Golfens legender: Sam Snead

Snead hade ett par månader före tredjeplatsen i USPGA Championship och som 62-åring kommit tvåa i Los Angeles Open. Förklaringen till att Snead höll så hög klass i så hög ålder var både hans brinnande kärlek till golfen och hans sving.

Uppvuxen med mycket fysiskt arbete på en bondgård i Virginia, blev hans starka fysik grunden till en av de mest naturliga och vackra svingar som beskådats. Lång, kraftfull men mjuk baksving följd av en lugn och avspänd nersving, och ett kraftfullt tillslag då klubban exploderade mot bollen.

“Han bara ställer sig till bollen och häller honung över den”, sa en av hans konkurrenter beundrande. I omröstningar om den bästa svingen kommer alltid Sam Snead högt upp.

Snead var yngst av fem bröder och uppväxtförhållandena var knappa. Sin första golfklubba gjorde han av en trädgren. Någon hjälp med att lära sig svinga fanns inte i familjens hemtrakt så Sam tittade på sin äldre bror Homer när denne tränade drivar i kohagen. Sam fick ta över broderns avlagda klubbor och blev caddie på The Homestead inte långt ifrån hemmet.

Det var när Sam som assistent på Greenbrier i West Virginia gjorde 61 slag i en foursometävling som han fick hjälp att ta klivet in på den professionella touren. 1936 vann han sin första tävling. 1937 vann han fem, bland annat Oakland Open efter fyra ronder under par och totalt 270 slag. I US Open blev han tvåa, något som han sedan upprepade fyra gånger.

Bondpojken Snead från bergen i Virginia var en person med utstrålning. Hans torra humor och fåordiga sätt gick hem hos den amerikanska allmänheten. I sin vita skjorta, snygga byxor och hatt med nedvikt brätte blev Snead ett varumärke och efterlängtad golfidol.

1938 vann Snead åtta tävlingar och toppade penningligan något som han också kom att göra 1949 och 1950. I 15 år var han bland de 15 bästa på penningligan.

1942 vann Snead sin första major, USPGA Championship i Atlantic City. 1946 och direkt efter andra världskriget deltog han för första gången i British Open på St Andrews. Rundorna 74-75 finaldagen innebar seger med fyra slags marginal. 1949 blev det vinst i både US Masters och USPGA Championship. Han blev Player of the Year och vann Vardon Trophy, som han skulle vinna ytterligare tre gånger. Totalt tog han sju segrar i majortävlingar.

Snead fick aldrig vinna US Open. Fyra gånger missade han segern och blev tvåa, 1937 på Oakland Hills då Ralph Guldahl avslutade med en fantomrond, 1947 på St Louis där Lew Worsham slog till, 1949 på Medinah då Cary Middlecoff vann samt 1953 på Oakmont Hills, där jämngamle och på toppen stående Ben Hogan vann med sex slag. Men den mest försmädliga missen inträffade 1939 på Philadelphia Country Club:
Snead ledde och behövde bara göra par på sista hålet för att vinna men han trodde att han måste göra birdie. Han satsade på drivern men hookade ut den i ruffen, toppade sin trätrea ner i en bunker, försökte nå green med en järnåtta men blev kvar i bunkern, tog sig ur bunkern på fyra men landade i en annan bunker. På fem slag hade han fått bollen på green. Från tolv meter treputtade han för en åtta, förlorade med två slag och slutade delad femma efter vinnande Byron Nelson.

Som resultat av idog träning och mycket tävlande kunde Snead slå alla slag. Men som de flesta stora spelare fick han under en period problem med sin puttning. Han uppfann då en egen väl fungerande “krocketputtningsmetod”. På ett mycket karaktäristiskt sätt stod Snead vid sidan om puttlinjen med fötterna riktade mot hålet. Han höll puttern längst upp på greppet med vänster hand och fingrarna på höger hand cirka 40 centimeter ner på skaftet. Metoden blev mycket uppmärksammad och många med puttningsproblem provade på Sneads krocketvariant.

“Slammin Sam”, som Snead ibland kallades, grundade US Senior Tour och spelade från 1963 på seniortouren omväxlande med USPGA Tour. Han vann USPGA Seniors sex gånger och World Seniors fem gånger. Totalt blev det 13 segrar på seniortouren, den sista 1982 då han var 70 år.

Snead var alltid mån om att bevara sitt lantliga ursprung. Detta hindrade honom inte från att bli framgångsrik såväl på som vid sidan av golfbanan. Ekonomiskt lyckades han genom att i nästan hela sin karriär vara klubbtillverkaren Wilsons stora affischnamn. Han har också i många böcker berättat om sina upplevelser i golfens värld.

---

Text: Anders Nordlund • 2010-03-22
Följa