Ta tåget till golfbanorna i Skottland
Järnvägen skär rakt igenom parkbanan i Musselburgh. Foto: Tobias Bergman

Ta tåget till golfbanorna i Skottland

Det var tåget som tog golfen till Skottland. Nu tar vi tåget till golfen. Följ med på rälsen som leder oss till världens roligaste bana.

Det gnisslar lätt när hjulen sätts i rullning och en sävlig röst i högtalarsystemet gör klart att resan österut kan börja.

Jag sjunker bakåt i sätet, låter pulsen gå ned och njuter av det lite för varma morgonkaffet i pappersmuggen. När tåget passerat Edinburghs slitna förortsfasader ökar hastigheten och järnklubborna börjar skramla mot hatthyllan ovanför huvudet, som för att påminna om resans syfte.

För bara 20 minuter sedan satt jag i frukostmatsalen på hotellet, med direkt närhet till knutpunkten Waverley Station. Om lika många minuter kommer jag att vara på plats på en av världens roligaste golfupplevelser och jag kommer att anlända i tid, lugn och avstressad – utan att ha behövt bekymra mig över vänstertrafik, köer eller felkörningar.

Tack vare tåget – precis som förr.

Det var järnvägen som hjälpte till att sätta fart på golfens framväxt i Skottland under 1800-talet, och än i dag är det ett utmärkt sätt att golfresa på. Många av de gamla banorna är skapade med direkt närhet till järnvägsstationer, eftersom det föll sig naturligt att göra det enkelt för människor att ta sig dit. Men på vissa håll var det faktiskt så att golfklubbarna lyckades se till att tåglinjer drogs i deras riktning.

Den mest golfvänliga järnvägssträckan i Skottland är den mellan Glasgow och Ayr, där toppbanor som Royal Troon, Kilmarnock Barassie, Prestwick och ett 15-tal andra enkelt kan nås med räls och en kort promenad med bagen över axeln.

Men sedan billighetsflyget lämnade området för några år sedan har destinationen kallnat rejält, till förmån för huvudstaden Edinburgh och East Lothian-kusten, dit uppskattningsvis 10 000 svenskar varje år åker för att spela golf.

Bild 1130981

Waverly Station i Edinburgh. En kaffe i handen och en tågbiljett i fickan.

På några av hålen skär murar rakt genom fairway, på ett annat finns en green med en svacka som påminner om en ravin.

För vissa kan North Berwicks layout framstå som rätt knasig, men för andra tilltalar den spännande lekfullheten på ett sätt som få andra banor gör. De udda designinslagen kompletteras nämligen med en fantastisk linkslayout som tar oss med på ett osedvanligt vackert äventyr längs den vildvuxna kustlinjen och synintrycken över Forth of Firth lämnar ett minne som består.

Här finns spektakulära slag som driven på tvåan eller inspelet på 14:e, men också moment där kraven på spelaren ökar och svårighetsgraden skruvas upp – och det finns något attraktivt i de där karaktärsskiftningarna.

North Berwick Golf Club grundades 1832 och är därmed en av världens äldsta golfklubbar. Infrastruktur och i någon mån själva golfbanan gör att den aldrig har fått arrangera The Open Championship, men den har fungerat som kvalbana vid många tillfällen. Det för med sig att greenfeen inte är så häftigt uppskruvad som på mer meriterade anläggningar som närliggande Muirfield och även om kalaset går loss på 1 100 kronor får det sorteras in under vad som får betecknas som prisvärt.

Bild 1130983

North Berwick är en av världens äldsta och roligaste golfbanor. Havet är ständigt närvarande. Foto: David Canon/Getty Images

Dessutom är det kanske den mest optimala banan av dem alla att nå med hjälp av tåg, eftersom stationen i North Berwick ligger ungefär tre minuters promenad från klubbhuset

– Det är faktiskt många av våra medlemmar i Edinburgh som tar sig hit på det viset, särskilt på helgerna. Det är ju smidigt eftersom järnvägen ligger så nära, säger John Finlay, vars arbetsuppgift är att se till att gäster trivs på klubben och berättar därför saker som att världens största måskoloni, med ungefär 35 000 fåglar, finns på en klipp-ö strax utanför banan.

Vi bor på det nyrenoverade hotellet utmed 16:e fairway och har man tur kan man få ett rum med utsikt över banan. I så fall kan man följa spelet på världens kanske märkligaste green och ta del av alla fruktlösa försök att komma i närheten av den pinne som för dagen stoppats undan på den bakre platån – och det är ett kvällsnöje så gott som något.

