Algarve – en av sydvästra Europas läckraste golfkuster

Golfen i södra Portugal har länge fått stå i skuggan av spanska solkusten. Men nuförtiden får lillebror i väst äntligen sin välförtjänade tid i rampljuset. Häng med till Algarve och upptäck en av sydvästra Europas läckraste golfkuster.

Algarve – en av sydvästra Europas läckraste golfkuster
Att ha solen i ryggen är inte fel när du tar dig an den mysiga portugisiska parkgolfen på Pinhal GC. //Foto: Kevin Murray

På första tee möts vi av en varm morgonsol som skickar strålar mellan mörka trädstammar. Skenet får kämpa sig genom bolliga tallkronor som reflekterar ljuset åt alla håll. När de starka solstrålarna till slut vinner och landar i fairway är det en sagolik tavla  som målas upp framför oss. Ut från trädens skuggor skuttar en härfågel fram och börjar pocka vid våra bollar på en jämn och nyklippt fairway. Den stirrar upp mot vår golfbil som närmar sig i maklig fart.
Fågeln stannar upp och just innan den flyger in till trädens trygghet lägger den huvudet på sned och ser ut att välkomna oss till sitt hem – Pinhal Golf Course och Algarvekusten. Tackar ödmjukast.

Pinhal tillhör kategorin klassisk parkbana som går att finna i var och varannat exklusivt villaområde på den iberiska halvön. Hålen är klurigt utlagda av Frank Pennink i kuperad terräng på bekvämt avstånd från husen och öppnades för spel 1976. Tio år senare lade Robert Trent Jones Sr till några förbättringar och sedan dess har Pinhal i stort sett stått oförändrad.
Och varför ändra något som fungerar.
– Kan vi spela de här tre hålen sex gånger i stället? Jag har en känsla av att det bara kan bli sämre härifrån, utbrister vår hänförde spelpartner Tom när han hålar ut på trean, ett utmärkt par 5 vars svaga dubbeldogleg snirklar sig förbi täta tallridåer.

Britten Toms krassa gissning om resten av banan innehåller en viss mån av sanning. För även om de resterande 15 hålen visar sig vara väldigt bra, så är öppningshålen exceptionella. Arkitekterna sparade inte på krutet från början, vilket gör att det också är banans inledning som etsar sig fast starkast på näthinnan.

Resten av Pinhalbanan följer mönstret med böljande fairways som leder fram till vackert bunker- och trädinramade greenområden med upphöjda puttytor. Designen är inte spektakulär, snarare avskalad utan överflöd av ingrepp i den naturliga terrängen. På väl valda platser har mäktiga, höga pinjeträd sparats och sticker upp som flaggstänger mitt i fairway och måste tas med i beräkningen när du planerar ditt spel. Finishen och spelytorna är utmärkta. Klipplinjerna följer skogen och varje hål har en jämn ruffbredd på ett tiotal meter i en mörkare nyans som skapar en visuellt tilltalande symmetri. Dessutom är bunkrarna, vilket inte alltid är fallet på de här breddgraderna, perfekt skötta.

Men 1970-talets stadsplanering måste ha stått i vägen för Frank Penninks glödande arkitektpenna då ett par hål klämts in för att golfen inte ska utgöra en fara för bostadshusen kring området. Resultatet blir att vissa hål, främst på sista nio, inte helt färgar in i helheten. 

Pinhal Golf Course är en av fem banor kring kuststaden Vilamoura som nyligen övertogs av hotelljätten Dom Pedro som snabbt visade att de har stora planer på att höja kvaliteten på banorna ytterligare ett snäpp. Viljan är att exempelvis Pinhal ska få skina och inte fortsätta stå i skuggan av den mer omtalade grannbanan The Old Course.  

 

Foto: Kevin Murray
Victoria GC, hål 2. Det gäller att hålla tungan rätt i mun när du spelar in mot Victorias greener.

Satsningen på golfen är troligen befogad, för Portugals popularitet har växt starkt de sista tio åren. Inte minst hos svenskar. Närmare 600 svenskar flyttade hit 2016, de flesta på grund av de fördelaktiga skatteregler som i vissa fall kan landa i noll procent skatt på pensionen under en viss period.

Historiskt har Portugal och Algarvekusten dock alltid varit lillebror till breddgradsgrannen – den spanska solkusten som sedan 1950-talet knappt ens behövt tänka på att marknadsföra sig som tillflyktsort för soltörstande nordeuropéer, britter, tyskar, irländare med flera.

På senare tid har dock sanningen att banorna i Portugal överlag är bättre än de är i Spanien fått visst fäste.

Visst, du får ofta mer och bättre golf för greenfeepengarna i Algarve än om du spenderar samma summor på solkusten. Dessutom är allt runtomkring mycket billigare, som mat och boende.

