Världens nordligaste 27-hålsbana

Den vackra naturen, det norrländska lugnet och många sol­timmar fler än genomsnittet i landet under sommaren. Det finns många goda skäl att besöka Skellefteå, Luleå och Piteå med bagen i bagaget. Följ med på en skön resa längs Norrlands guldkust.

Världens nordligaste 27-hålsbana
Luleå GK är världens nordligaste 27-hålsbana. //Foto: Mickael Tannus
Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!

Missa ingenting! Prenumerera på vårt nyhetsbrev.

När man slagit ut på Luleå GK med det majestätiska klubbhuset bakom sig och tittar efter bollen möter blicken en låg sol. Bollen försvinner någonstans i ­ljuset men det spelar faktiskt ingen som helst roll. Vissa golfkvällar på vissa golf­banor på vissa golfhål är bara magiska.

Eller som Linus Bylund, den bloggande greenkeepern på Luleå GK, säger:
– Trots att jag är på banan mest varje dag försöker jag komma ihåg att det är ett privilegium att få vistas på en golfbana.

Linus blogg Greenkeeperns Journal gör att Luleå GK:s medlemmar kan vara de medlemmar i landet som vet mest om banskötsel. Det märks. Lite småprat med någon på parkeringen slutar med en miniföreläsning om jordmån och bevattning och grässorter och trimning.

Har man en bucketlist är det inte helt fel att efter ett besök på Luleå GK kunna checka av punkten: Världens nordligaste 27-hålsbana.
En golftrippel i Norrland kan man börja där på Luleå GK och sedan fortsätta på Piteå GK för att avsluta med Skellefteå GK.
Eller så kan man förstås börja i Skellefteå.

Slentrianmässigt säger de flesta att det är närmare till Skellefteå och längre till Luleå och därför är den rutten naturligare. Men allt beror förstås på perspektiv. Det är absolut närmare till Skellefteå (77 mil) än till Luleå (90 mil) om man utgår från Stockholm men det där med avstånd är provocerande i stora delar av Norrland.

Eller för att citera Ulf Åberg, klubbchef på Piteå GK (84 mil):
– Det konstiga är att det alltid verkar vara längre från Stockholm till Piteå än från Piteå till Stockholm…

Foto: Mickael Tannus
Läckra vyer på Piteå GK.

Var man än väljer att börja trippeln, i Skellefteå eller Luleå, är det en fröjd att resa runt. Det är skog och skog och skog och en älv och så skog och en älv och skog igen och bara väldigt, väldigt vackert.

Hur som helst.

Vi börjar vår golfresa med ett telefonsamtal till, eh, Norrköping i Östergötland. Där har SMHI sitt huvudkontor. Vi jagar sol till vårt golfäventyr och ser att Luleå år efter år ända sedan starten 1990 ligger i topp i Sveriges Televisions årliga Solliga. Fem förstaplaceringar, fem andraplaceringar och fyra tredjeplaceringar…

Sagt och gjort – Norrland får det bli den här gången.
Sandra Andersson, meteorolog där nere i Norrköping, förklarar:
– Vi mäter antalet soltimmar från midsommar och sju eller åtta veckor framåt. Det finns i huvudsak två faktorer som förklarar varför Luleå ligger högt upp. Det första är hur lång tid solen är över horisonten. Eftersom Luleå ligger högt upp i landet så har man många timmar med dagsljus under sommaren. Det andra som är helt avgörande är förstås vädret och molnighet. Vid kusterna har man generellt lite mindre moln än i inlandet.

Foto: Mickael Tannus
Ett majestätiskt gammalt klubbhus i Luleå är starten på en bana med tre varierande slingor – och mest sol i Sverige.

För den fysikintresserade kan vi berätta att med soltimme menas en timme under vilken den direkta solstrålningen överstiger 120 watt per kvadratmeter – oavsett tid på dygnet.

Det sista är intressant.

För till Västerbotten och Norrbotten åker många golfare just för att få chansen att spela golf sent på kvällen eller till och med mitt i natten.

Torbjörn Johansson, vd på Skellefteå GK, säger:
– Säsongen är självklart kortare här upp men de ljusa nätterna gör ju att det går att spela dygnet runt, inte minst kring midsommar. Många gäster tycker att det är fantastiskt. Vi som bor och spelar här blir ibland lite hemmablinda, men tänker man efter är det få saker som slår att en varm sommarkväll spela in på tredje hålet på gula slingan, en av våra tre slingor, där greenen ligger på en halvö i en tjärn.

