European Tour: Femte gången gillt för Oosthuizen

Parador badade i soldis och de stolta bergstopparna urskildes svagt i den andalusiska fonden. En lättare bris från Medelhavet förde upp täta små sandkorn från de närbelägna stränderna och Celsius mätare jobbade sig uppåt längs med de röda strecken.

Kort sagt – den solkisande publiken som betalat 15 euro i inträde för att bevittna söndagens spel av Open de Andalucia hade inget att klaga på.

När ledarbollen väl peggade upp klockan tio över ett var frågorna många men svaren konturlösa. Skulle Louis Oosthuizen stå pall? Skulle Gabriel Canizares överraska? Skulle Robert Coles kunna utmana?

37-årige Coles var anspråkslös när han inför ronden klädde den ovana situationen i ord.

– Jag är inte direkt världens mest självsäkra golfare. Jag kan inte ta någonting för givet på banan. Det har funnits många tillfällen när jag trott att jag aldrig mer skulle få en bra chans. Under mina tre år på Challenge Tour tänkte jag: “gör jag rätt?”. Att få tillbaka Europatour-kortet rättfärdigade all ansträngning jag lagt ned.

Engelsmannen hade en teoretisk vinstchans fram till det 15:e hålet då en dubbelbogey effektivt raserade drömmarna om tacktal och berömmelse.

Inte heller mannen med 70-talspolisongerna kunde till slut utmana om segern. Gabriel Canizares, startfältets sämst rankade spelare, visade med hela sitt kroppsspråk att saker och ting kändes annorlunda på söndagen. När han inte gestikulerade med viftande händer stod han med böjt huvud och begrundade sina misstag. Extra symboliskt blev det på tolvan, ett av två par 5-hål sedan banan kortats ned till par 70, där Canizares tidigare i veckan noterat birdie-albatross-birdie. I dag lyckades spanjoren inte spela in sig i korridoren mellan eucalyptusträden och fick till slut rädda paret från greenbunkern.

Louis Oosthuizen, däremot, rivstartade och var uppe i fem slags ledning innan konkurrenterna knappt hunnit blinka. Enda plumpen i protokollet kom efter en treputt på sjuan, det vackra par 4-hålet som förföriskt slingrar sig ned mot Medelhavet.

Sydafrikanen tystade alla tvivlare som med pekfinger riktade uppmärksamheten på att han tidigare kommit tvåa fyra gånger på Europatouren – men aldrig vunnit. Själv verkade Oosthuizen aldrig besvärad av den yttre pressen, knappt ens påverkad. Bakom solglasögonen anades ett svagt leende då birdieputt efter birdieputt rullades i hål.

– Om jag kan gå på 66 eller 67 borde det räcka till seger, sa Oosthuizen inför den sista ronden.

Han tog sig runt på 67 och vann enligt beräkningen. Till slut med tre slags betryggande marginal.

Därmed avancerade Oosthuizen till topp 50 på världsrankingen, vilket innebär att han är direktkvalificerad till US Masters på Augusta om två veckor.

– Overkligt – det var min målsättning för två månader sedan, sa sydafrikanen efteråt.

– Jag visste att jag var tillräckligt bra för att vinna. Nu vill jag stanna kvar bland de 50 främsta.

Peter Whiteford lade beslag på andraplatsen och fick knappt 87 000 euro som lön för mödan. Skotten har varit framgångsrik på Challenge Tour och är bekant i tv-tittarnas ögon som mannen som står extremt nära bollen när han puttar. Som uppskjuten från skuggan stänkte han i birdies under rondens sista halva – men då var det för sent.

Whiteford delade andraplatsen med Richard Finch, som avrundade en fin helg med två röda birdieringar i scorekortet.

De blågula insatserna? Michael Jonzon klarade sin första cut i år – och blev dessutom bäste svensk på 29:e plats. Steven Jeppesen avslutade med en 67:a och avancerade 15 placeringar. Alexander Norén och Niclas Fasth hamnade något längre ned i resultatlistan.

---

Text: Henrik Lenngren • 2010-03-28
Följa • Nyheter