Visst nappar det?

Visst nappar det?

Fiskar du? Är du också en golfare som har svårt att välja mellan favoritintressena - om du ska svinga ett spö eller en driver? Åk till Blekinge. I Mörrumsån ska det gå att fånga lax - vid golfbanan.

Någonstans ovanför de där gråa molnen som ligger som en tät hinna verkar det faktiskt finnas lite ljus. Till och med solsken. Just nu är det dock mulet och snart kommer garanterat en skur. Vädret är ändå rätt behagligt eftersom det nästan är 20 grader varmt när vi promenerar ner mot Laxens hus i centrala Mörrum. Bredvid oss forsar ån fram med en rasande fart. Två tyska turister står på en av de små broarna över Mörrumsån, de pratar om hur vackert det är. Vi håller med.

På andra sidan gångvägen är det fullsatt på restaurangens uteservering. Matgästerna njuter inte bara av den utsökta och närproducerade måltiden (och här äter man förstås fisk) utan även av det sköna, rogivande ljudet från Mörrumsåns framfart. Porlandet pågår ständigt.

Vi kliver in i receptionen för att köpa fiskekort och hyra ett spö. Den vänlige mannen på andra sidan disken välkomnar oss och säger:

- Det är bra förutsättningar för att få napp i dag.

Vi betalar 380 kronor (dyrare än en helggreenfee på någon av Blekinges golfbanor) för ett dagkorts fiske i Mörrumsån och 200 kronor för ett Abu Garcia-spö.

Drag går inte att hyra utan det måste man köpa själv, vi blir rekommenderade två Myrans spinnare för 42 respektive 45 kronor.

Nu är det bara att bege sig ut till ån och hoppas på en lax. Vi vandrar längs vattendraget ner mot de gamla fabrikerna men fisket går inget vidare.

Laxarna måste ha dragit i väg någon annanstans. Kanske norrut, mot golfbanan.

Vi åker till Karlshamns GK och ställer bilen på parkeringsplatsen. Lämnar bagen i bakluckan, tar istället på oss gummistövlar, regnställ, golfparaply samt spö i ena handen och en håv i den andra. Vi vandrar ner mot utslaget på det 17:e hålet och rundar 16:e green. Ute på Gamla banan pågår tävlingen "Karl-Oskar & Kristina" för att hedra Vilhelm Mobergs litterära par som lämnade småländska Duvemåla och Sverige för att söka lyckan som nybyggare långt borta i amerikanska Minnesota. Det var från just Karlshamn som Karl-Oskar och Kristina seglade i väg.

En fyrboll herrar har precis hålat ut på det 16:e, de ser vår fiskeoutfit och en av männen kastar blickar på spöet och utbrister:

- Det var en rolig driver du har!

Bakom greenen försvinner vi ner i sänkan och kommer snart till Laxaleden, stigen som slingrar sig fram längs med Mörrumsån. Här möts vi av ett ständigt porlande från forsen, fåglarnas kvitter, ett schvischande surr från flugfiskare och så det klickande ljudet från drivar uppe på 16:e tee.

Vi ger fisket en ny chans, men inte heller här har vi någon lycka. I stället försvinner våra två drag i rejäla bottennapp. Besviket vänder vi tillbaka mot klubbhuset och lite längre bort på Laxaleden ligger en bortslagen boll som någon golfare har slicat ut från det 16:e hålet.

En Pro V1X.

Nästan bättre än lax.

 

Det var här ute som Fanny Sunesson kom i kontakt med golfen. Tjejen från Karlshamn som är en av världens mest berömda caddies efter åren och majortriumferna med Sir Nick Faldo. I dag bär hon bagen åt Henrik Stenson. Faldo har besökt Fanny Sunesson i Blekinge och de har fiskat i Mörrumsån. Inte heller storfiskaren Faldo fick något napp här.

Fanny föddes 1967. Året innan stod tolv hål klara och det dröjde ytterligare fem år innan den Gamla banan på Karlshamns GK blev komplett. Nya banan är från 2003.

Karlshamns två 18-hålare ligger i ett läckert skogs- och parklandskap alldeles intill Mörrumsån som dock inte syns från banan men det där sköna porlande ljudet gör golfaren sällskap vid två tillfällen.

Gamla banans 15:e hål är ett par 3 (150 meter från gul och 130 från röd) som spelas rakt ner mot ån och framme på greenen kan man höra Mörrumsån. Precis som på nästa hål, slingans näst svåraste enligt index. Det är 354 meter fram till green från gul och 284 meter från damtee.

Längs hela högersidan är det out-of-bounds eftersom bollarna där riskerar att träffa stackars fiskare nere på Laxaleden. Till vänster är det 170/100 meter fram till den första av tre dammar och ungefär i höjd med det första vattenhindret viker hålet av i ett dogleg höger.

Det gäller att klara sig förbi den här utmanande passagen.

