Byron Nelson under Ryder Cup 1937. Hans sving var så säker att USGA:s bolltestarrobot döptes till Iron Byron. Foto: Getty Images

Följa

Golfens legender: Byron Nelson

Byron Nelson föddes samma år och i samma stad som Ben Hogan. 30 år senare kom de två att mötas i ett historiskt play off i US Masters. Men båda började sin golfkarriär som caddies på Glen Garden CC i Fort Worth, Texas

Text: Anders Nordlund • 2010-03-23 Uppdaterad 2010-03-23

Fakta: Byron Nelson

FÖDD: 4 februari 1912 I Fort Worth, Texas, USA. DÖD: 26 september 2006.

MERITER:
• US Masters: 1937, 1942.
• US Open: 1939.
• USPGA: 1940, 1945.
• Vinnare av 54 tourtävlingar: 1935-1946.
• Ryder Cup: 1937-39, 1947 (icke spelande kapten).
• Vardon Trophy: 1939.
• USPGA Hall of Fame: 1953.
• World Golf of Fame: 1974
• Bobby Jones Award: 1974.

När stålskaftet kom i slutet av 1920-talet fick det en avgörande inverkan på golfsvingen. Händerna blev mer passiva och klubban svingades “square to square”, vilket innebar att händer och klubbhuvud samtidigt svingades bakåt från bollen.

Byron Nelson var den förste spelare som använde denna metod. Han uppfann vad som kom att benämnas one-piece-take-away, och skapade därigenom en modern sving som blev den mest betydande hemligheten bakom hans fantastiska resultat och framgångar. Han ställde sig nära bollen och böjde sig framåt så att armarna kunde hänga fritt och startade baksvingen med en lätt svajning. Han undvek att vrida höfterna för att få en spänning i kroppen. Enligt square to square-metoden var hans händer passiva, vänster hands baksida i samma position som klubbhuvudet och vinkelrätt mot svingbågen 75 centimeter före och 75 centimeter efter tillslaget. Hela tiden med rak vänsterarm.

20 år gammal inledde Nelson sin bana som yrkesspelare, de första åren blev strävsamma. I US Open 1935 noterade han efter stora vedermödor 317 slag. Men Nelson förstod vad som gällde om han skulle lyckas med en proffskarriär. Efter hård träning förfinade han sin sving och 1937 tog han första segern genom att vinna US Masters. Detta blev starten på en nio år lång och framgångsrik tävlingskarriär. Efter Masters-segern vann Nelson minst två tourtävlingar om året fram till 1944.

Byron Nelson led av en blodsjukdom och blev därför inte inkallad under andra världskriget. Hans framgångar på den amerikanska “krigstouren” kom då stora delar av befolkningen tjänstgjorde i försvaret. USPGA hade på grund av krigsbehoven infört begränsningar av antalet klubbor som fick användas i tävlingarna.

Konkurrensen var inte lika hård men Nelsons sätt att vinna, genom att ständigt gå under par under så lång tid, gjorde honom till en av golfhistoriens största. Man kan också mena att Nelson bara fick möjlighet att vinna fem majors, eftersom många av dessa ställdes in under andra världskriget.

1939 vann Nelson US Open och året efter USPGA Championship. 1942 besegrade han Ben Hogan i ett historiskt play off i US Masters. På elva hål tog Nelson in fem slag på Hogan genom att gå dessa sex under par, och kunde vinna med ett slag mot sin konkurrent från gamla hemstaden Fort Worth.

Åren 1944 och 1945 stod Nelson på toppen av sin karriär. 1944 segrade han i 13 av de 23 turneringar han spelade. Året därpå blev hans allra bästa. Han vann elva tävlingar i rad och av de 31 tävlingar han spelade det året toppade han 18. Och han blev förste spelare att gå under 260 slag i en 72-hålstävling när han vann Seattle Open 1945 på 259 slag.

Han gick vid en tidpunkt under sin karriär 19 ronder i rad under 70 slag och var totalt 320 under par på de tävlingar han spelade. Snittscoren rekordåret 1945 var 68,3, vilket har medfört att PGA Tour delat ut Byron Nelson Award till den spelare som under året har lägst snittscore.

Trots att Nelson 1946 vann fem tävlingar och var tvåa i US Open efter play off kände han att det hade vänt och han drog sig efter säsongens slut tillbaka från tävlingsgolfen. Då hade han vunnit totalt 54 tävlingar under sin tioåriga karriär. Han gjorde ett tillfälligt inhopp 1955 då han först spelade British Open och sedan French Open som han sensationellt vann, men som också blev hans sista tävling.

Med sitt mjuka och vänliga sätt kom Nelson att bli mycket uppskattad och respekterad av människor han kom i kontakt med. För sitt gentlemannamässiga uppträdande kom han att kallas “Lord Byron” efter den engelske poeten.

Under sin tävlingskarriär anställdes han av MacGregor Golf Company och blev ett populärt affischnamn i företagets försäljning av klubbor och bollar.

1968 fick han som förste proffsgolfare en tävling på PGA Tour uppkallad efter sig, Byron Nelson Classic, numera Byron Nelson Championship. 1974 tilldelades han för sitt utmärkta sportsliga uppträdande “Bobby Jones Award” av USGA, det amerikanska golfförbundet.

Efter pensioneringen drog sig Nelson tillbaka till ranchen i Roanoke i Texas. I många år var han en uppskattad TV-kommentator. Han var också i allra högsta grad delaktig i Tom Watsons framgångar på 70- och 80-talen, som Watsons tränare och mentor.


Text: Anders Nordlund • 2010-03-23
Följa
Scroll to Top