Ökenoasen där drömmar blir verklighet
Saadiyat Beach Golf Club bjuder på flera läckra vyer med Persiska vikens ljusblå vatten i bakgrunden. Foto: Getty Images

Ökenoasen där drömmar blir verklighet

När pengarna tog slut i Dubai flyttade lyftkranarna till stenrika storebrorsan Abu Dhabi. Här finns visionerna och medlen att skapa världens häftigaste resmål. För golfaren finns goda skäl att åka dit redan nu.

Jag drar upp det plastiga solskyddet och kikar ut genom det ovala dubbelglasade flygplansfönstret. Det enda som syns i det oändliga mörkret nedanför är små, små ljusprickar; i själva verket rör det sig om ett ändlöst fält med väldiga oljeriggar. De miljontals liter svart guld som varje dag hämtas upp från botten av Persiska viken är vad som har satt eller, för många, snarare kommer att sätta Abu Dhabi på världskartan.

Nån halvtimme senare studsar Boeing-kärran ner på den internationella flygplatsen i Dubai -- ett av de sju emirat som tillsammans utgör Förenade arabemiraten. Även Abu Dhabi förfogar förstås över en internationell flygplats med mångmiljonkapacitet, men från Sverige hittar du i dag bara direktflyg till Dubai.

Alla har hört talas om Dubai. Stället med världens största inomhusskidbacke, världens högsta hotell och världens högsta byggnad. Vad många däremot inte känner till är att Dubai inte är uppbyggt av oljepengar, utan i stället har växt sig stort genom handel, finansiella tjänster och turism. Utländska investerare och turister har pumpat in pengar i vad som i spåren av finanskrisen närmast kan beskrivas som en halvfärdig hoppborg med pyspunka.

Oljan finns i Abu Dhabi
Lejonparten av Förenade arabemiratens oljetillgångar tillhör i stället grannemiratet Abu Dhabi. Det är därför som världens högsta byggnad ligger i Dubai, men heter Burj Khalifa, i stället för Burj Dubai som det ursprungligen var tänkt. Utan ett substantiellt tillskott dirham från Sheik Khalifa bin Zayed Al Nahyan, Abu Dhabis emir och tillika president i Förenade arabemiraten, hade det 828 meter höga tornet aldrig blivit färdigställt.

Den torra, ljumna kvällsluften smattrar in genom den nerdragna fönsterrutan samtidigt som taxichauffören kryssar fram mellan de sex filerna på motorvägen E11 som förbinder miljonstäderna Dubai och Abu Dhabi. Resan tar en dryg timme och de trehundra dirham, 540 kronor, du blir krävd på ruinerar knappast reskassan.

Plötsligt märks en tydlig scenförändring. Nyss var allt som syntes genom vindrutan gyllenbrun ökensand och en fet, spikrak asfaltsväg ända till horisontens rand. Nu pryds motorvägens mittfåra av små, frodigt gröna träd.

- Det här är Abu Dhabi, säger chauffören och förklarar att vi lämnat emiratet Dubai.

Kontrasten är talande. Sheik Khalifas far, den populäre Sheik Zayed, var känd som en beskyddare av miljön och sonen har tillsammans med sin bror Sheik Mohamed, kronprins i Abu Dhabi, fortsatt arbetet med att göra öknen frodigare. Lyckligtvis har en del av grönretuscheringen mynnat ut i ett gäng vältrimmade golfbanor.

Abu Dhabis första gräsgolfbanor öppnade 1998, innan dess fanns bara ett fåtal sandbanor. I dag finns 99 gräsbeklädda hål, fördelade på fem klubbar, i emiratet och med tillskotten av nyöppnade Saadiyat Beach Golf Club och Yas Links samt en Robert Trent Jones II-bana under byggnation är Abu Dhabi på väg att bli en högklassig golfdestination.

- Det tar mig ungefär en timme att åka hit, men jag spelar min golf här. Banorna i Abu Dhabi är de bästa i Förenade arabemiraten, säger min spelpartner Seth, som bor i Dubai, när vi kliver av tredje tee på Abu Dhabi Golf Clubs mästerskapsslinga.

