turné när kommande plattan landat.
Men den stora skillnaden denna gång blir att bussen packas med ett set vänstergängade Callawayjärn och ytterligare fyra bagar.
– Man har gjort det här tusen gånger innan och tycker inte direkt att mycket av det som sker runt om konserterna är lika kul längre. I bussen står tiden nästan stilla, och det finns all anledning att komma ut och röra på sig vid sidan om. Så fort vi har chansen kommer vi därför att spela nu när vi åker ut på turné. Vi har lagt in att intervjuerna helst ska göras sent på dagarna så att vi kan komma iväg och köra en runda före. Vi ska till så många banor som möjligt.

Två år har passerat sedan Anders Fridén gick den där nybörjarkursen i Stockholm. Sedan dess har golfen snabbt blivit en omistlig del av hans liv.
Det är kanske inte så överraskande om man tittar närmare på hur han hängett sig åt sitt dunkande intresse för mat och dryck. Det som började med att bartendern på Karlssons Garage i Göteborg propsade på att han skulle testa en Glenmorangie har tagit Anders till lansering av en egen whiskysort samt egen krönikespalt i tidningen Allt om Whisky.

Vid sidan av tunga seanser framför grytorna hemma i köket läggs också mycket tid på samtal med bryggmästaren i Sigtuna, inför det egna ölmärke han siktar på att etablera i samarbete med mindre bryggerier.
– Jag är otroligt passionerad i det jag håller på med. Jag skulle nog kanske behöva ta det lite lugnt ibland. Men samtidigt är det skönt att ha tankarna helt utanför musiken ibland, där man är så inne i skapandet. Jag vet inte hur länge vi håller på heller. Då kan det vara skönt att inte bara sitta där i sin egen lilla pöl av ingenting.

Vart den resa Anders påbörjat inom golfen tar vägen vet han inte i dag. Men att den kommer att innefatta betydligt mer än någon enstaka söndagsrond på hemmaklubben kan vi vara ganska säkra på. Eller som Fridén själv säger när han ska beskriva sitt förhållande till spelet.
– Jag är helt totaltorsk på golf. Det finns ingen återvändo.


Text: Eric Franzén • 2011-06-29
SpelaNyheter
Scroll to Top