Längs Algarvekusten finns dock inte lika många berömda toppbanor som på solkusten men portugiserna har en mer kvalitativ bredd och standarden på de mindre exklusiva anläggningarna är faktiskt klart bättre.  

En av dem är Salgados Golf, belägen precis vid kusten ett par mil väster om turistorten Albufeira. Här sitter ytterligare en härfågel vid en boll och studerar den. När bollens ägare Hans Eriksson närmar sig flyger fågeln iväg och återgår till sitt pickande på säkert avstånd.

Hans Eriksson är en av dem som tagit tillfället i akt och flyttat till Portugal. Eriksson är en 61-årig pensionerad ambulanshelikopterpilot som sedan 2015 spenderar sina dagar på varmare breddgrader i den charmiga staden Albufeira vid Atlantens kust. Några dagar i veckan ägnar han helst åt sin nyfunna favoritsyssla, golf.
– Skattefördelarna var det som lockade först, men det var värmen och klimatet som fällde avgörandet och jag hade flyttat hit även om reglerna inte hade varit lika gynnsamma, säger Hans Eriksson.

Salgados är inte Algarvekustens bästa bana men likväl ett ypperligt bevis på att portugiserna satsar på golfen. Den här dagen får vi två greenfee och golfbil för en tusenlapp, men med tanke på banans goda skick skulle vi inte protesterat om det krävdes en tusenlapp till. Salgados är därtill en väldigt lugn och naturskön golfupplevelse i ett platt landskap där vatten och planterade palmer står för inramningen, ackompanjerad av dovt fågelkvitter och vågskvalp.

Atlanten figurerar dock bara i fonden, men de många vattenhindren är i allra högsta grad i spel. På flera ställen krävs en lång carry för att nå över dem från tee, vilket gör att vi ett par hål in i ronden bestämmer oss för att spela från en kortare tee.

Ett toppenbeslut. För Salgados blir för många en klart roligare spelupplevelse om man eliminerar oron att behöva droppa en ny boll efter ett utslag i dammen.

På 15:e green stannar Hans Eriksson upp och blickar ut över havet. Han berättar hur man här  nedanför kan hitta många bra och promenadvänliga stränder.
– Mina dagar börjar oftast med ett morgondopp vid Albufeiras strand före frukost. Sen kanske jag åker iväg på någon utflykt eller bara tar det lugnt i gamla stan fram till lunch. Ofta dyker det upp ett meddelande i vår chatt om att någon har bokat en starttid, säger Hans Eriksson och visar upp sin mobiltelefon.

Han är medlem Albufeiraklubben, ett nätverk av svenskar och skandinaver som bor runt Albufeira och i Algarveområdet. Klubben samordnar bland annat utflykter, luncher och promenader. Flertalet av medlemmarna spelar golf, vilket fick Hans Eriksson att börja spela när han väl flyttade ner.

Många, som Hans, är medlemmar i den gemytliga och kuperade niohålaren Pine Cliffs som spelas i ett dramatiskt klipplandskap ovanför Atlantkusten. Medlemskapet medför också att de för en förmånlig peng kan spela andra banor i Algarve, exempelvis Salgados.

– Vi bokar tid på någon bana och spelar tillsammans varje onsdag men flera av oss vill spela oftare, och då är det oftast någon som spontanbokar ett par bollar och frågar i Facebookgruppen vilka som har tid.

Hans Erikssons hemstad Albufeira har mejslats in i klipporna ovanför stranden. Vita hus som bryter av mot beige avsatser och ett mörkblått hav. I de gamla kvarteren löper gatorna som i en labyrint mellan de pittoreska stenhusen. Mysiga barer och restauranger finns överallt och om kvällarna råder ett rikt nattliv.
Vi hamnar på ett av de mindre ställena vars intetsägande entré inte rimmar med vad som väntar innanför dörren. Den långsmala restaurangen Casa del Mar är inklämd mellan två större hus och är inte mer än tre meter bred. Väggarna är stilfullt dekorerade med matta handmålade kakelplattor i vackra portugisiska mönster.

Vi har tur och får bord längst in och märker då att huset byggts ut över en klippavsats och erbjuder en enastående utsikt över havet och stranden. Vid bordet bredvid sitter ett svenskt par. De beställer kaffe på portugisiska och utbyter trevligheter med servitören som tar väl hand om sina stamgäster innan han serverar oss en grillad havsabborre. Den avnjuter vi med stranden ett trettiotal meter rakt nedanför. Svala kvällsvindar svalkar medan solen sänker sig bakom huskropparna.

Hans Eriksson är nöjd med att få leva, bo och golfa i Algarve.