Säg så här: en och annan selfie till facebook och instagram har tagits där på Rönnbäcken med text om att klockan är 23.14 eller 00.43…

Då och då dyker ensamma strörenar upp på banan. En blev särskilt uppmärksammad för några år sedan, då den bosatte sig på banan och kunde lägga sig på en utslagsmatta på rangen och, som en fyrbent pro, studera den som slog på mattan intill.
– Den följde också med en del rundor. En gång, just på tredje hålet på gula slingan, skyndade den sig före över bron och la sig på andra sidan och väntade in oss, skrattar Torbjörn Johansson.

Foto: Mickael Tannus
Skellefteå GK.

För många greenfeegäster är det givetvis exotiskt.
Jodå, de har även haft björn på banan.

Banan är varierande. Den blå slingan är äldst, medellång och lite öppnare än den gula slingan som är mer skogsbana och rätt kuperad och kräver att man tänker golf. Den röda slingan är näst äldst och lite flackare och längre.

Torbjörn kommer från konfektionsbranschen. Det märks när man kliver in i klubbhuset där klubben själv driver shopen och har ökat omsättningen rejält på den biten. Vi pratar om att både golfen och samhället förändras.
– De krav och önskemål som jag hade när jag var 25 år är helt annorlunda än de krav och önskemål den som är 25 år idag har. Nu är det större valfrihet i allt. Vi försöker anpassa oss, men självklart innebär samhällsförändringar även förändringar inom golfen. 25-åringen idag vill ha valfriheten. Vad får det för påverkan på oss? Hur man bokar tider? Vilka typer av medlemskap behövs?

Han ler och konstaterar:
– Det enda som är konstant är förändring.

Linus Bylund, bloggande greenkeeper på Luleå GK.

På Piteå Golfklubb råder en konstant förändring. Klubben, med motorn Ulf Åberg som ett nav, brukar ofta beskrivas som en framgångsklubb. Alltid nya idéer och en ekonomi som, nästan oavsett boom eller kris i övriga Golfsverige, visar en miljon kronor i vinst på sista raden.

Ett eget kapital på 13 miljoner kronor säger det mesta.

Pengarna har investerats i utbyggnationer och nybyggnationer och ambitionen "Norrlands bästa golfanläggning" känns inte främmande. Ett eget hotell med 80 bäddar, enkelt men funktionellt, intill klubbhuset lockar många.

Ulf Åberg kliver av en traktor när vi kommer. Jeansen är skitiga och trasiga och han är svettig och inte direkt urtypen för chefen på en golfklubb.
– Äh, jag gillar att jobba fysiskt också. Ärligt talat, jag har jobbat som en idiot här i 25 år, men det har varit väldigt roligt. Nu har vi 10-11 årsanställda och 35-40 på sommaren, säger han.

Han pekar mot senaste satsningen:
– Vi köpte lite mark för att utveckla. Det blev fyra tennis­banor, två padelbanor, en hall för multisport och bra lekmöjligheter för barn. Det handlar om att få folk hit. På sommaren kommer hela familjer där någon spelar golf medan de andra gör annat. Restaurangen är en av Piteås populäraste lunchrestauranger, vi snittar 170 lunchgäster och fredagar är det aldrig under 400 lunchgäster.

Samarbeten ser han som framgångsreceptet.
– Vi jobbar ihop med bland annat tennisklubben och skid­klubben, med Charlotte Kalla, och vi har en hyresfastighet med 16 lägenheter. När det var galet mycket snö förra vintern fick några gå en kurs och sedan skottade vi tak på skolor. Alla gör allt. Bankillarna får rycka in i köket när vi har julbord. Det handlar om att man måste vara öppen för idéer, slår han fast.

Själv blev han utsedd till Årets småföretagare i Piteå 2017 – något som måste vara ganska unikt för en golfklubb.

Han hämtar entusiastiskt ­ritningar och visar:
– Nästa utbyggnad är på gång, 1 800 kvadrat. Vi ska ha tre rum med golfsimulatorer, två nya omklädningsrum, tre till padelbanor, två squashbanor, gym, tre konferensrum…

Foto: Mickael Tannus
Soligast i Sverige är, faktiskt, många gånger banorna längs Norrlandskusten. Jo, de ljusa nätterna spelar in.

Som gäst är det kul att vara där.
Stämningen är bra. Man kan le åt komikern, och medlemmen, Ronny Erikssons musikaliska banguide Nötöbanan Blues som greenfeegäster får.

Och rätt dag kanske det till och med är pitepalt till lunchen på klubben.
– Annars finns ju alltid Paltzerian i stan för turister. Själv älskar jag palt. Fast helst ska den vara hemgjord. Jag minns när man kom hem från skolan och mamma eller mormor hade gjort palt. Fan, vad gott! Det önskar jag att alla skulle få ­uppleva, säger Ulf Åberg.

