En av Europas häftigaste nya banor

Blicken vrider förväntansfullt till höger. Ymnig granskog. Till vänster, samma sak. Utsikten genom bilens fönster skvallrar inte direkt om att en högersväng tjugofem meter längre fram kommer att leda till den golfbana som har visats upp med så frestande läckra bilder. Majoriteten av de som dagligen trafikerar motorvägen här har nog aldrig ens tänkt tanken att det skulle gå att spela golf några hundra meter bort.

Men en stund efter svängen börjar urskogen skingras och fram träder kuperade greenområden, omringade av snaggade avrinningsytor och vackert utskurna bunkrar.

När du sedan kliver ut på terrassen i det modernistiskt designade klubbhuset möts du av en havsutsikt som räcker hela vägen till horisonten.

Vi befinner oss i Estland, på nyetablerade Pärnu Bay Golf Links och det finns knappast många, om ens några, lika strandnära platser runt Östersjöns kust där bygglov skulle ges för en golfbana idag. Du kan bokstavligen hoppa rakt ut i havet från 18:e hålets green.

– Vi har varit noggranna med att göra allt rätt från början och få alla tillstånd så att vi var på god fot med myndigheterna och lokalinvånarna, säger klubbens vd Marko Kaldoja, när han förklarar varför banan tagit nära tio år att färdigställa.

Trots att lufttemperaturen den här oktobermorgonen kämpat hårt och långt in på förmiddagen för att kravla sig ovan nollgradersstrecket var det länge sedan jag upplevt en sådan kittlande upprymdhet inför chansen att få trycka ner peggen i gräset på ettans tee.

De höga förväntningar som formats i bakhuvudet efter att ha spanat in marknadsföringens säljande skildringar eller, för den delen, när du får en skymt av 18:e greenens lekfulla unduleringar från klubbhusterassen, infrias snabbt ute på banan.

“En hybrid mellan Sand GC i Jönköping och Visby GK på Gotland”

Det här är en uppsättning uppfriskande underhållande golfhål utlagda i en terräng som kan beskrivas som en hybrid mellan Sand GC i Jönköping och Visby GK på Gotland, men med sin egen unika särprägel. Det finns bara två klipphöjder på den helt svingelsådda banan, en för greenerna och en något längre på alla andra fairway- och foregreenytor. Visst existerar ruffområden – där långa, vajande naturliga grässorter vackert ramar in fairways och bunkrar – och i ännu större utsträckning utbredda bunkerlika sandområden, eller “waste areas” som det kallas på modernt banarkitektlingo.

Men en stor del i banans behållning är att den är relativt vänlig, utan att för det vara oinspirerande, och inte överdrivet lång från tee medan svårighetsgraden så sakta skruvas upp ju närmare green du kommer. Om spelfälten fram till green bäst beskrivs som mjukt undulerade, så böljar greenområdena vilt och gör inspel och närspelsslag intressanta.

Ju fler hål jag spelar, desto mer klart står det att det här är ett nybygge som bjuder på en golfupplevelse du inte hittar någon annanstans runt Östersjön idag. Notan för projektet, som finansierats av svenske entreprenören Peter Hunt, är en bit över 100 miljoner kronor men det märks hur pengarna investerats med fingertoppskänsla.

Resurser har lagts på att skapa spelytor och golfhål som håller högsta klass, medan exempelvis de diskreta hålmarkeringarna på tee andas betydligt mer minimalism.

Här har golfen verkligen tillåtits stå i centrum – precis som på många av de klassiska linksbanor där finske banarkitekten Lassi Pekka Tilander tvivellöst hämtat influenser från när han ritat Pärnu Bay Golf Links.

Och oavsett vilken stämpel du väljer att ge banan, en del purister lär säkert dra sig för att klassa det här som en “äkta” links, så känns det som en onödig diskussion – det här är högoktanig golf i en spektakulär, strandnära miljö.

