Tigers sköna återkomst

Minns ni det frenetiska pumpandet med den knutna näven? Och minns ni hur det såg ut när han senast fyrade av en blixtrande tandrad?

Alla som bevittnade upplösningen av välgörenhetstävlingen Chevron World Challenge fick åter igen stifta bekantskap med “gamle” Tiger Woods, den Tiger som gjorde sig känd för spelet på banan snarare än för spelet utanför äktenskapet.

Han bröt sin 25 månader långa segerlösa svit genom att mala ner ledarbollskollegan Zach Johnson på Sherwood Country Clubs avslutande hål.

Under rondens gång såg det annars, med jämna mellanrum, ut som om Tiger Woods åter igen skulle falla på upploppsrakan. På näthinnan fanns fortfarande fjolårets nesliga särspelsförlust mot Graeme McDowell – men den här gången lyckades Tiger hålla undan.

Den interna uppgörelsen med Zach Johnson var knappast befriad från spänningsmoment.

Efter 16 hål seglade Johnson upp i ledning och inte mycket tydde på att Tiger hade något receptbelagt motmedel i bagen.

Efter att bommat puttar från både korta och långa avstånd tvingade han plötsligt i en birdie på 17:e, en knixig par 3:a.

Och när putten för birdie rullade i hål inför publikhavet kring den 18:e greenen återkom synen vi tidigare tog för givet.

Pumpandet med den knutna näven.

Den blixtrande tandraden.

– Jag har varit i tätstriden två gånger i år, vilket inte är särskilt ofta. Det här var tredje gången jag hade chansen att vinna, och nu grejade jag det, sa en lycklig men ändå ganska samlad Tiger efteråt.

– Jag har varit i den här situationen så många gånger att det kändes rätt bekvämt. Men var jag nervös också? Absolut. Alltid nervös i dessa lägen. Men det är samtidigt en behaglig känsla, fortsatte han.

Zach Johnson sade sig vara imponerad över Tigers insats.

– Han är den mest erfarna och bästa spelaren jag någonsin har spelat med. Oavsett i vilken situation han hamnar i, vet han hur ska göra för att vinna.

Tiger Woods tog sin 83:e tävlingsseger i karriären, och när han fick chansen att jämföra titlarna kom svaret ganska svävande.

– Alla vinster känns bra. Folk inser inte hur svårt det är att vinna tävlingar. Jag har haft perioder där jag vunnit ett par tävlingar i rad, men jag har aldrig tagit något för givet. 

I skymundan av duellen stod Paul Casey för en stark upphämtning. Efter torsdagens 79:a klättrade han stadigt, från sista plats till en slutlig “bronspeng” med -5 i totalen.

– Tiger kan få en lång karriär. Om tio år kanske vi blickar tillbaka och faktiskt glömmer bort de absolut senaste åren, kommenterade Casey.

---

Text: Henrik Lenngren • 2011-12-04
Följa • Nyheter