Klassiker i ny kostym
Kul och charmig skåning vid Hanöbukten. Foto: Ulf Berglund

Klassiker i ny kostym

Bara namnet Österlen hintar om hur golfronden kan te sig på parkbanan med vattenkontakt. Charmen berör och glädjen hänger kvar länge efter ronden.

BANA: Österlens GK, Lilla Vik.
ANTAL HÅL: 18.
SPELKLAR: 1947 (6 hål).
GREENFEE: 400–500 kr för seniorer under högsäsong. Juniorer 200 kr.
ARKITEKT: Sundblom/Brasier/Nordström, Fulke/Mednick (renovering).
HEMSIDA: www.osterlensgk.se

Golfglädje.Det är fortfarande ordet som ekar i bakhuvudet under merparten av en rond på varsamt nyrenoverade Lilla Vik. De både inbjudande men samtidigt på många håll taktiskt underfundiga hålen talar aldrig i ett förmanande tonläge med understrukna versaler. För här är det ännu idag banans charm som överglänser den underliggande utmaningsgrad som vid väl valda tillfällen puttrar upp till ytan. Och allt detta sker i det österlenska landskapets och Hanöbuktens undersköna närvaro.

KARAKTÄR: Kuperad parkbana med seaside-avsnitt.

SPELA NÄR: Ofta ett pålitligt val om man är sugen på en tidig säsongspremiär.

PASSAR FÖR: Den mer taktiskt lagda spelaren. Banan är inte brutalt lång, men har ett antal hål där placering absolut premieras före längd.

HÖJDARHÅLET: 13:e (par 4) är ett av två hål som bevarats från Rafael Sundbloms ursprungliga sexhålsslinga. Havet på vänstersidan, den bångstyriga vinden och de distinkta fairwaykonturernas inverkan på bollen smälter fortfarande samman till skön golfeufori.

TREPUTTSFAKTOR: Inte våldsamt hög. De flesta av greenerna är av mindre storlek, och utan riktigt markanta unduleringar.

TVEKSAMT HÅL: Inspelet på hål 15 (par 4) är av riktigt fint snitt. Men innan dess väntar ett ganska tokblint utslag där högersidans out-of-bounds-gräns bråkar i bakhuvudet.

RÄCKER ETT TREPACK: Förstagångsbesökaren eller den som har en risig dag med de längre klubborna kan få gå en tuff fajt mot de out-of-boundsgränser som omgärdar vissa hål.

INSPELEN: Sker ibland mot lätt upphöjda greenområden. Vissa av dem har dock generösa öppningar i spelriktningen och kan absolut välkomna lite lägre bollbanor när det är torrt i backen.

KORTHÅLEN: Övertygar med bra variation i vindriktning, höjdskillnader och längd. Det bunkerlösa 16:e erbjuder en rätt skönt kittlande färd mot den upphöjda greenen om vinden är på någorlunda rätt humör.

AVSLUTNINGSHÅLET: Ett par 4 som ligger helt i linje med banans speltekniska själ. Den som utmanar högersidans bunker belönas med ett riktigt skoj inspel, i alla fall om en kortare klubba finns i handen, mot en lurigt tvärställd green.

ARKITEKTEN OM RENOVERINGEN:
"Under två års tid har vi gjort enhetliga typer av bunkrar samt även byggt om en green fullt ut, på det 13:e hålet. Det lutade oerhört mycket tidigare. Greenen skalperade vi och höjde framkanten en halvmeter, sedan lades torven tillbaka. Vi har även byggt ett antal främre tees för att göra det lite enklare för äldre damer, juniorer och de som vill spela en kortare bana. Sedan har även klipplinjerna förändrats en aning och blivit mer enhetliga med utökade spelfält."
PIERRE FULKE, som renoverat Lilla Vik tillsammans med Adam Mednick.

PLUS.
En kul och teknisk layout som kryddas med finfina vyer.

MINUS.
Sträckningens svagare punkt är de närliggande utslagen vid hål 15 och 17, där förvirrad väntan ibland kan uppstå hos bollar med gästspelare.

  • Få svenskgolf.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!