Golfaren som bara har 2 (!) klubbor

Man har som bekant rätt att ha 14 klubbor i bagen, även om vissa gärna skulle ha fler. Men hur många behöver du egentligen? För Curt Perssons del är svaret bara två.

Golfaren som bara har 2 (!) klubbor
Två klubbor är allt som Curt Persson tar med sig ut på golfbanan. //Foto: Ted Olsson
Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!

Missa ingenting! Prenumerera på vårt nyhetsbrev.

Enkelhet är 80-årige Curt perssons ledord. Istället för att kånka på en tung bag full med klubbor och bollar så tar Curt sin trogna järnsjua, den nästan lika inkörda träsjuan och en liten plastpåse med bollar och pegs och kliver upp på första tee.

Hela idén med att göra golflivet lite enklare började egentligen med att stavgången blev en fluga i slutet av 90-talet.
– Jag var normal en gång i tiden jag också. Men så kom ­stavgången och jag tänkte att man kunde kombinera den med golfen och tog med mig två klubbor. Efter att ha provat att gå med två klubbor ­några gånger så var jag frälst. Golfen betyder väldigt mycket för mig, dels för att jag får motion och dels för den sociala samvaron med ­olika människor, berättar Curt i den branta sluttningen ner mot ­tvåans green på hemmabanan Mölndals GK.

Den heta sommaren 2018 håller efter en segdragen kamp slutligen på att falla över i höst. Daggen glänser som små diamanter i gräset på Mölndals GK:s övningsgreen och runt oss på banan är bagarna draperade med regn­huvor och uppfällda paraplyn.

Som vanligt spelar Curt Persson med sin parhäst Arne Nyström, 94 år.
De två har spelat ett otal ronder och tävlingar ihop ­sedan Mölndals GK bildades för nästan exakt 30 år ­sedan och de känner varandra utan och innan.
– Vi åker på så många tävlingar vi kan och när det är vintersäsong brukar vi gå och leka golf och då använder både jag och Arne bara en enda klubba.

Foto: Ted Olsson
En påse golf. Vid sidan av klubborna är det bara en plastpåse med bollar och peggar som följer med Curt ut på banan.

På andra greenen ger Curt sig själv en femtonmetersputt över en platå, lite höger-vänster och såphalt nerför sista fyra, fem meterna. Jag hinner precis tänka färdigt tanken att tvåputtar han den så är han inte dålig, innan han vinklar ner klubbhuvudet på sin järnsjua och smeker iväg bollen som slutar ett par decimeter förbi hålet.
– Många brukar säga att jag åtminstone borde skaffa mig en putter och att det skulle göra att jag fick bättre resultat. Men jag gillar att putta med järnsjuan och fortsätter med den, förklarar Curt och plockar upp bollen ur koppen.

Curt Persson har en ganska intressant och lite brokig golfhistoria bakom sig. Han kom i kontakt med golfen som ­liten knatte då han växte upp i Köpingebro utanför Ystad där golfklubben hade sin verksamhet. Andra världskriget var precis över och Curt och hans kompisar hade en något udda sysselsättning efter skolan.
– Vi brukade gömma oss och då och då snatta bollar som hamnade snett. Vi visste ju inte vad golf var men när det kom en boll rullande så gömde vi den under cykeln och antydde att bollen nog var åt det hållet. Vi blev nog genomskådade men vi hade i varje fall fått en golfboll.

"Många brukar säga att jag borde skaffa mig en putter. Men jag gillar att putta med järnsjuan och fort­sätter med den"

Själva golfspelandet fick vänta ända tills han blev ­vuxen. Under en fyraårsperiod arbetade Curt som utbildare inom ett Sida-projekt i Tanzania och där vid Kilimanjaros fot slog han sina första riktiga golfsvingar.
– Jag minns någon av mina första tävlingar med deltagare från en massa olika nationer, att jag blev framropad vid prisutdelningen. Jag var ny där och kunde inte språket så bra men jag fick skriva mitt namn på en slev och jag frågade min vän vilket pris jag fick. Du blev sist, berättade han och jag blev glad och fascinerad över en sport där man fick pris trots att man kom sist.

Under den här tisdagsronden visar Curt prov på anmärkningsvärd avståndsbedömning med sina två klubbor. Det spelar ingen roll om han har 100 meter eller 50 meter kvar, han har lärt sig sina avstånd och vinklar upp och ner klubbhuvudet efter behov.

Foto: Ted Olsson
Par i sjuor. Träsju och järnsju löser alla slag både på och utanför greenen för Curt Persson.

Trots att järnsjuan av märket Baymont är snudd på antik och den tunna plåten på baksidan har släppt från sitt fäste finns inga direkta planer på att byta.
– Det är ju en av fördelarna med att ha få klubbor, att man lär sig att kontrollera svingen på ett bra sätt och vänjer sig vid samma klubba. Jag älskar att ta risker när jag spelar och tänker aldrig "det går inte", berättar han och skrattar. 

Just glädjen och sorglösheten är befriande under ronden. Men Curt kan också leverera under tävling. Som i fjol när han segrade i Aktieslagets deltävling på hemmaklubben med en stark rond på 38 poäng.
– Det är ju inte så ofta man vinner en tävling så varje gång är en höjdpunkt för mig. Det var fantastiskt roligt.När det också gav möjlighet att komma iväg till riksfinalen och spela en ny bana som jag aldrig varit på innan blev det en extra bonus.

Från tee använder Curt nästan uteslutande den gamla Cobra-träsjuan och den flyger sina 140 meter varenda gång. Det räcker gott i de allra flesta fall och om det inte räcker så spelar det ingen roll.

Misstagen är små och få och det är sällan Curt hamnar ur spel.
– Jag köpte träsjuan för 200 kronor då min gamla trä­femma gick i pension. Huvudet och skaftet gick skilda vägar och enligt experterna var den omöjlig att reparera, berättar Curt och ler.

Curt och Arne är sköna motpoler mot den utrustningsfixerade delen av golfen, och man får sig en rejäl tankeställare av att spela med Curt. Vad behöver man egentligen för att ha kul på en golfbana? I Curt Perssons fall krävs bara ett par klubbor, en boll och en plastpåse.

Foto: Ted Olsson


Kan du tänka dig att spela med bara 2 klubbor?
Ja
0
0
Nej