Bulgariens bästa golfbanor

Bulgariens bästa golfbanor

Bakom den forna järnridån gräver penningstarka investerare djupt i fickorna för att bygga nya spektakulära golfanläggningar. Vi har besökt tre av dessa belägna vid Bulgariens hänförande kust.

Svarta Havets vågor slår mot den sargade kustlinjen. Restaurangpersonalen bär ut blänkande kantinlådor med äggröra till frukostbuffén. Led av koncentrerade banarbetare har börjat rensa bort mindre välkomna växtarter ur den uppsläppta ruffen på kullarna som avgränsar de första hålens spelytor. Det är ett väloljat samspel mellan teknik, natur och människa som i teorin drar dem mot ett gemensamt mål: Att etablera en ny slagkraftig destination för europeiska golfturister.

Bulgariens svarta havskust har i modern tid varit en viktig inkomstkälla för landet och ett återkommande inslag i charterbolagens glansiga kataloguppslag. Strömmen av prismedvetna badturister har dock avmattats något sedan den starkaste perioden under 1980-talets andra hälft.

Golfen lockar köpstarka turister
Drygt 20 år efter att järnridåns fall inledde ett ständigt pågående marknads-ekonomiskt och politiskt paradigmskifte har landets investerare börjat blicka åt ett nytt håll. Golf är egentligen en mikroskopisk parentes i Bulgariens nuvarande idrottssfär. Här gillar man främst fotboll och ännu mera fotboll. Sedan kommer ett antal traditionellt starka sporter som exempelvis tyngdlyftning och konståkning. Men både för staten och några av dem som öppnar plånboken för nya affärsprojekt ses hackandet med klubba och vit boll som en av få möjliga ingångar till att locka grupper av mer köpstarka turister till landet.

I väntan på att dessa ska börja anlända i större nummer är det mest ryska tillrop som sipprar ut från några av husraderna som passeras under promenaden mot Black Sea Ramas klubbhus. Vi kunde egentligen vara i USA eller Spanien, där det är vardagsmat med liknande golfprojekt som kombinerar resortturism med fastighetsförsäljning. Och resten av upplägget följer samma linje - med demonstrativt påkostade kringfaciliteter och importerad brittisk pro som avmätt hänger i shoppen för att snacka skit med allt och alla. Bitar av denna illusion splittras dock snabbt när grannen vid frukostbordet tänder en röd Marlboro efter att tallriken med äggröra ställts åt sidan. Men i övrigt får de hårdast inpräntade stereotypiska fördomarna om kontrasterna mellan öst och väst ligga lågt inne på Black Sea Rama utanför Varna, landets tredje största stad.

Player har ritat banan
Några timmar senare rullar golfbilen ut på en bana som vid detta tillfälle bjuder på en finish som spöar mycket av det som jag tidigare avnjutit på sydeuropeiska motsvarigheter. Gary Players arkitektbyrå står för layouten där några seasidehål framför Svarta havets horisont varvas med modern inlandsdesign av hedkaraktär. Medan banan är relativt snäll från tee, där ganska breda fairways omges av schaktade kullar med högväxt ruff, är det svårare att jobba in mot greenerna - inte minst tack vare de nyckfulla vindarna från kusten. Black Sea Rama är en utpräglad resortbana som ska passa för ett stort antal spelare. Men inom denna specifika genre levererar den över förväntan och presenterar sig som en underhållande skapelse av hög europeisk klass.

Solsugna i majoritet 
Ronden och en dryg kvart framför klubbhusets ändlösa havsvyer har klarats av. Nu sitter vi i en taxi mot Balchik. Där ska Ilja, en gymnastikdirektör från Hagfors med hus i Varna-trakten, föra oss rakt in i hjärtat på den mer traditionella bulgariska turistindustrin.

Efter att vi slagit oss ned på en restaurang på strandpromenaden ockuperar snart en svensk barnfamilj ett av borden bredvid, men under högsäsong är det främst sol- och badsugna invånare från Balkan och Ryssland som är i majoritet. För oss nordbor framstår dock priserna på mat och dryck som en våt charterdröm från dagarna innan eurons intåg.

