Bästa golfbanorna i Oslo

Förr var utbudet dåligt och priserna höga. Men något har hänt med golfen i Oslo. Banorna har vässats – och valutakursen är betydligt vänligare. Det är dags att blicka västerut.

Bästa golfbanorna i Oslo
Tack vare närheten till Bogstadvannet och rejäl ombyggnad har Oslo GK blivit en rolig Norgehistoria. //Foto: Jacob Sjöman

Oslo Golfklubb är verkligen en fantastisk plats att vara på och med sitt läge, bara tio minuter ifrån stadens pulserande centrum, borde man förstås inte vara den enda svenska gästen som anser det.

Det tar klubbchefen Niels Vik ungefär fyra sekunder att leta fram det korrekta antalet svenska greenfeeronder ur det megaminne, som så många i motsvarande position tycks ha begåvats med.

– Det spelades runt 30 000 ronder här i fjol. Jag skulle säga att ungefär 100 av dem var av svenskar. De verkar inte hitta hit till oss helt enkelt, säger han krasst.

Vi har sällskap vid bordet av Norges mest erfarne golfjournalist, Jan E. Espelid och han tar vid där Vik slutade.

– Jag tror faktiskt inte svenskar har sett Norge som ett alternativ när det gäller golf. Dels har standarden på banor varit betydligt sämre än i Sverige, dels har valutan och det allmänna prisläget gjort att det har varit dyrt för er att komma hit.

Analysen är troligen på pricken.

Men det viktiga i sammanhanget är att han pratar i imperfekt och inte presens.

För det senaste decenniet har mycket hänt i vårt kära grannland, både med valuta och golfbanor.

På 14:e tee når jänkarna Chris och Paul i bollen bakom ifatt oss, och vill gärna göra oss sällskap på sluthålen. Innan vi slår ut på det spektakulära par 4-hålet, där den djärve biter av en liten sjövik och går för green, blir vi stående en stund.

Två amerikaner, en svensk och en norrman, förenade tack vare golfen och de storslagna känslorna inför den norska naturen.

För det är precis här banan når sin kulmen, såväl visuellt som spelmässigt tack vare den absoluta närheten till vattnet.

De dåliga nyheterna är att vi precis har avverkat en oerhört stark trio hål som har skruvat upp banans tonläge till nära på maxvolym.

De goda att det visar sig finnas en nivå till på skalan, när vi tar itu med de tre påföljande.

Redan tidigare var hålen 11–16 Oslo GK:s styrka, men i och med ombyggnationen för några år sedan har hålen verkligen vuxit fram som de som definierar hela banan.

Efter att ha stått till tjänst sedan 1924 började Norges äldsta golfbana för ett tiotal år sedan se lite lätt luggsliten ut.

Hårt speltryck kombinerat med omodernt uppbyggda spelytor var ingen framgångsformel och därför gick det också oväntat smidigt att förankra beslutet hos medlemmarna – trots att det innebar en investering på närmare 80 miljoner kronor.    

För det handlade inte enbart om att kvaliteten var för låg.

Foto: Per Ervik
Miklagard. Namnet har anor från vikingatiden.

I skenet av att nya och påkostade anläggningar som Miklagard och Holtsmark hade börjat växa fram kring huvudstaden så framstod plötsligt Oslo GK som en bana i andraligan och det var också svårt att acceptera. Sammantaget bidrog hela konkurrenssituationen till att höja nivån på Norges dittills ganska magra golfutbud.

Vad klubben har fått för pengarna är uppenbart.

Svenske entreprenören Martin Sternberg har tillsammans med amerikanska designfirman Hills&Forrest lyft både bunkrar, greenområden och justerat hur hålen ska spelas – men en stor del av pengarna har gått åt till att skapa ett underlag som är i gång tidigt på säsongen och håller hela året.

– Det är en enorm skillnad på vår spelsäsong numera. Jag skulle nog säga att ombyggnationen har förlängt den en månad på våren och en månad på hösten, säger Niels Vik.

 

Sommartid kostar en rond på Oslo GK 800 norska kronor. För ett par år sedan motsvarade detta närmare tusenlappen i svenska pengar räknat, men i dag är de två valutorna i princip på samma nivå.