Banans sista kapitel är förmodligen också det mest storslagna, där de fyra avslutningshålen spelas längs med kusten och ihop med flera intressanta golfslag också erbjuder förförande vyer ut över Pärnu-bukten.

När den sista putten rullar ner i koppen på det 18:e finns det faktiskt bara en fråga som söker svar.
Hur snart kan jag spela här igen?

 

 

Innan du lämnar Pärnu bör du också passa på att uppleva det som satt orten på kartan – badet. Om somrarna kallas det för Estlands sommarhuvudstad och då är den långgrunda sandstranden den givna platsen att vara vid. Ryssvärmen och en förhärskande pålandsvind som pumpar in varmt vatten i Pärnu-bukten gör att strandhäng här andas betydligt mer Syd- än Nordeuropa.

Fast just idag känns det inte lika lockande att kasta sig i tio grader kallt Östersjö-vatten, men här finns gott om alternativ då varje större hotell har ett eget spa som kan locka med allt från uppmjukande bastusessioner till avslappnade och helande örtbad. 

Bilresan från Pärnu till Tallinn tar ganska precis en och en halv timme och även om Pärnu Bay Golf Links lär bli banan som framöver lockar flest golfare att ta med klubborna till Estland så finns sköna golfutflykter att hitta även kring huvudstaden.

Hanno Kross öppnar glasdörren i sitt kontor, högst upp i klubbhuset på Estonian G&CC strax utanför Tallinn, och välkomnar mig ut på balkongen.

– Nu har jag visserligen aldrig varit i klubbhuset på The R&A men den här utsikten är inte så dum, säger Kross med en klädsam blandning av belåtenhet och ironi i rösten.

Utan att göra några djupare paralleller till St Andrews så är det en skön syn som möter ögat här, eller en våning ner i den härliga klubbhusrestaurangen.

Utanför breder klubbens paradbana, Sea Course, ut sig med hål som slingrar sig fram genom vackert höstmålad lövskog med Finska vikens blänkande vatten i fonden.

Det är ungefär samma intagande vy som träder fram när du kliver upp på tredje hålets tee på Sea Course. Ett kort, 310/282 meter från gul/röd tee, och spelstrategiskt intressant par 4-hål som spelas ner till kusten. Här börjar också banan ta form på riktigt och bjuder hela vägen in i mål på en naturskön golfupplevelse.

 

“Vi gillade tanken på att det här skulle bli Annika Sörenstams första europeiska design”

Men klubben siktar högre än så. 2019 ska anläggningen utökas med en ny 18-hålare –ritad av en svensk.

– Vi fick en lista med ett 50-tal namn där ett stack ut. Annika Sörenstam. Hon var den enda kvinnan bland de arkitekter som föreslogs. Vi gillade tanken på att det här skulle bli hennes första europeiska design och efter att ha träffat henne känns det som ett perfekt val, säger Kross som ser ljust på golfens framtid i Estland.

 

Centrala Tallinn blir landets sista chans att göra intryck den här resan. Och sämre ställen att planlöst promenera runt och låta fötterna, snarare än kartan, bestämma var färden ska ta vägen härnäst är lätt att hitta.

Längs de utmärkt välputsade stenfasaderna i den gamla staden, som gör anspråk på att vara Europas bäst bevarade medeltida stadskärna, lockar läckra restauranger till höger och vänster. Med menyer som spänner från aptitligt komponerade antipasto-tallrikar till torkat älgkött och björnkorv.

Valet den här eftermiddagen blir restaurangen Mekk, där köket beskrivs som modernt estniskt. Något som verkar svårt att precist ringa in exakt vad det innefattar, men en perfekt tillagad gös med svarta linser, potatis och persiljekräm får åtminstone mig att lämna restaurangen med mersmak för det lokala köket.

Precis som för den estniska golfen.

---

Text: Oskar Åsgård • 2016-03-31
Banor och resor • Banor & resor • Estland