Nordqvist: “Jag jämställer OS med en major”

Under säsongen har stjärna efter stjärna valt att hoppa av den olympiska turneringen.

Världsettan Jason Day åker inte till Rio.

Men det gör Henrik Stenson.

Och Anna Nordqvist. 

Svensk Golf åkte till Florida för att prata om OS-golfen. 

När vi möts på hemmaklubben Lake Nona utanför Orlando är hennes OS-satsning definierad och utrullad i skarpt läge sedan en tid tillbaka. De olympiska ringarna pryder inte bara skalet på hennes smartphone, utan har också dominerat Nordqvists synfält när de långsiktiga målbilderna tagit form. Ja, Nordqvist har stämplat in i samma drygt 1 400 dagar långa tidszon som Lisa Nordén, Sarah Sjöström och Petter Menning också befinner sig i.  

– 2012 spelade jag bara med TaylorMade-bollar som hade siffran 16 just för att börja inspirera mig att ta mig till OS i Rio. Nu är det plötsligt här, vilket känns lite overkligt. Men jag och min mentala coach Kent Lindahl började prata konkret om OS under 2013. När OS kom på agendan så blev det tydligare att börja jobba mot augusti 2016, och fråga oss vad vi behövde göra nu för att kunna ta tag i min satsning, för att vara så bra som möjligt just då.

Planen som Lindahl och Nordqvist skissade upp kretsade till stor del kring att höja hennes lägstanivå. Jämnheten som eftersöktes skulle ge Anna möjlighet att fajtas i täten även under de oundvikliga veckor då hon inte kan få ut 100 procent av sitt spel. När hon sedan började arbeta med tränaren Jorge Parada, för drygt två och ett halvt år sedan, inleddes därför ett omfattande svingtekniskt grovjobb.

– Vi tittade på vad jag gjorde när det fungerar som bäst, och kom fram till att jag spelar ganska bra när jag spelar aggressivt. Och i början av 2014 tillät inte min sving att jag spelade offensivt. Jag var tvungen att hålla emot när jag gick mer efter bollen, annars drog den vänster. Så vi gjorde ett ganska stort arbete som vi har tillbaka nu. Jag behöver inte tänka så mycket teknik idag. Det sitter eftersom vi har lagt ner ett starkt arbete under de två senaste åren.

Omsatt i statistik och resultat speglas delvis den spelmässiga målsättningen i att hon endast missat tre kvalgränser sedan 2014. Under samma period har hon noterat tre segrar på LPGA Tour, tillsammans med 16 övriga placeringar bland de tio bästa. Sedan 2014 har Anna också hävdat sig bättre från tee, där hennes snittlängd med drivern varit bland de 50 främsta på  touren.

Men huvudet och kroppen fick också givetvis sitt när satsningen mot Rio 2016 definierades.

– Sett till fysträningen började jag jobba med en ny tränare under början av 2015. Jag kände att jag behövde öka uthålligheten. Det är långa säsonger, och OS börjar i augusti efter hela högsommarprogrammet. Då har jag fyra tävlingsveckor i rad innan Rio. Min fysiska status behövde därför höjas lite med kondition och styrka – och även för att förebygga skador. Sett till den mentala biten så har jag arbetat med Kent Lindahl och sett att jag behöver kunna hantera störningar bättre. Och även kunna arbeta på saker som berör mig som golfare. Att kanske vara mer positiv och kunna prestera när förberedelserna inte varit optimala.

Att Anna har kunnat jobba tätare med mentala coacherna Kent Lindahl och Susanne Egemar är en av effekterna från att hon ingått i Sveriges Olympiska Kommittés program Topp och Talang. Genom SOK:s nätverk har Anna också satts i kontakt med kostexperter och läkare med specialistkompetens inom kostallergi för att få ordning på en mängd problem som drabbat henne.

– Jag har väldigt många matallergier och har haft det jättetufft med kosten under de två senaste åren, då jag reagerat på vissa saker och fått väldigt kraftiga allergianfall. SOK hjälpte mig att få träffa deras kostexpert nu i höstas, och så fick jag tid med en av de bästa allergidoktorerna i Sverige, som jag träffade i Göteborg när jag var i Sverige under julen – då de tog en massa tester och sådär.

 

Vad har du fått utesluta från din kost för att försöka få ordning på detta?

– Ja, vad har jag inte plockat bort… Jag växte upp med väldigt mycket allergier, men under de två senaste åren äter jag inget gluten, inga mjölkprodukter och inget havre. Och så är det andra småsaker. Nötter kan jag inte äta. Och morötter, selleri och annat. När man plockat bort det och ska ut och resa på touren och äta ute så kan du tänka dig att det blir lite besvär.

 

Spelet, fysiken, huvudet och kosten är elementära bitar i det pussel som förhoppningsvis ska falla på plats till fullo under den 17 augusti.

Det är då Anna Nordqvist lämnar OS-byn under morgonen för transport ut till Reserva de Manapendi. Någon gång under dagen peggar hon upp på Gil Hanses linksinspirerade bana.

Framför henne ligger då 72 hål slagspel, fördelat över fyra dagar, precis som under en vanlig tourvecka. Ett omdebatterat format som mötts av återkommande kritik sedan det utannonserades.