De öppna och väl tilltagna ytorna ihop med gigantiska bunkrar och undulerade fairways som inte sällan knyts ihop i en avrinningsyta vid green är något helt annat än vad vi upplevt tidigare under resan. Dom Pedros och Vilamouras flaggskepp Victoria Golf Course är en bana av mästerskapssnitt och har sedan 2007 stått värd för Europatourtävlingen Portugal Masters.

På ett enormt område någon mil från kusten i stenig och ravinrik terräng fick Arnold Palmer Design i början av 2000-talet uppdraget att rita en bana för framtiden.

Resultatet blev ett driverparadis utan dess like där till och med (den ofta snedslående) Palmer skulle ha haft svårt att missa fairway.

Victoriabanan tar oss fram genom det böljande landskapet från upphöjda utslagsplatser, förbi djupa och elaka fairwaybunkrar vidare fram till spektakulära och upphöjda greenområden som ramas in av djupa bunkrar.

Även fast drivern är att föredra på i stort sett varje hål blir Victoria aldrig monoton eftersom inget hål är det andra likt. Balansen och variationen är banans styrka ihop med att den är spel- och njutbar för alla spelarkategorier, såväl nybörjare som proffs. Även fast de sistnämnda brukar ha en birdiefest när vinden inte är en faktor.
– Det blåser inte så ofta här men när det gör det så bli banan mycket svårare, säger medlemmen Sérgio Azinheiro som guidar oss runt.

Portugisen, som gissar att han har en handicap runt 25, ger ett ytterst avslappnat intryck och bryr sig inte så mycket om att han spelar på en bana av yppersta klass. Men han har lärt sig hantera hastigheten på Victorias glashala greener.
– Min sons tränare har sagt att puttning är viktigt, det är det enda jag har lagt på minnet.

Victorias amerikanska designspråk är en klar kontrast jämfört med den sydländska parkstilen som dominerar kusten i övrigt. Som på många moderna golfbanor har
Arnold Palmer Design inte varit rädd för att förändra landskapet och konstruerat fairways med stora, doserade kullar och lutningar som hjälper rullande bollar på rätt köl och inte skickar ut dem i ruffen. Bunkrarna är inte bara hinder, de är en fröjd för ögat och fungerar som siktpunkter och vägvisare. Landningsytorna är välplanerade och även de som inte har järnkoll på var de placerar sina slag ska förstå hur hålen ska spelas och flera alternativ ges på samtliga hål.

Kulmen nås på näst sista hålet, ett par 5  som var Palmers egen favorit. Hålet är ett strålande exempel på hur de flertalet öppna och tråkiga områdena på Victoria förändrats till det bättre med hjälp av ett antal arkitektoniska grepp. Det 17:e är en mall för hur ett rakt och tillsynes platt hål kan göras mer livfullt och samtidigt längre än det faktiskt är. Par femman har ett flertal vackra och obehagligt välplacerade vattenhinder längs hela högersidan och framför green. Fairway slingrar sig mellan tre iögonfallande fairwaybunkrar som från tee ligger i en rak linje. Utslaget måste slås mot vänstersidan bort från vatten och bunkrar, sedan tvingas du byta sida och slå mot vattnet, bort från sista bunkern för att stanna kvar på fairway. Om du därefter inte vågar utmana vattnet framför green måste du byta sida igen. Genomtänkt, roligt och varken för svårt eller för enkelt. Som alla hål på Victoria.   

Vårt besök på den majestätiska banan avslutas i det ståtliga klubbhuset på terrassen där utsikten över banan med havet i horisonten tas in med behag.

Inne i klubbhuset pryds väggarna av bilder och tavlor på den evigt populäre Arnold Palmer.

I en monter står ett av hans sista brev, som den flitige brevskrivaren skickade drygt två veckor före sin död i september 2016, där han lyckönskar klubbens tioårsjubileum av Portugal Masters.

"Jag och min personal är speciellt stolta över hur väl vår design visade sig bli och hur uppskattad den blivit av spelarna på Europatouren. All lycka till er och en lika framgångsrik tävling i oktober. Hälsningar
Arnold Palmer."

Palmer fick inte uppleva den tionde upplagan av Portugal Masters, som irländaren Pádraig Harrington vann, 23 slag under par.
– Det är så många irländare här. Portugal har alltid känts som ett andra hem, sa Harrington då.

Vi kan nog förvänta oss ett liknande segercitat om en svensk vinner på Victoria Golf Course i höst. Ivrigt framhejad av Hans Eriksson och hans golfande kamrater i
Albufeiraklubben.

Benagilgrottorna, en båttur utanför Portimao är väl värt ett besök.

Jag har spelat golf i Algarve!
Ja
16
2
Nej
Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!
  • Få svenskgolf.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!