5de4656fbe354

Blogg

KRÖNIKA: Den perfekta avslutningen

Duellen mellan Stenson och Rose tystade kritiken mot formatet i golfens OS. Inbee Parks utklassningsseger var imponerande – men kan väcka den till liv igen. Därför var det här den perfekta avslutningen, skriver Svensk Golfs Chefredaktör, Tobias Bergman.

Text: • 2016-08-20 Uppdaterad 2016-08-20
KRÖNIKA: Den perfekta avslutningen

RIO DE JANEIRO. Hon sa att finalronden skulle bli väldigt nervös, men att hon inte skulle tänka så mycket på det utan bara gå ut och göra sin grej.
Så det var precis vad Inbee Park gjorde.
Och hennes grej var den här dagen så oändligt mycket bättre än konkurrenternas.
Givet förutsättningarna och den till synes utsatta situationen kan det vara en av det mest imponerande uppvisningar vi har sett inom damgolfen på länge och leker vi dessutom med tanken att detta kan ha varit hennes sista tävlingsrond (även om hon själv tonar ner detta) blir resultatet än mer imponerande.
Trots de pressande förutsättningarna, med suveräna Lydia Ko bara två slag bakom och en vind som till en början var aggressivare än någon annan dag under veckan, så var det precis som att situationen inte kom åt eller berörde Park över huvud taget. Via ett par snabba birdies så separerade sydkoreanskan sig snabbt ifrån konkurrenterna och kunde tidigt koppla på det tillstånd av cruise control som hon är så oerhört skicklig på att bemästra.

Så det blev aldrig ens spännande.

Men på något vis var det faktiskt den tämligen ointressanta kampen om guldmedaljen också den bästa tänkbara upplösningen för golfens framtid i OS.
För här fick golfens höjdare se precis vad de ville och hoppades på, när man bestämde sig för att köra tävlingen som ett 72 håls slagspel.

 

KRÖNIKA: Den perfekta avslutningen

Planen var att de första olympiska mästarna på 112 respektive 116 år skulle utses på ett så rättvist sätt som möjligt och borga för att något av toppnamnen skulle stå där med guldmedaljen runt halsen till sist. I Justin Rose fick man precis detta och som bonus blev det också en hel del dramatik tack vare den oförglömliga duellen med vår egen Henrik Stenson.
I damtävlingen blev det också en prispall i det Internationella Golfförbundets smak, med välprofilerade golfare som Park, Ko och Feng på medaljplats.
Men på samma sätt som den individuella slagspelstävlingen över 72 hål definierade rätt vinnare så avslöjade den också formatets brister.
För även om det fanns spänning kvar kring de övriga medaljerna in i det sista så uteblev guldkampen totalt och Parks söndagspromenad (fast på en lördag) fick knappast massorna att febra hemma i tv-sofforna.
Så om duellen mellan Stenson och Rose tystade kritiken kring valet av spelform så förde damtävlingen återigen den upp på agendan – och det ska vi vara tacksamma för.

KRÖNIKA: Den perfekta avslutningen

Frågan är bara vad vi vill ha i stället?

Att det bör finnas ett lagmoment är ju det givna önskemålet, men vi vill knappast att det ska ske på bekostnad av en individuell tävling.
Vi anar också att världsstjärnorna på framförallt herrsidan knappast kan tänka sig att tävla i mer än 5-6 dagar under ett OS.
Och vi får nog inse att matchspelets dynamik och slumpmässighet kanske inte är det bäst lämpade för att utse OS-medaljörer, även om det vore spektakulärt.
Så vad gör vi då?
Mitt förslag är att vi sneglar på ridsporten.
Låt golfens OS inledas med en mixad lagtävling med två spelare av varje kön som representerar varje land. Lagtävlingen kan spelas över förslagsvis tre dagar och sedan får resultaten ligga till grund för en avslutande individuell tävling över 36 hål, där resultaten nollställs (en tävling får inte räknas “dubbelt” i OS) och de 20 bästa tjejerna och de 20 bästa killarna gör upp om medaljerna i herr- respektive damklass.

Men det där kan få bli en senare fråga.

Just nu kan vi bara belåtet konstatera att golfens återkomst i de olympiska spelen har blivit betydligt mer lyckad än vad jag och många andra vågade hoppas på – och jag tror att förutsättningarna för en fortsättning bortom Tokyo är goda.

Särskilt med tanke på hur spelarna själva har omfamnat det här.

Som den så underbart sköna Shanshan Feng, bronsmedaljör i damklassen.

På presskonferensen efteråt berättade hon att det här var första gången golf visades i öppen kinesisk tv och eftersom hon visste om detta så ansträngde hon sig också för att le och se glad ut inför den kinesiska befolkningen, oavsett vad som hände.

Det säger en del om hur mycket det här betydde.

Liksom Anna Nordqvists besvikna tårar efter att drömmen om den olympisk medalj gått i kras.

KRÖNIKA: Den perfekta avslutningen

Text: • 2016-08-20
BloggAnna NordqvistHenrik StensonInbee ParkJustin RoseKrönikaLydia KoOlympiska spelenShanshan Feng
Scroll to Top