Den relativt sett låga greenfeen är ändå den högsta i Norge.

Under vissa tider är Miklagard något dyrare, men tack vare att vi är hyfsat flexibla med vår starttid kostar det bara en femhundring att spela den bana som allmänt anses som landets bästa.

Det är förstås ett riktigt kap.

Det markområde som arkitekten Robert Trent Jones Jr fick att jobba med var och är visserligen varken det vackraste eller roligaste du kan tänka dig. Banan ligger öppet och vindutsatt, granne med både motorväg och flygplats, och det finns egentligen inte särskilt mycket som är trevligt att fästa blicken på.

Tja, förutom de 18 golfhålen då.

Vi känner igen vissa av de penseldrag Trent Jones har använt från vår egen Bro Hof, framförallt när det gäller greenområdena, men i övrigt ska banorna inte jämföras. Miklagard saknar vattenkontakten och de stora dammarna, och istället präglas spelupplevelsen av en betydligt mer kuperad topografi som på sina håll skapat några lustiga kompromisser men mestadels skänker spänning till spelet.

En rond här är ett måste vid Oslobesöket.

Foto: Holtsmark Golf
Robert Trent Jones Junior har designat Holtsmark.

Oslofjordstunneln är drygt sju kilometer lång och är på det djupaste stället 134 meter under havsnivån och för den klaustrofobiskt lagde är sannolikt förvirrad utrikesministertrafik att föredra alla dagar i veckan. Tunneln är dessutom ganska brant, vilket emellanåt skapar oordning och olyckor och enligt luttrad lokalbefolkning är det mer regel än undantag att den emellanåt stängs.

Den här dagen går det bra och en stund senare svänger vi in på parkeringen på Holtsmark Golf.

Vi har nåtts av rapporter att våren har gått hårt åt banans kondition, och skicket ska mycket riktigt visa sig vara sämre än på tidigare banor.

Ändå är spelupplevelsen härlig.

Också här handlar det om en Trent Jones-design, men i en betydligt mer naturskön miljö. Hålen tar oss med på ett äventyr i en blandning av skogs- och parkterräng, som omges av majestätiska berg som skapar en häftig kuliss.

Det är här Per Gullberg från Västerås har funnit sin oas.

Han är en av många svenska tränare som har flyttat över landsgränsen och har funnits med på Holtsmark sedan starten.

– Det är en fantastisk arbetsplats. Jag har varit här i tolv år nu och trivs otroligt väl, säger Gullberg på charmig "svorsk".

Foto: Peter Bjerkeseth
Kongsvinger är Peter Nordwalls sista och bästa bana.

 

Det är relativt lugnt på banan, eftersom den ligger ungefär 45 minuter utanför Oslo. Men ronden är resan värd. Framför-allt förtjusas vi av greenområden, intelligent bunkersättning och de vassa par 3-hålen, men också som helhet betraktat finns det få norska banor som kan utmana Holtsmark.  

– Den stora styrkan är layouten. Holtsmark är en bana man inte tröttnar på, tack vare att den är så väldigt varierad. Jag har spelat många varv här och upplever banan annorlunda varje gång. Trent Jones har gjort ett väldigt gott jobb, säger Gullberg.

En intressant sak i sammanhanget är att Trent Jones vid ungefär samma tidpunkt designade tre banor i närheten av Oslo. Utöver Miklagard och Holtsmark står han också bakom Bjaavann, i Kristiansand. Men den godbiten får vi spara till en annan gång.

 

På vägen hem passerar vi Kongsvinger.

Här, precis intill gränsen mot Sverige, har arkitekten Peter Nordwall ritat den golfbana som sannolikt är den bästa genom hans långa karriär.

I ett tallskogsområde, med fantastiskt underlag av sand, har han lyckats karva ut 18 härliga skogsrum där du får vara helt för dig själv under ronden.

Ett värdigt slut på en resa i överraskningarnas tecken.

 

Inför golfresan till Oslo kan det vara bra att kolla in den här lektionen från Golfskolan!

Jag har spelat golf i Oslo!
Ja
12
5
Nej
Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!
  • Få svenskgolf.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!