Morgonen därpå ligger vinden på från ost och luften är mättad av havets sälta och där finns också en svag förnimmelse av förmultnade alger och tång.

Dofterna, blåsten och de obrutna vyerna mot en horisont som ofta är mer låg än hög, utgör en viktig del av linksbanornas karaktär. Liksom de levande spelytorna på den magra sandjorden som fått sin karaktär när havet har dragit sig tillbaka och som förr inte ansågs duga till så mycket mer än betesmark för boskap.

För många golfturister är det här Skottlands varma, bultande hjärta finns.

Men det finns också en annan verklighet. För landet har ett gediget utbud av bra inlandsbanor, som kan vara fullgoda alternativ för spelaren som tycker att de kustnära banorna är för krävande.

Därför kliver vi av vid stationen precis innan Edinburgh och går en kvart med bärbagarna över axeln, genom ett frodigt och grönskande villakvarter. I lilla Musselburgh finns världens äldsta golfbana där spel fortfarande bedrivs, men i dag väljer vi bort den omsjungna linksliknande layouten inne på hästkapplöpningsbanan, till förmån för en klassisk parkbana.

Musselburgh Golf Club är underhållande för alla spelartyper, skicket närmast perfekt och utmaningsgraden är tillräckligt hög för skickliga spelare, men samtidigt inte för bestraffande för den sämre. Hålen ligger varmt ombonade bland trädridåerna och det är rofyllt att gå här, i kontrast till linksbanans mer aggressiva framtoning.

Sedan ska man förstås vara medveten om att det här är en upplevelse som är mer lik den vi är vana vid och parkbanan kommer knappast att lämna samma outplånliga intryck i minnenas album.

Vi når Edinburgh i skymningen och den knivskarpa siluetten av den långa slottsfasaden mot en djupt blå aftonhimmel är både mäktig och vacker.

Bild 1130984

Ett besök i det ikoniska slottet är förstås givet i Edinburgh. Foto: Thinkstock

Få attraktioner har blivit så synonyma med en huvudstad som just den här, för med sitt höga läge uppe på en klippavsats, är slottet ständigt närvarande.

Den historia slottet har att berätta är intressant och kanske mer aktuell än någonsin, eftersom den säkerligen kommer att spela in den 18 september. Då ska skottarna folkomrösta om de vill fortsätta tillhöra det brittiska imperiet eller uppnå självständighet.

Detta är dock ingen stor fråga på The Royal Mile.

För på Edinburghs största turiststråk, som leder upp till slottet, är det folklig kommers som regerar, snarare än politisk kontrovers. Att ta en promenad här – bland överfulla pubar, kiltshoppar och tingeltangelbutiker som säljer konserverad haggis – är väl inte direkt ett möte med den skotska folksjälen, fast ändå en plats som är svår att undvika.

Men att höra en vemodig säckpipa i ett gathörn eskortera oss hemåt till tonerna av Amazing Grace, är å andra sidan ett rätt trivsamt promenadsällskap.

De två första hålen på Dunbar Golf Club spelas fram och tillbaka på ett trist och konturlöst fält och när du har gjort det kommer du möjligen att ställa två frågor.

1. Kan jag få mina 870 greenfeekronor tillbaka?

2. Hur kan slutkvalet till The Open ha spelats här?

Förhoppningsvis gör du dig mödan att ta dig upp på tredje tee innan du går till shoppen för att få din första fråga besvarad, eftersom förklaringen till den andra börjar precis här.

Bild 1130986

I Dunbar kan golfens rötter spåras tillbaka till tidigt 1600-tal. De mäktiga vyerna längs Nordsjökusten har förstås funnits där ännu längre. Foto: David J Whyte/Linksland.com

Från en högt belägen tee kan du titta ut över Nordsjön och när du sedan sänker blicken så kommer du att hitta ett underbart par 3-hål, som lämnar få öppningar för kompromisser. Sedan tar dig banan vidare utmed kustlinjen och radar upp det ena starka linkshålet efter det andra. Eftersom Dunbar saknar North Berwicks ståtliga sanddyner, blir vinden en viktigare faktor här.

Över en kryddstark curry inne i klubbhusvärmen efteråt överväger vi möjligheterna att spela ännu ett varv, men klockan ger oss svaret att det inte är möjligt.

Vi har ju ett tåg att passa.

  • Få svenskgolf.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!