Den välkända falken
Många känner säkert igen banan tack vare det säregna klubbhuset, i form av en falk, som varje år får gott om tv-tid under European Tour-tävlingen Abu Dhabi Golf Championship. Inuti det vräkiga klubbhuset, som totalrenoverats inför i år, läser en mahognyfärgad träplakett "Ge mig ett stycke öken så ska jag ge er en golfbana att vara stolta över". Orden kommer från banans arkitekt Peter Harradine och visst kan Sheik Khalifa och Sheik Mohamed, som genom olika bolag äger banan, vara stolta.

Skicket är oklanderligt; du slår från sammetslen fairway och puttar på snaggade greener, med en rull lika ren som vore det filten på ett snookerbord. Dessutom har banan begåvats med en underhållande uppsättning korthål och flera slugt designade doglegs. Att banan är väl lämpad som mästerskapsbana är odiskutabelt, särskilt som den kan sträckas ut till nära sju kilometer från de bakre teekloten. För den genomsnittlige golfaren kan den möjligen upplevas som något monoton jämfört med sina yngre kollegor i Abu Dhabi, eftersom landskapet är plattare, men låghandicapparen uppskattar garanterat utmaningen som bjuds.

Visionen: Plan 2030
Plan 2030. Så heter den vision som Abu Dhabi jobbar mot sen mitten av 2000-talets första decennium. Det var först då tillväxten tog fart på riktigt i emiratet, trots att de enorma oljetillgångarna -- cirka 10 procent av världens samlade kända tillgångar -- upptäcktes redan 1958. Förklaringen ligger i möjligheterna att äga mark. Fram till Sheik Zayeds död 2004 ägdes i princip all mark i Abu Dhabi av honom själv. Detta medförde att både rika Abu Dhabi-födda och utländska affärsmän i stället investerade sina pengar i Dubai. Sheik Khalifa och Sheik Mohamed var efter faderns död snabba med att driva igenom den lagändring som över natten fick köerna att växa sig långa för att köpa fastigheter i Abu Dhabi.

Utmaningen som väntar nu är att få folk att inte bara investera i spekulativt syfte, utan att faktiskt skapa en plats där folk vill ta emot sin post, dricka sitt morgonkaffe och spela sin golf. Därför ingår allt från filialer till världsberömda museum och universitet som Louvren, Guggenheim och New York University -- vilka kostat Abu Dhabi hundratals miljoner dollar -- till väldesignade golfbanor och femstjärniga hotellkomplex i den storslagna 2030-planen som med fetstilta bokstäver ska sätta Abu Dhabi på världskartan.

Den här kvällen bjuder hotellbaren på en glimt av den smältdegel av olika nationaliteter som Abu Dhabi hoppas åstadkomma. Till vänster sitter fyra kinesiska herrar med munstycken till en jordgubbsdoftande vattenpipa i handen, till höger ett vindrickande italienskt par och strax bakom faktiskt också tre emiratier, iklädda klassisk vit skrud, läppjandes på varsin kall öl. Förstås förbjudet enligt Islam, men trots det en vanligt förekommande syn i Abu Dhabi, som får räknas som ett relativt liberalt muslimskt land.

Regndagar är sällsynta
Även fast lokalbefolkningen och arbetarkollektivet, till största delen från Sydostasien, plockar fram mössor och halsdukar denna 22-gradiga januarimåndag är det svårt att klaga på klimatet. Luften är torr, emellanåt lite disig, men fortfarande frisk. Regndagar är lika sällsynta som emiratier i kostym och temperaturen håller sig stabilt över 20 grader under vinterhalvåret - sommartid klättrar dock kvicksilvret bekymmersamt nära 50 grader-strecket. För svenska golfare är klimatet ett av de främsta argumenten för att kosta på sig ytterligare två, tre timmar i flygstolen jämfört med en resa till Spanien eller Turkiet, eftersom det garanterar fenomenalt skick på områdets golfbanor.

Saadiyat Beach är inget undantag. Som namnet antyder handlar det om en strandnära skapelse längs Persiska vikens strand. Den Gary Player-designade banan kännetecknas av fasta, böljande fairways, stora undulerade greenområden och 16 kilometer finskuren bunkerkant som ramar in drygt tio hektar bunkersand. Men det märks att en mästares penna ritat konturerna. Trots kraftiga unduleringar har greenerna försetts med plana ytor för att möjliggöra ett flertal olika flaggplaceringar och därmed goda möjligheter att variera banans karaktär från dag till annan. Dessutom har lokala sandsorter använts i bunkrarna vilket undviker att ge det konstlade och artificiella intryck som ofta blir fallet när valet i stället faller på bländvit marmorkross.

