Tourens bästa linksbanor
Royal County Down skulle kunna vara en av stoppen i i linksturnén som föregår British Open. Foto: Getty Images

Tourens bästa linksbanor

Världseliten värmer upp inför British Open på Loch Lomond. Det är som att Rafael Nadal skulle ladda för gräset i Wimbledon hemma på Mallorca. Touren är mogen för mer links.

Årets roligaste mästerskap står för dörren.

Jag talar förstås om The Open Championship (eller British Open som det kallas i folkmun). Och då förbereder sig världseliten med en vecka på Skottlands grönaste bana – Loch Lomond.

På australiensiska nyhetssajten BackPageLead skriver golfskribenten Mike Clayton "det vore befängt att spela en grustävling veckan före Wimbledon".

Och det ligger verkligen nåt i det.

Som europatourschemat ligger just nu är British Open en synnerligen isolerad avstickare till härlig, genuin linksmark – inklämd mellan Loch Lomond och Bro Hof.

Det krävs ingen samling av MIT-skolade partikelfysiker och raketforskare för att inse att nåt är knas när världseliten värmer upp inför Old Course på Loch Lomonds lummiga skogs- och parkbana, belägen i ett av de blötaste områdena i hela Skottland.

I sin blogg skriver Alex Norén att han redan den här veckan, på Loch Lomonds range,  tränar på de låga, mjuka slag han kommer behöva bemästra nästa vecka.

Jag vågar lova att han inte är ensam.

Minns Ben Hogan som lade grunden för sin British Open-seger på Carnoustie 1953 med två intensiva träningsveckor på närliggande Panmure för att komma underfund med linksgolfens gåta.

Eller, för att ta ett fräschare exempel, Padraig Harrington som inför sina Open-segrar 2007-2008 laddade upp med att vinna irländska PGA-mästerskapet på European Club.

Förstå mig rätt, jag har inget emot Loch Lomond. Tvärtom.

Firma Weiskopf/Morrish har skurit ut sex utmärkta och tolv mycket habila golfhål längs himmelska Bonnie Banks o' Loch Lomond.  Ett besök på, den visserligen högst privata, klubben skulle i ett nafs få den mest högljudda av golfhatare att tappa hakan och tänka om.

Men det är inte där felet ligger.

Låt oss drömma lite.

Tänk er att slutet av juni månad, med US Open som självklar kronjuvel, blir en slags golfens motsvarighet till tennisens avrundning av grussäsongen.

Sen vänder man blad och riktar fokus mot Storbritannien.

En tre veckor lång linkskavalkad inleds i Irland eller Nordirland. Lämpliga arenor för denna tävling skulle kunna vara vanvettiga men spektakulära Royal County Down, ärliga Portmarnock, nämnda European Club eller varför inte gamla Open-banan Royal Portrush.

Därifrån rullar tourbussar och flyger spelare vidare till antingen Skottland eller England, beroende på var British Open spelas det året.

I England kan gott forna Open-banor som Royal Cinque Ports eller Prince's dammas av.

I Skottland känns de givna alternativen Carnoustie och Kingsbarns möjligen en smula utslitna med tanke på Dunhill Links i oktober. Däremot skulle krävande Western Gailes på västkusten vara ett fullgott alternativ.

Och faktiskt skulle det också vara lite spännande att släppa in ungtuppar som Castle Stuart och Castle Course i leken.

Detta linkscrescendo skulle förstås explodera med British Open som slutnummer.

Som publik skulle vi få ett cleant break från den homogena targetgolf vi matas med vecka ut och vecka in. Som spelare skulle man få en ärlig chans att förbereda sig för British Open och under tre veckor praktisera den lekfulla, påhittiga golf som linksbanor lockar fram.

Det beskrivna upplägget skulle visserligen innebära att både Loch Lomond och Le Golf National i Paris fick hitta en ny plats i tourschemat, men det borde inte vara omöjligt att lösa.

Nä, George O'Grady: skaka fram en riktigt schysst treveckorssejour på skön brittisk och irländsk links inför British Open så kommer du kunna skörda frukterna i form av ökat publikintresse när både Tiger, Phil och Ernie vallfärdar över Atlanten.

  • Få svenskgolf.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!