Golfbanorna längs Hurtigrutten

Golfbanorna längs Hurtigrutten

Hurtigruten går genom midnattssolens rike och så har den gjort i mer än hundra år. Länge har den varit något av norsk turisms stora kännetecken men nytt är att den i dag kan kombineras med bra golf. Golf som kryddas med häftiga naturupplevelser.

Några minuter innan midnatt anlöper "Nordlys" kajen i Tromsö. När vi kliver ombord känns benen fortfarande slitna efter en fantastisk golfrond på världens nordligaste 18-hålsbana och långt nere i den mjuka kojen vill inte tankarna på det vackra 16:e hålet släppa.

Men det sakta brummandet från motorn och ljudet av vågorna som möter skrovet vaggar oss till sömns.

Det fantastiska händer sedan när man vaknar och med sömndruckna ögon tittar ut genom hyttfönstret. För där utanför sätter naturen upp ett makalöst skådespel. Fjällen är höga och inte alls så runda som de vi passerade mellan Kiruna och Riksgränsen. Här är de vassare, farligare, mer utmanande.

Att vi befinner oss på vad som fått namnet "världens vackraste båtresa" känns inte överdrivet.

Över en diger frukosttallrik vid bordet i aktern är det lätt att man bara blir sittande. Solen spricker fram mellan molnen, och med kaffekoppen i ena handen färdas tanken lätt. På Hurtigruten finns tid för reflektion. Bättre miljö är svårt att tänka sig.

Om man bortser från bilresan från Luleå, förbi Riksgränsen, över Björnfjäll och vidare upp till Tromsö, så kan man säga att första golfupplevelsen kommer när man slår upp bildörren på Tromsö Golfpark. Efter att ha åkt bil genom ett landskap med fjällväggar, dalar och bråddjupa fjordar har man plötsligt stora öppna gröna ytor runt sig. Nu gäller det bara att få ut bagen och byta om snabbt för att ta tillvara på dagen.

Det hål som gör starkast intryck är 16:e, ett par 5, dogleg höger och med tät och underbart fin fairway tack vare att hålet ligger på gammal betesmark. Åt ena hållet kan man fästa blicken på Lyngsalperna, ett paradis för extremskidåkare. Vänder man på huvudet tornar Tromsdalstinden upp sig och mellan dess två bjässar är en 18-hålsbana lagd i en närmast trolsk miljö. Det handlar om halvhög björkskog och en grön och frodig, och också mycket vacker, undervegetation.

Innan resan inleddes varnades vi för hur svårspelade banorna i norra Norge är och visst fick även jag leta boll. Men inte mer än jag gör på en runda i Boden, Piteå eller Kalix. Visst, Tromsö, världens nordligaste 18-hålsbana, är exotisk och speciell men att det skulle handla mer om en fjälltur med golfklubbor än om spännande sportsliga utmaningar stämmer inte.

I mitten av 90-talet fanns inte en enda golfbana norr om Trondheim. I dag finns världens nordligaste 18-hålsbana alltså i Tromsö. Färdas man söderut finner man golfbanor i Harstad, Sortland, Narvik och Lofoten. Och Bodö har faktiskt två.

Samtliga banor ligger norr om polcirkeln och är lagda i en natur som är något helt annat än den vi finner i Sverige. Hurtigruten anlöper Tromsö, Harstad, Sortland, Svolvaer och Bodö. Det är med andra ord ett perfekt och avkopplande sätt att färdas i något som måste vara den mest storslagna golfresa som existerar. Dessutom kan man ha bilen med på Hurtigruten, vilket är en förutsättning för att golfresan ska fungera smidigt. Man kan skräddarsy sin egen resa och stanna på en plats som tilltalar en för att sedan, några dagar senare, fortsätta antingen med båt eller med bil.

Merparten av dem som reser med båten är mellan 60 och 70 år och det är nog endast två barnfamiljer ombord. Det råder en stillhet, ett lugn, över hela morgonen. Inte blir det sämre när man på håll ser en havsörn cirkla ett par hundra meter ovanför vattenytan, på väg mot det som ska bli en privat morgonbuffé.

