Öland

Öland

Semesterfirarna glider inte längre ostört genom filerna på Ölandsbron i den desperata jakten på mjukglass och överfulla badstränder. För golfarna har Sveriges näst största ö växt till en naturskön destination med ett brett och intressant utbud av banor.

Foten pressar bromspedalen ända ner i botten och bilen tvärnitar snabbt. Jag är bara tvungen att svänga till vänster på väg 136 norr om Borgholm när vägskylten med orden "Struts och kulturcentrum" utan förvarning dyker upp utanför vindrutan.

Någon med ambitioner inom turism har verkligen tänkt till. Kanske var målsättningen att skapa en gränsöverskridande attraktion som förenar familjemedlemmar med vitt skilda intressen. Eller så ansåg bara initiativtagarna att strutsar och kultur är en ganska självklar kombination. Väl inne på vändplanen vid de röda trähusen ser det ut som att kulturen tagit kompledigt. Ett par tre strutsar står dock och blänger ointresserat på mig bakom en inhägnad. Aningen naivt går jag fram och lockar på dem. Det dröjer cirka två sekunder innan det framgår hur snabbt en uppretad struts kan springa. Jag har ingen lust att ta reda på om den något spartanska inhägnaden är fullt tillräcklig för att hålla mordiska tvåmetersfåglar på säkert avstånd. I stället sätter jag mig i bilen och åker mot en golfbana.

Det är fascinerande att en ö med knappt 25 000 innevånare och en handfull strutsar begåvats med åtta golfklubbar.

Fast vid närmare eftertanke är det kanske mer logiskt än kulturella strutsfarmar. För undertecknad och övriga spelare som anländer från andra sidan bron står för en markant del av golfen som spelas på Sveriges nästa största ö och har i hög grad bidragit till att utbudet av banor växt och utvecklats. Och så fort kvicksilvret hittat upp till rätt sida om fem till sex plusgrader börjar vi rulla in.

Den närmaste möjligheten att lufta spakarna i närhet till Ölandsbron är Saxnäs Golfklubb, strax norr om brofästet. Utanför klubbhuset möts besökarna av en skönt tillbakalutad atmosfär. Det ljugs lite vid borden utanför proshoppen medan medlemmarna avnjuter sin medhavda fika. Banan lades ut 2003 av Susanna Gustafson, som under 1999 rivstartade karriären med att vinna Svensk Golfs arkitekttävling.

Det inledande par 5-hålet med två doglegs skriker kompromiss efter markens begränsningar. Men sedan tar det sig lite. Utan större omsvep har hålen mejslats ut ur områdets ursprungliga löv- och barrskog där Kalmarsunds glimrande gestalt vid några tillfällen flimrar fram mellan stammarna. Med skönt hårda greener som på många ställen är upphöjda och utsmyckade med förrädiska lutningarna lägger många hål en kännbar tonvikt på inspelet. Andra ställer högre krav på valet av klubba och planeringen från tee som exempelvis hål 5, ett kort par 4 där valmöjligheterna spänner från mellanjärn till driver.

Det tvära kastet mellan avslappnad landsortklubb och polerad golfresort avverkas sedan på drygt tio minuter bakom ratten. Kontrasterna mellan Ekerum och Saxnäs är naturligtvis något större än det fysiska avståndet. När vi checkar in på Ekerum Golf & Resort överlämnar vi oss till en miljö optimerad för golfturism. Här serveras lunchen med fördel som buffé så att den enkelt kan slafsas in mellan ronderna på Ekerums två 18-hålsbanor. Golfbagarna lämnas i bodarna utanför lägenheterna så att gubbgängen får gott om svängrum om kvällens sista omgång poker spårar ur på allvar. Och huvudbyggnadens nya shop och nyrenoverade restaurang gör Ekerum till en våt dröm för dem som söker en helt hermetisk tillsluten golfsemester som inte kräver ett steg utanför anläggningens gränser.

När morgonen inleds vid den stadiga frukostbuffén råder det ingen tvekan om att just det traditionella medelålders gubbgänget är big business för Ekerum. Uppskattningsvis 40-talet mer eller mindre allvarliga män skyfflar in cornflakes, mackor och kaffe medan spelformerna för morgonens första runda läggs upp. Den inbjudande utsikten över Långe Eriks avslutande hål med Kalmarsund åter i blickfånget som vacker bakgrund får saven att flöda hos församlingen, vars medlemmar en efter en ivrigt lämnar matsalen allt eftersom de sista dropparna kaffe runnit ner.