– Jag tycker att det är det mest rättvisa formatet i ett OS. Matchspel kan du ha en bra dag i, men kan ändå åka ut för att någon spelar lite bättre och det är mer slump kring vem du får möta. Men jag hade gärna sett ett lagmoment i OS, som hade gjort det lite speciellt. Antingen mixed med killar och tjejer uppblandat eller bara som partävling bland tjejerna. Nu vet jag att framförallt många killar gått ut och sagt att det här bara blir som en vanlig tävling. Jag tror att det säkert kommer att ändras i framtiden och att man lägger till någon form av lagspel. Det vore kul, för jag tycker att OS handlar mycket om lagidrott.

Som du underförstått berör har hittills fler spelare på damsidan tagit till sig OS mer positivt än herrarna överlag. Vad tror du det beror på?

–  Jag tror att herrarna har The Masters och andra stora events med tradition och historia – som betyder mycket för dem. Skulle de välja mellan en OS-medalj och en grön kavaj blir det nog ett lätt val. Så jag tror att de har ett litet annat perspektiv. Men förhoppningsvis kommer mångas åsikter och inställning att ändras efter detta första OS. Just nu har ingen spelat OS och vet inte riktigt vad det handlar om.

Jämställer du själv OS med en major?

– Ja, det skulle jag nog säga. Om jag skulle kolla tillbaka på min karriär så småningom skulle det kännas otroligt stort att ha varit aktiv i ett olympiskt spel… eller ta medalj där. Jag har varit proffs i åtta år, och nu kommer OS för första gången. Förhoppningsvis kan jag kanske representera Sverige i OS två gånger under min karriär. Den kanske varar i 15 år om jag håller mig frisk och kry. Majors har vi möjlighet att spela varje år. Men att just få lägga till olympiska spel…

Tystnaden när Anna söker efter rätt ord att beskriva vad OS betyder för henne är talande. Hennes genuina passion för de olympiska spelen sträcker sig tillbaka till åtskilliga timmar framför tv:n i vardagsrummet hemma i Eskilstuna, där en extremt idrottsintresserad tjej följde namn som Christian Olsson, Stefan Holm, Kajsa Bergqvist och Therese Alshammar i jakten mot medaljerna. Eller ja, under OS-satsningen i stort.

– Att bara följa deras väg under de fyra åren mot ett OS var stort. Golfen var ju aldrig med, så det kändes aldrig realistiskt att jag skulle kunna se mig själv där som deltagare, eftersom jag spelat golf sedan jag var 13 år. Innan höll jag på med massor av sporter, som simning, fotboll, handboll, badminton och tennis. Så speciellt sommar-OS satt jag klistrad vid tv:n.

Vad är ditt eget starkaste OS-minne?

– (kort tystnad) Det är nog när det varit tajt och idrottarna gör det där extra för att vinna guld. När Kalla sprintade till ett OS-guld för laget. När Stefan Holm vann OS-guld. Liknande händelser gör avtryck. När man ser idrottarna höja sig ett snäpp och verkligen peaka när det gäller – på det där sättet som inte går att förklara.

Sitter du kallt och observerar hur en idrottare lägger upp sitt medaljlopp mentalt och taktiskt, eller rycks du mer med i själva sporthändelsen?

– Nej, jag rycks med i idrott när den är som bäst. Det är en otrolig inspiration att bara se dem. Att de aldrig ger upp utan ger allt om det finns en liten chans. Det är fascinerande.

Om tiden räcker till under OS-vistelsen i Rio hoppas Anna kunna parkera sig på läktaren en stund och följa handboll eller simning. Den sistnämnda idrotten ligger allra varmast om hjärtat efter de elitsatsande åren i Eskilstuna simsällskap.

Men detta blir givetvis sekundärt.

Som ett av Sveriges främsta medaljhopp har hon en uppgift att fokusera på över 72 hål. För under dessa fyra dagar gäller det paradoxalt nog att kliva in i tävlingsbubblan – och ut ur OS-drömmarna. 

– Det är fortfarande en golftävling. För mig handlar det om att gå ut och göra det som man gör under de andra veckorna. Sedan kan det bli att man ligger i slagläge för en medalj. Och det vore givetvis en stor ära att ta en medalj.

Börjar det långsiktiga arbetet mot ett eventuellt OS 2020 typ direkt efter att Rio är slut eller?

– Oftast är det så att när man jobbar hårt för ett mål under så lång tid tar det ett tag innan man kan ladda om. Så tiden efteråt kommer nog att handla om att utvärdera, suga in sina intryck och mer lära av det hela. Sedan en tid därefter kan jag börja fundera på vad jag skulle göra annorlunda till nästa gång, om jag får möjlighet att vara med. Jag utvärderar min golf varje år och sätter lång- och kortsiktiga mål. Men jag tror att en aktiv OS-satsning blir under de två närmaste åren inför själva spelen.

Den nuvarande OS-satsningen löper vidare direkt efter att vi skiljts åt och Anna tagit golfbilen till sitt hus, där garaget har omvandlats till ett i stort sett fullutrustat gym. Några timmar senare ser jag henne stå på puttinggreenen vid den avskilda del av Lake Nonas range som främst är vikt för tourspelarna. De monotona övningarna klaras av med granithård disciplin. Under de korta pauserna hon unnar sig själv åker ofta telefonen fram.

Givetvis med de olympiska ringarna lika intakt avbildade på skalet som tidigare. 

---

Text: Eric Franzén • 2016-07-20
Blogg • Anna Nordqvist • Olympiska spelen • Tournytt