Stil och känsla
Den stickande doften av bensin kryper upp i näsan samtidigt som jag överväger klubbvalet på fjärde hålets tee. I skrivande stund beskrivs omgivningarna runt Saadiyat Beach GC bäst som en gigantisk byggarbetsplats, precis som på flera andra ställen i Abu Dhabi. Men redan i slutet av året kommer flera av de nio storvulna hotellskelett som nu omgärdar banan vara redo att välkomna de första gästerna.

Jämförelser med Dubai är förstås oundvikliga. En skillnad är att det i Abu Dhabi sitter en kranförare i varje lyftkran. Majoritetens syn är också att Abu Dhabi ser om sitt hus med mer stil och känsla. Det är exempelvis ingen slump att den kungliga moskén inte, som det ett tag var tal om, blev världens största -- av respekt för Masjid al-Haram-moskén i Mecka. Inte heller är det förvånande att Emirates Palace, visserligen världens näst dyraste hotell med en byggkostnad på tre miljarder dollar, inte är någon skyskrapa utan snarare skulle kunna vara hämtat direkt ur "Tusen och en natt".

Här invänder några säkert att Formel 1-banan Yas Marina Circuit med det tillhörande futuristiska hotellet eller mäktiga nöjesparken Ferrari World, med sin UFO-liknande kaross, knappast uppförts med stadens historia - en plats för beduiner och pärlfiskare - som främsta inspirationskälla. Men så är poängen också att skapa en modern världsstad som kan erbjuda oförglömliga upplevelser för alla olika målgrupper.

En linksbana i öknen
För golfaren stavas en sån upplevelse Yas Links. Ni läste rätt. Det handlar faktiskt om en linksbana, mitt i öknen. Visst, Yas Links sorteras förstås inte in under den snäva definition av vad som utgör en äkta links. Men det hindrar inte att Kyle Phillips, som bland annat ritat Kingsbarns, skapat en bana som spelmässigt gör en nära nog klanderfri linksimitation. Den stora skillnaden mot linksen på de brittiska öarna är att du här har azurblått vatten i fonden när du slår dina parputtar, i stället för frustande Atlantvågor. Ett miljöombyte som även den mest frälsta linkspurist kan uppskatta.

Att parputtarna är fler än birdieputtarna kan du vara säker på, åtminstone vid första besöket. För även om den hårda marken gör att banan spelas kortare än siffrorna i scorekortet antyder finns gott om bunkrar, djupa hålor, och vildvuxen ruff redo att fånga varje orent träffad järnsjua. Men som alla linksbanor går det förstås att lära sig hur man ska tackla, eller snarare jobba med i stället för mot banan och varje slag på Yas Links inbjuder till fler försök. Redan när utslaget på ettan lämnar driverns sviktande titanhuvud kliar det i fingrarna för att få ställa sig där igen. De tusen spänn som plånboken blir av med vid incheckningen har du faktiskt glömt bort redan på treans tee.

Precis intill Yas Links ligger Ferrari World, Yas Marina Circuit och faktiskt även Ikea, för den som är sugen på köttbullar med lingonsylt. Men inte bara de som fötts med olja i stället för blod i venerna uppskattar några timmar i den spektakulära nöjesparken och på F1-banan. Huvudattraktionen på Ferrari World är tveklöst berg- och dalbanan Formula Rossa, världens snabbaste. Det är inte utan fjärilar i magen jag kryper ner i den F1-inspirerade vagnen, spänner fast säkerhetsbältet och drar på mig skyddsglasögonen. "Are you ready?" ropar den Ferrariloggade nöjesparkvakten med ett snett leende innan han trycker på den gröna startknappen.

Vagnen vrålar som om den skulle lossna från spåret och skicka iväg oss i en omloppsbana runt jorden. Precis som hela Abu Dhabi har vi inlett en acceleration från noll till tvåhundrafyrtio på mindre än fem sekunder. Ändå är känslan att det kommer lyckas eftersom de nödvändiga hästkrafterna finns under motorhuven.