Den tuffaste smocka jag har sett?

Scorekortet var signerat, de obligatoriska samtalen med tv och tidningar hade klarats av och några meter bort väntade hustrun Emmas tröstande famn när mannen med svart jacka kom fram.

Det var dags att lämna dopingprov.

Första reaktionen var givetvis att här måste nån lida allvarlig brist på bollkänsla, men när galghumorn kickade in var det svårt att låta bli att undra vad Henrik Stenson skulle ha skjutit odopad om nu testet visade positivt.

På resultattavlan framför mig står Stenson, Sverige, 83 slag och om man översätter det till en resultatlistas brutala logik innebär det att han sladdar hjälplöst i ett fält som delvis innehåller ett gäng som var som b��st när Jesus gick i kortbyxor, om ni nu ska hålla kvar den religiösa undertonen eller snacka Stensonsvenska.

Vi reserverar ord som tragedi och katastrof för Japan, Libyen och andra centrala världshändelser, men kan åtminstone konstatera att vad vi upplevde i går var bland de tuffaste smockor jag har varit med under min tid som golfjournalist och det var olyckligtvis Henrik Stenson som åkte på ännu en.

För tänk att komma till Augusta National och årets första major, ha förhoppningar på en ny säsong och innerst inne tänka tankar om att en vändning kan vara nära förestående – och så är hela kalaset över efter bara några håls spel.

Vi kan förstås försöka vifta bort alltihop med den oerhört märkliga åttan på det fjärde hålet och säga saker som att det är omöjligt att komma tillbaka efter en sån inledning, men det är nog också att göra det lite väl lätt för sig.

För åttor på par 3-hål händer inte bara.

De bottnar i ett antal risiga slag, några dåliga beslut och en hel del frustration på vägen och sedan kan man förstås ha en gnutta oflyt också. Allt det där tror jag faktiskt summerar Henrik Stenson rätt så bra just nu. Han säger själv att han fortfarande söker vägen tillbaka mot toppen och brottas med båda tekniska grubblerier och mentala tvivel. Men han får heller inga kvitton på att det han gör för att nå dit är rätt, eftersom resultaten uteblir och hur många stjärnsmällar som gårdagens han kan skaka av sig har jag ingen aning om.

Men jag ska i alla fall plocka fram tre saker som talar för att det finns ett ljus i tunneln och att en vändning faktiskt kan komma bortom nästa hörn.

1) Han är i ett skede i livet där han inte har möjlighet att lägga all energi på golfen längre. Som nybliven tvåbarnsfar kan det vara svårt att ge spelet den tid och omsorg det kräver, men många exempel visar på spelare som upplever en ny vår när småbarnsåren är över.

2) Han har varit i en djupare svacka än så här – och tagit sig upp ur den. Han vet alltså att det är möjligt.

3) Han har en enorm grundkapacitet och han vet om det. Trots det mediokra fjolåret blev hans exempelvis trea i The Open, utan att egentligen vara i form.

Låt oss hoppas att något av dem stämmer, för toppen av svensk herrgolf är skörare än på länge och vi saknar verkligen ett namn som Henrik Stenson där uppe.

Vad som inträffar dagens rond på Augusta har jag ingen aning om och det är lätt att säga att det inte har någon betydelse. Men jag skulle verkligen älska om Stenson släppte alla hämningar, vevade loss med drivern, attackerade pinnarna och enbart gick ut för att ha roligt.

Glädje kan aldrig underskattas som ingrediens i en framgångsformel och kommer att behövas om han ska orka klättra uppåt på rankinglistorna igen.

---

Text: Tobias Bergman • 2011-04-08
Följa • Nyheter