Det har hänt lite sedan Ekerum blev med 36 hål under 2000-talets början. Efter att bröderna Eklöf, männen bakom sportkedjan Stadium, för något år sedan köpte upp anläggningen har ett antal av lägenheterna under ledning av arkitekten Frans Hardinger uppgraderats med ny inredning och lödiga platt-TV. Reklamvepan i närhet till receptionen skvallrar om att man nu satsar på att sälja ut dem i Holiday Clubs andelskoncept för att attrahera en årlig återkommande bas av gäster.

För trion från mörkaste Norrland som jag slår följe med på Långe Erik blir säsongens nya förändringar av banorna desto mer kännbara. Man kan lugnt säga att det inte direkt utdelas stående ovationer till den rejäla dammen som grävts ur före treans snedställda green. Jag har nog med sinnesnärvaro för att kväva en förklaring om hur vattenpölen möjliggör fler intressanta pinnplaceringar innan smockan skulle riskera att hänga i luften. Vinterrostiga puttingstrokes innebär även att det muttras en del i bollen över Peter Nordwalls karaktäristiskt stora och undulerade greeener. Alla kan inte helt smälta hur en greenträff på fel sida ger en svårare väg till pinnen än den rullande chip som slås utanför puttytans motsatta del.

Av de två banorna är Långe Erik den lättare där Nordwalls öppna hedlayout varsamt lotsar oss fram genom en serie strategiskt underfundiga hål. Långe Jan är en något tuffare resa som sveper genom aningen mer böljande topografi och ett parti med mer utmanande skogshål. Prövningen kulminerar på det tionde hålet, som just denna dag frestar med 546 meter par 5 som med eftertryck spelas i rak piskande motvind.

Efter ronden glider bilen sakta igenom ett folktomt Borgholm. Vid trähusen på de små stadsgatorna härskar lugnet inför den väntande anstormen av sommarens turister.

Det är här och i norra ändans Byxelkrok som många semestrande familjer ska äta sin plankstek, skåla över ledigheten och kanske efter ett eller två glas för mycket en gång för alla vädra de meningsskiljaktigheter som pyrt under året. Men ikväll blir det liksom inte roligare än 150 grams burgare med räksallad. Och den tillagas inte direkt med kärlek av gatuköket.

När kursen läggs om mot södra Öland fylls sinnena av det suggestivt karga landskapet som tillsammans med ändlösa rader av väderbitna kalkstensmurar äger blickfånget.

Den lågmält intagande naturen tillsammans med närheten till havet inspirerade Pierre Fulke att skapa 18 hål med tydlig linkskaraktär på den forna soptippen vid Grönhögen. Tittar man bortom de traditionella attributen som torvade bunkerkanter och en dubbelgreen vackert belägen vid Kalmarsund övertygar Fulkes penna med spelstrategiska lockelser. Förmågan och modet testas och tänjs när vi från tee uppmanas att hitta rätt linje över glupska korsbunkrar för att lirka fram rätt öppning till greenen.

Och så var det vinden.

Linksgolfens mest naturliga fundament formar och genomsyrar dess outtömligt slumpmässiga charm när den tidigare säkra järnsjuan på korthålet under eftermiddagsronden från samma tee ersätts med en träfyra. I ärlighetens namn kommer inte markens konturer till sin fulla rätt under denna tidiga vårdag när jag och två medlemmar skottar oss runt Grönhögen Golf Links i halv storm. De oberäkneliga studsarna som banan förhoppningsvis levererar under sommarmånaderna lyser med sin frånvaro och min Titleist rullar rätt lydigt när den väl befinner sig på den ännu rätt så mjuka turfen.

Jag slår mig ner i klubbhusrestaurangen över en raggmunk som något överraskande är så väl tillagad att den kan få vuxna män att gråta. I efterhand konstaterar jag åter att Fulke hade tillgång till en hänryckande vacker plats och fick ut ganska mycket golfupplevelse av de 20 miljoner kronor i byggbudgeten.

Det kommer att räcka väldigt långt för oss golfare som besöker Öland.

Någon dag senare hittar jag en intervju med Struts och Kulturcentrumets ägare Inge Gottfridsson i Östran. Han beskriver strutsar som sluga varelser med extremt välutvecklad syn. En trolig förklaring till asgamarnas aggressiva utfall mot undertecknad framträder också när Inge språkar med lokaltidningens reporter.

- De blir nyfikna när de ser något och gillar mössor. Jag har fått hämta många mössor inne i hagen…

  • Få svenskgolf.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!