Vädret de borde älska

Regnet piskar mot tältduken, vinden river brutalt i de blåvita flaggorna här intill och det längsta man kan överleva utan en kopp varmt kaffe är strax över en halvtimme.

Lite golf, någon?

Jaså, inte.

Det finns knappast en enda människa i det 156 man starka startfältet på The Old Course som har nån större lust att sticka ut nosen från klubbhusets ombonade omklädningsrum för att försöka hålla ner sina järnsexor under en vind som i byarna mäter upp emot 20 meter i sekunden eller rulla i enmetersputtar med stelfrusna fingrar.

Och det är givetvis fullt begripligt.

Men paradoxen är att de borde älska det här.

De har ju sitt livs chans att vinna en majortävling.

Gamle skidkungen Gunde Svan sa en gång att varje tillfälle han inför en tävling drog upp gardinen, kollade ut genom fönstret och såg att det snöade utanför så knöt han näven och utbrast i ett “yes”, eftersom han visste att skitvädret skulle få halva startfältet att tycka det var tråkigt att åka skidor i de förutsättningarna och sedan var de borta från tävlingen.

Precis likadant är det på St Andrews 2010.

Den som fokuserar på regnet, blåsten eller de orättvisa studsarna är rökt, liksom den som längtar till 25 grader, receptiva greener och birdiefest istället för bogeyfight.

Den som gillar läget, tar missarna med jämnmod och en nypa glatt humör och intalar sig att det inte finns något roligare än att spela världens mäktigaste golfmästerskap oavsett väder skapar också goda möjligheter för sig själv att vinna detsamma.

Linksgolf är alltid en kamp mot hjärnan.  En perfekt drive kan sluta under en taggig gorsebuske i högerruffen, medan ett värdelöst släpp kan träffa sidan på en kulle och lägga sig perfekt i fairway. Två inspel kan skilja en halvmeter vid landningen, men när bollarna har slutat rulla är det 25 meter mellan dem och alltihop blir förstås extra oförutsägbart när vädrets makter blandar sig in i handlingen så centralt som just nu.

Jag ser att vadslagsningsfirmorna i vanlig ordning gör Tiger Woods till favorit, men att de erbjuder generösa sju gånger pengarna för att han ska vinna på den bana där han kört över allt motstånd tidigare visar ju på en rätt stor osäkerhet. Och eftersom mitt resonemang bygger på att en vinnare måste klara av att vara på bra humör så undrar jag verkligen om Woods grejar det just nu och hur roligt han tycker det är att spela golf när det kalla regnet smiter ned under skjortkragen.

Men första tänkbara utmanarna Mickelson och Els har väl knappast heller gjort sig kända som några skitväderspelare och över huvud taget känns alltihop som en vidöppen affär; kanske den mest oförutsägbara majortävlingen under det senaste decenniet.

Därför hoppas jag innerligt att det svenska gänget, kanske framförallt Stenson,Karlsson och Hanson som är de mest erfarna, sitter där inne och hoppas på de värsta av förutsättningar och sedan bespetsar sig på att göra allt de kan för att bemästra det som bjuds.

Jag tror faktiskt inte att de kan få mycket bättre läge än så här.

---

Text: Tobias Bergman • 2010-07-14
Följa • Nyheter