Rösten i högtalaren berättar att vi närmar oss Trollfjorden och ute på däck trängs besökarna trots att vinden ökat och regnet börjat falla. Fiskebåten som är i färd att köra in i den 60 meter djupa och dryga två kilometer långa fjorden ser ut som en leksak vid sidan av fjällväggarna som reser sig. "Nordlys" sänker farten och sedan är vi inne i något som för tanken till urtid och det är hisnande att låta blicken vandra uppför bergssidorna.

En dagslång resa senare är vi framme i Svolvaer och efter ett kort stopp på en bensinmack åker vi vidare med bil längre ut på Lofoten, mot Gimsöya.

Här träffar vi Frode Hov, mannen bakom Lofoten Golf Links - en bana som invigdes 1998 och som i dag lockar golfare från hela världen. I slutet av 80-talet var det en vän till familjen som kom med idén att göra en golfbana ute på den magnifikt vackra Gimsöya. Idén möttes av stor skepsis, inte minst hos de politiker som beslutade vilka projekt som man skulle bistå. Den skriftliga motiveringen till varför projektet ansågs ointressant var den korta och krassa formulering som slog fast att "nordlänningen spiller ikke golf". Punkt.
Men det gör nordlänningen.

Och det hade Frode Hov också på känn, för när hans far hade dött och projektet legat i träda i cirka tio år tog han nya tag. I dag har han byggt upp en anläggning som är helt unik. Går man de nio hålen har man hela tiden nära kontakt med vattnet. När man vänder på huvudet och blickar ut möter man öppet vatten. För en som är van vid hav som Bottenviken och Östersjön kittlar det lite när man tänker att nästa stopp förmodligen måste vara Nordpolen.

Skotske Billy Kelly är lite av en golfvagabond och sökte sig norrut. Under tio års tid arbetade han som golfpro på Callander Golf Club utanför Stirling i Skottland. Han är passionerat förälskad i sporten och sedan tio år frilansande golfpro, främst med uppdrag i Belgien och Holland. Alla pengar han tjänar går åt till att resa och spela och träna golf. Han lockades av Lofoten och Nordnorge sedan han sett en magnifik bild av en golfare i midnattssol. En olycka i familjen gjorde dock att han besökte Lofoten först i augusti men när han väl kom dit blev han helt tagen.
Det är lätt att förstå. Billy Kelly har spelat golf i vad som i Skotland går under namnet Highlands och för honom gick tanken till Royal Dornoch, en pärla bland linksbanor.
- Vad man har här på Gimsöya är unikt på många sätt. Det har en närvaro och är en mycket speciell plats. Det man under inga omständigheter får göra är att disneyfiera det utan behålla ursprunget, renheten, kärnan. Blir det övermarknadsfört så kommer det att dö, säger Billy Kelly.

Greenerna på Lofoten Golf Links håller inte samma klass som de skotska banorna men man arbetar kontinuerligt med förbättringar. Frode Hov har all anledning att sträcka på sig. En utomstående hade förmodligen aldrig tänkt tanken att göra en golfbana just här eftersom naturen och vinden från storhavet kan vara helt brutal.

Men människorna i Nordnorge är vana att leva i och med naturen. Det finns också en påtalig känsla av nybyggaranda runt de nordnorska banorna. Sporten är helt ny här uppe, man ser bara möjligheter och det finns inte ett spår av snobbism - tvärtom.

Det mest spektakulära hålet är banans andra. Det handlar om ett par 3 där utslaget sker från en udde som bildats av en jättelik klippa. Havet är till höger och vit snäckfylld sand bildar ett naturligt hinder så vackert, att man nästan blir stående om man väl hamnar där.

Men å andra sidan är den typen av vyer inte särskilt ovanliga på den här resan.

Världens vackraste sjöresa har nu också blivit världens vackraste golfresa.

  • Få svenskgolf.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!