Walter Hagen var en stilikon och förebild för de andra spelarna. Här under en match mot England sommaren 1920. Foto: Getty Images

Följa

Golfens legender: Walter Hagen

Walter Hagen gjorde sig känd som festprissen med det glada humöret. Men bakom den glättiga ytan döljer sig en av tidernas främsta golfare. Den populäre amerikanen vann elva majors.

Text: Anders Nordlund • 2010-03-22 Uppdaterad 2010-03-22

Fakta: Walter Hagen

FÖDD: 21 december 1892 i Rochester, USA. DÖD: 5 oktober 1969.

MERITER:
• US Open: 1914, 1919.
• USPGA Championship: 1921, 1924, 1925, 1926, 1927.
• British Open: 1922, 1924, 1928, 1929.

ÖVRIGT:
• Ryder Cup 1927-35 (Icke spelande kapten 1937).
• USPGA Hall of Fame: 1940.
• World Golf of Fame: 1974.

Hagen levde som om varje dag var den sista och hans två motton var: “Man ska ge sig tid att lukta på blommorna längs vägen” och “Jag har aldrig önskat att bli miljonär, bara leva som en”. Walter Hagen gjorde bådadera.

När Francis Quimet vann US Open 1913 på The Country Club i Boston var det inte många som uppmärksammade Hagens sensationella fjärdeplats. Men när han vann US Open på Midlothian i Chicago året därpå, efter att ha inlett med en rekordrond på 68 slag, riktades allas ögon mot Hagen. Han vann tävlingen återigen 1919 direkt efter första världskriget.

Hagen var en artist, en stor golfare och en fantastisk matchspelare vars storhetstid var under 1920-talet, då han vann nio av sina totalt elva majortitlar: fem USPGA Championship (då matchtävling) fyra British Open och två US Open. Han spelade i Ryder Cup från 1927 till 1935 och vann nio av tio singlar.

Spel på andra sidan Atlanten på de brittiska öarna hägrade starkt. Men 1920 gjorde Hagen en inte alltför lyckad debut i British Open med att blir 53:a. Men en helt annan insats på Royal Cinque Ports i Deal kom att få ett avgörande för de professionella spelarnas framtid på golfbanorna.

På sitt speciella sätt vände sig Hagen mot dåtidens nedlåtande behandling av yrkesspelarna på privata brittiska klubbar. Under tävlingarna fick enbart amatörspelarna komma in i klubbhusen, proffsen fick byta om och äta där de hittade en lämplig plats.

Då proffsen som vanligt inte fick tillträde till klubbhuset hyrde Hagen en Daimler-limousine och en betjänt som körde upp framför klubbhusets entré och parkerade där. På ett bord med vit duk serverades Hagen goda måltider med tillhörande champagne. Betjänten hämtade honom varje dag när han kom till 18:e hålet.

Protesten upprepades på samma sätt på ännu snobbigare Troon 1923. Där blev Hagen tvåa och följde upp sin demonstration med att artigt men bestämt avstå prisutdelningen i klubbhuset. I stället åkte han till närmaste pub där han bjöd laget runt.

Hagens protestaktioner fick effekt och de stockkonservativa brittiska klubbarna började ändra attityd gentemot proffsens status. Hagens samtida konkurrent Gene Sarazen prisade honom: “Varje pro som håller en prischeck i sin hand bör skänka en tacksamhetens tanke till Walter Hagen.”

Hagen kom från enkla förhållanden nära exklusiva Rochester Country Club där han som sjuåring började gå caddie. Han slutade skolan när han var tolv och började 15 år gammal som assisterande pro på klubben efter att ha valt mellan golf och baseball.

Både bland publik och bland medspelare kom Hagen att bli en stor favorit. Han var dåtidens Lee Trevino som pratade med publiken och hade en mästerlig förmåga att skapa dramatik på golfbanan.

Hagen höll inte igen vare sig utanför eller på banan. Hans sving avspeglade hans inställning till livet. Den var helt naturlig och avslappnad. Han höll mycket löst i klubban, gjorde en full fri sving med armarna och höll huvudet stilla. Hans offensiva stil med satsningar på utslagen gjorde att han ofta hamnade i skogen långt utanför fairway men han räddade sig med ett suveränt närspel och en bländande puttning.

Hagen var en stor artist, men han var också seriös i sin golfkarriär och på golfbanan satsade han helhjärtat. Ett bland många prov på detta berättas han ha visat i British Open på Royal Lytham 1926. För att dela med Bobby Jones behövde han en eagle på sista hålet. Han gick fram de 150 metrarna till greenen före inspelet, granskade greenen och bad att flaggan skulle tas ur. Efter att ha gått tillbaka till bollen slog han ett underbart inspel till två decimeter från koppen.

Hagen blev också trendsättare inom golfmodet. Han var alltid korrekt klädd i det senaste modet. Många av hans spelarkolleger och vänner tog efter hans stilfulla sätt att klä sig. Han umgicks lika otvunget bland den tidens kändisar som med caddies och arbetare – dygnet runt. Även under stora turneringar blev det fest både kvällar och nätter och det hände ofta att han kom direkt till start från ett party.

Bobby Jones sa en gång att han älskade att spela med Walter Hagen: “Han promenerar längs banan på gott humör och med ett leende på läpparna, han klagar aldrig på otur utan spelar bollen så som den råkat hamna.”


Text: Anders Nordlund • 2010-03-22
Följa
Scroll to Top