Men palt i all ära – framför­allt spelar man en riktigt bra bana i Piteå.
En 27-hålsanläggninng, plus korthålsbana, som anses vara en av Norrlands vackraste och bästa där den ligger vid havet. Klubbens starka ekonomi gör att de orkar satsa på banan.

Behövs ny sand köper man ny sand.

De första nio, på 18-hålsbanan, spelas runt klubbhuset och har stark parkkaraktär med mycket vatten och bunkrar, medan de sista nio har smalare och lite längre hål.

Femte hålet, ett par 4, brukar finnas med på listor över Sveriges bästa golfhål. Bara det är värt ett besök. Det känner man när man står där på tee. Hålet är en dogleg vänster med en damm som ska rundas först.

Det går att gena och slå över dammen.

Naturligtvis testar man.

Lika naturligtvis ångrar man sig när bollen går i vattnet. Jag väljer att slå tredje slaget från tee för att testa den andra vägen. Det går bättre. Fjärde slaget sedan in mot greenen på en udde går höger och dimper med ett plask ner i Norra ­stadsfjärden. Men hålet är ­väldigt trevligt ändå.

Och inte minst vackert.

På Piteå GK spelas det förstås också midnattsgolf.
Ulf Åberg berättar:
– För oss som är uppväxta här är det en självklarhet att kunna spela dygnet runt på sommaren. Att gå ut och spela på natten ger en speciell känsla. Det är så lugnt och harmoniskt. Man hör fåglarna som kvittrar och ett och annat djur som rör sig i skogen. Det är en upplevelse alla golfare borde få testa.

Alla borde också få testa Pite havsbad. Norrlands Riviera, som den klassiska och sedan ett par år storsatsande anläggningen kallas, har varma sommardagar 10 000 badgäster varav 7 000 (!) boende på den nästan osannolika jätteanläggningen.

Även om man läst om Pite havsbad blir man överraskad.
Allt finns – inklusive en nnew-module-37iohålsbana.

Foto: Mickael Tannus
Piteå GK.

Tillbaka till Luleå.
Klubben lär en gång ha haft flest vänsterspelare i landet.
Hockeyspelarna från Luleå Hockey och bandyspelarna från Kalix Bandy bidrog i högsta grad till statistiken.

Klubben fyllde 60 häromåret och de senaste åren har mycket hänt.

En australienare, Adam ­Wozniak, tog över som klubb­chef och vd 2015 och i samma veva byttes flera nyckelpositioner i klubben. Linus Bylund blev ny greenkeeper och som ny headpro klev Gary Stewart in.

Banan är rolig med tre väldigt olika niohålsslingor – en parkbana (Renen), en skogsbana (Björnen) och en mer öppen med viss linkskaraktär (Hermelinen). Genom åren har de flesta greenfeegäster – och medlemmar – valt bort skogsbanan som ansetts trång och svår. Därför har klubben de senaste åren satsat stor kraft på den och rensat ut rejält bland träd, buskar och stubbar.

Adam Wozniak tycker numera till och med att Björnens andra hål, ett par 3 där tee ligger högt och man slår ner mot green, är klubbens allra bästa hål.

Han, som har sin golfbakgrund på klassiska Royal Adelaide GC i Australien, berättar:
– Golfmässigt går det förstås inte att jämföra den här banan med Royal Adelaide som är en åretruntanläggning och klimatet är så mycket bättre. Man behöver inte starta upp på nytt varje vår som vi måste. Men å andra sidan är den typen av banor rätt exklusiva och privata. Jag tycker om en bana som Luleå som är inkluderande. Alla är välkomna här.

Foto: Mickael Tannus
Luleå GK.

Inte minst norska och finska golfare.
Vi träffar flera nordiska grannar som alla berättar att de älskar Norrbotten, Västerbotten och banorna där. Fint skick, säger finländarna vi möter. Och ­billigt, lägger norrmännen till.

Där någonstans ligger nog kärnan till varför man ska välja att blicka norrut, och inte slentrianmässigt söderut, när man bokar sin lilla golfturné.

På försäsongen kan banorna vara lite si och så. Sedan kommer den norrländska sommarsolen och vårdar banorna. Och sensommaren och tidig höst är de ofta strålande bra.

Ulf Åberg i Piteå funderar lite:

– Berätta också att det är väldigt trevligt folk här. Det är få banor som känns snobbiga. Det vi mest hör att greenfeegäster, både hos oss och hos grannklubbarna, säger är att det är vänligt här. Man behöver inte vara medlem för att känna sig som en medlem.

Lägg 654 somriga soltimmar på det så är valet enkelt.

Foto: Tomas Åberg
Stugor vid Pite havsbad.

God ost.

Har du spelat midnattsgolf?
Ja
2
3
Nej