 

Vi tar oss tillbaka ut på E22:an, motorvägen som skär rakt igenom det lilla men vackra landskapet. Efter drygt sex mil kommer vi till Karlskrona. Örlogsorten som är Blekinges huvudstad. Karlskrona, det är ungefär som om Skandinaviens skapare har tagit de allra bästa beståndsdelarna från Stockholm och Oslo och sedan konstruerat en ny stad i miniatyr. Karlskrona ligger vid havet. Här finns små, charmiga stadsdelar uppbyggda på holmar och själva stadskärnan uppe på höjden har hamnat på FN:s världsarvslista.

Där land slutar vidtar en skön skärgård. Vi åker ut dit. Väster om staden, vid naturreservatet Almö, har Douglas Brasier och Jan Sederholm byggt Carlskrona GK och 18-hålaren är en mix av park, skog och seaside. De elva första hålen ligger på andra sidan landsvägen och rundan inleds med ett tufft par 3 (177 meter från gult och 153 från röd), följt av ett par 5 innan det är dags för ännu ett korthål. Trean är ett av banans vackraste hål. Från tee sluttar det ner mot greenen som har skärgården som en läcker kuliss. Klubben är så stolt över hålet att de låtit trycka upp ett vykort av par 3:an som greenfeegäster sedan får tillsammans med banguiden när de checkar in.

På de fem första hålen finns tre par 3, inte helt välkomponerat eftersom det lätt skapar kö och påverkar rundans rytm men med en mysig miljö och trevligt sällskap bortser vi från den designdetaljen.

För att slå ut på tolvan måste vi återigen korsa vägen och gå över till klubbhussidan. Den blå himlen som varit med oss hela dagen börjar attackeras av otäcka åskmoln men vi hinner precis runt innan knallen kommer. Medan regnet vräker ner äter vi en schyst pytt i restaurangen och efter måltiden möts vi återigen av en skinande sol. Så snabbt kan vädret förändras här ute i skärgården. På andra sidan fjärden syns en enorm, dubbel regnbåge som tycks rymma hela Blekinge under sig.

I Karlskronas östra utkanter ligger Trummenäs GK. Även här bjuds golfaren på läckra vyer ut över den inre skärgården. Banan som är relativt platt är av parkkaraktär med vissa inslag av seaside och när det blåser så påverkar det spelet. Då kan golfaren vara borta med vinden.

Just den här dagen är det ganska stillsamt och vi går runt och njuter av omgivningarna. Hål 14 är banans kortaste par 4 (280/260 meter). Greenen är upphöjd och efter att ha puttat blickar vi ut över horisonten. Till vänster skymtar en vik och vi undrar:

- Var det här i närheten som…

Vi spelar med två herrar, en kille från Malmö och hans svärfar som bor i Karlskrona. Den äldre avbryter mig och säger:

- Jag vet vad du ska fråga - om var den ryska utbåten gick på grund. Det var där borta, säger han och vänder sig om mot 15:e tee och pekar i riktning mot Sturkö.

 

I Blekinges västra delar, inte många mil från Skånegränsen ligger Sölvesborg. Det är charmig småstad vid vattnet. På andra sidan viken från centrum byggde Sune Linde för 20 år sedan bygdens golfbana. Han bevarade mycket av den befintliga naturen och lade ut sina 18 hål mellan täta ridåer av barr- och lövträd som skapar mäktiga rum längs med fairways och greener. Det är smalt men å andra sidan inte så värst långt (5 666/4 762) och precision är nyckeln till framgång.

- Är du inte rak med drivern kan du lika gärna lämna den i bilen på parkeringsplatsen, säger den trevlige pron Magnus Andersson när vi bokar en vagn i shopen före ronden.

Det är en fröjd att spela Sölvesborgs GK, som har utsetts till distriktets bästa bana, men allt har sitt slut och här är avslutningen storslagen.

18:e hålet är banans kortaste par 4 (290/265 meter). Ett dogleg vänster med hela Sölvesborgsviken till vänster och framme till höger om greenen en stor terrass där matgästerna på nära håll kan följa alla inspel med viken och själva Sölvesborg som en fager fond.

Plötsligt känns inte inspelet så enkelt längre…

 

Efter rundan i Sölvesborg åker vi längre söderut på Listerlandet, ner mot Hällevik. På vägen passerar vi den lilla byn Mjällby vars fotbollslag är på väg upp i Allsvenskan. De spelar sina hemmamatcher på en charmig vall nere vid stranden, granne med en campingplats.

Landslagsspelaren Christian "Chippen" Wilhelmsson håller till i Hällevik när han inte är fotbollsproffs i den arabiska öknen. Det här är ett pittoreskt litet fiskeläge med små restauranger och lite längre bort på strandremsan finns hotellet Hanöhus. Deras nattklubb Beach Bar är ett populärt tillhåll.

När Mjällby AIF lånade in Frank Worthington på 80-talet hängde den engelske fotbollsspelaren här när det inte var match. Frank var en artist på planen och en playboy utanför. När karriären summerades efter åtta landskamper och spel i klassiska lag som Birmingham, Bolton, Leeds, Leicester och Sunderland så lär Frank Worthington en gång ha sagt:

- Min favoritklubb? Det är Hanöhus…