Jag beställer av någon anledning en pizza med gurka medan Ilja diskuterar intensivt och broderligt med restaurangens ägare. Som gammal fotbollsprofil av rang ger Ilja sken av att känna alla som någonsin tejpat en vrist på bulgarisk mark. Inom loppet av tio minuter hinner han både bocka av ett telefonsamtal med landets forne alpina storstjärna Peter Popangelov samt introducera oss för en dubbel OS-medaljör i kanot, som lugnt förtöjer båten vid bryggan nedanför vårt bord.

Jag frågar Ilja om han själv är sugen på att börja spela golf.

- Nej, det är inte min grej. Vi bulgarer gillar lagsporter, konstaterar han kort.

Budgetvarianten levererar
Föga överraskande lyser Ilja med sin frånvaro när vi dagen efter traskar mot stålgrinden till höger om fairway på Black Sea Ramas 17:e hål. På andra sidan återfinns grannbanan Lighthouse. Även här rör det sig om 18 hål som till viss del kantas av rader med hus som söker köpare. Eftersom någon hoppats på att man ska locka horder av golf-, fest- och spelsugna britter vakar en halvfärdig kasinobyggnad över området. Som ytterligare en eftergift till ladsen har Ian Woosnam satt sin namnteckning under designen på 18-hålsbanan, som skapats tillsammans med European Golf Design.

Lighthouse ska hålla en något lägre prisklass än Black Sea Rama. Ett faktum som tydliggörs vid en direkt jämförelse med grannens starkaste hål. Men Woosie och kompani ger ändå ganska god valuta för dina bulgariska leva där park- och hedhål kryddas med utslagsgivande greenområden.

Avslutningen står för en skön genommangling där det brutala 18:e (400 meter par 4 från de gula klossarna) föregås av ett precisionsfyllt korthål över vattenhinder samt ett förrädiskt inbjudande kortare par 5.

Den milslånga bilturen mot den tredje banan i Varnas blivande golfkluster skapar en motsägelsefull bild av dagens Bulgarien. De BMW X5 och Porsche Cayenne som finns på golfbanornas parkeringar tar sig dit på slitna vägar, där en och annan övergiven industribyggnad står bredvid och inväntar sitt slutgiltiga förfall. Den bördiga jorden bearbetas både av grävskopor som bygger marinor och lyxhotell samt självförsörjande jordbruk som bedrivs med primitiva redskap och maskiner. Inom en radie av några kilometer speglas tvära kast mellan industriella och tjänstebaserade samhällsepoker som aldrig riktigt påbörjats eller avslutats.

Vi rullar ned mot den klippavsatts framför svarta havet där Thracian Cliffs håller på att ta form. Konturerna av färdigsådda golfhål sveper fram över det spektakulära området bredvid kusten. Planerna är minst sagt ambitiösa i dagens världsekonomiska läge och innefattar båthamn, två hotell, butiker, ett antal hus samt en golfbana. I likhet med Kingsbarns utanför St Andrews i Skottland, kan en ändlös havsutsikt avnjutas från alla hål.

Även här är det Gary Players designfirma som kontrakterats för att rita banan. Vi går runt de hål som är färdiga tillsammans med den sydafrikanske legenden, som är på tillfälligt besök. Han pratar livfullt om den sällsynta glädjen i att få bygga golfhål ett kort andetag från kusten.

- Jag har faktiskt aldrig sett en lika vacker golfbana, säger Gary Player vid ett flertal tillfällen.

I hans hyperpartiska ögon är banan redan jämbördig med Pebble Beach. Och visst, även om jag inte köper detta påstående så förbrödras banorna i gemensamma nämnare som intressanta höjdskillnader, luriga flaggplaceringar och en övergripande amerikansk seasidekaraktär med glänsande vit bunkersand.

Sommaren 2010 är det tänkt att samtliga 18 hål ska vara öppna för spel.

Kan konkurrera - på sikt
Bulgarien och Varna har i dagsläget fortfarande en bit kvar på den långa och krävande resan mot att etablera sig som en resortdestination för kapitalstarka golfare. Ur vårt snäva svenska perspektiv är det fortfarande reguljärflyg med byte i Ungern eller Österrike som är det främsta alternativet för att komma till Varnas flygplats vid sidan om charterarrangörernas paketlösningar. Men om kringlogistiken och infrastrukturen utvecklas i skarp drift blir Thracian Cliffs och landets tilltalande prisbild tillsammans ett intressant vapen i konkurrensen om golfturister som sneglar mot Sydeuropa och Turkiet.

  • Få svenskgolf.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!