Europas häftigaste nya bana – en av golfjuvelerna på Silverkusten

Spektakulär natur, genuina omgivningar och Europas häftigaste nya bana. Välkommen till Silverkusten i Portugal, ett offensivt satsande område som gör anspråk på att vara landets främsta golfresmål.

Europas häftigaste nya bana – en av golfjuvelerna på Silverkusten
Praia D'El Rey. Med Atlanten som närmaste granne blir ingen rond den andra lik här. //Foto: Jacob Sjöman

Det konstanta bruset i bakgrunden är kraftfullt och intagande. Ljudet från de mäktiga vågorna som rullar in har varit med ända från första tee men det är först nu, när vi tagit oss upp på femte hålets green, som vyerna över Atlantkusten verkligen öppnar upp sig. Det är här West Cliffs Golf Links presenterar sig på allvar. Här kan bankonnässörerna diskutera den "Redan"-inspirerade femte greenen, med den karakteristiska kraftiga sluttningen från framkant till bakkant enligt ­förlagan på North Berwick i Skottland. Någon kanske plockar fram mobilen och fångar en bild på de ­snyggt oskarpa bunkerkanterna. Men de flesta av oss tar bara en paus och njuter av den storslagna utsikten. 

Vi befinner oss en dryg timmes bilresa ­nordost om Lissabons skönt pulserande stadskärna. Hit har golfare hittat sedan ­slutet av 1990-talet när prisade grannbanan Praia D'El Rey slog upp portarna. Men nu riktas europeiska golfares förväntansfulla blickar mot yngre syskonet West Cliffs – med all rätt, ska tilläggas.

Det påkostade projektet fick under lång tid tålmodigt vänta på bygglov, en process som dröjde över tio år, på grund av den känsliga naturen i området.
– Det här har varit ett häftigt projekt att vara involverad i, egentligen från första början när jag besökte området för 14 år sedan och såg vad som var möjligt. Med sitt unika läge och sin fantastiska natur är det en av de mest naturliga platser för en golfbana som du kan föreställa dig. Banan låg egentligen redan där, det var bara upp till oss att forma hålen, berättar amerikanska banarkitekten Cynthia Dye McGarey.

Foto: Jacob Sjöman
Bara att promenera längs West Cliffs fairways är en upp­levelse värd resan.

Vill du uppleva hur det såg ut här innan banan byggdes räcker det med en snabb tur ut i "ruffen", som är en salig blandning av tät buskvegetation som växer i en naturligt sandig jordmån. Det är en fördel om du inte har alltför högt ställda förväntningar på att hitta din boll där…

Men att det ser ut så här, med relativt måttliga ingrepp gjorda i den omgivande naturen för att mejsla fram fairways och greenområden, är en av banans stora styrkor. Visserligen gör det West Cliffs klart mer svårspelad än din genomsnittliga resortbana, men i gengäld får du följa med på en naturupplevelse som bara den är värd resan och greenfeepengen.

Som min spelkamrat med handicap 25 konstaterar: "Den här banan är nog ­egent­ligen för svår för mig, men en mycket ­roligare och häftigare upplevelse än andra banor i området."

Att West Cliffs öppnade för spel så sent som sommaren 2017 märks inte när du ­nagelfar skicket på fairwayytorna eller ­rullen på greenerna. Spelmässigt växlar designen upp tempot ­rejält från tian och framåt, där ett gäng roliga, vackra och emellanåt ganska utmanande hål avlöser varandra. Från det tuffa elfte till det slående snygga 14:e, som spelas med Atlanten i fonden. Greenytorna är genomgående ganska undulerade, men med tillräckligt många platta ytor på respektive platå för att möjliggöra olika flaggplaceringar och bjuda på omväxling om du spelar banan flera gånger.

Väl uppe på 16:e tee, ett häftigt korthål med en av banans högst belägna utslagsplatser, finns på nytt skäl att bara lägga undan klubbor och klubbvalstankar för en stund och bara supa in omgivningarna.

Foto: Jacob Sjöman
I West Cliffs påkostade klubbhus bjuds både på läckra vyer och goda rätter.

Vi dubbelkollar adressen en extra gång. Var det verkligen den här restaurangen vi blev rekommenderade att besöka?

I hörnet av den beigefärgade och i ärlighetens namn ganska trista husfasaden ­ligger entrén till Mirandum Marisqueira. Restaurangens fönster vetter mot en sömnig parkeringsplats, ett par sopcontainrar och den lokala polisstationen i den lilla kuststaden Peniche. Med hänsyn till stadens närhet till havet och de lovord som Antonio Silva, golf director på Praia D'El Rey, gett stället förledde vi oss att tro att vi skulle slå oss ner på en uteservering med läcker havsutsikt.

De som vid synen av det anspråkslösa läget styr stegen mot något annat middagsställe i närheten begår dock ett stort misstag.

Ungefär samtidigt som vi slår oss ner och får menyn i handen, med dagsaktuella priser på havsrätterna, och en man knallar in med en stor påse färska musslor i högerhanden förstår vi att vi hamnat rätt.

Den inplastade menyn har visserligen bilder på några av rätterna, men allt står på portugisiska.

Lagosta? Hummer.

Camarão? Räkor.

Robalo? Havsaborre.

Varsågod och njut!

Foto: Jacob Sjöman
West Cliffs granne med havet.

Närheten till det genuina, oturistifierade, Portugal är ett stort plus för det här området. Visst, väl inne på femstjärniga Marriotthotellet på Praia D'El Rey befinner du dig i en golfresortmiljö som påminner om många andra platser i Portugal och i grannländerna runt Medelhavet. Men du behöver inte röra dig mer än 20 minuter för att exempelvis hitta en lokal pärla som restaurangen Mirandum Marisqueira. Lika långt bort, fast inåt landet, ligger den välbevarade medeltidsstaden Óbidos med sin pampiga fästning och pittoreska kullerstensgator.
– Här finns alltid något att upptäcka, slår engelsmannen Nigel fast.

Vi spelar tillsammans med honom på Praia D'El Rey. Nigel bor här tillsammans med sin fru sedan ett par år. Hans hus ligger så nära banan att han kan peka på det när vi står på sjätte tee, och de trivs utmärkt.
– Praia är en häftig bana, mixen av hålen längs kusten och skogshålen gör den väldigt omväxlande och rolig att spela, berättar han.

Det är lätt att nicka instämmande och hålla med honom. Variationen av hål som bjuds här är unik, inte bara jämfört med andra resortbanor. När Praia D'El Rey byggdes i slutet av 1990-talet var banan mittpunkten i området. På den tiden hade inte mycket av de nu omkringliggande husen och hotellen byggts ännu. Men faktum är att husområdena runtom sällan känns särskilt påträngande här, med undantag för några få hål.

Foto: Oskar Åsgård
"Det här är absolut mitt favorithål. Havet, utsikten, slaget – här får du allt"
- Medlemmen Nigel.

Bansträckningen är också smart på det viset att du redan på trean, som spelas med vidunderlig utsikt över havet och kusten, får en försmak av vad som väntar på sista nio. Fyran är sedan ett utmärkt kort par 4-hål, som understryker den naturliga och okonstlade karaktär som Praia D'El Rey har. Den böljande fairwayytan kantas av ­sandiga områden med utspridda ­småbuskar och ­vispigt strandgräs. Till vänster om den långsmala greenen har banarkitekten ­Cabell B ­­Robinson på ett elegant sätt låtit ­naturen och golfbanan smälta ihop i form av en ­jätte­lik ­bunker, framgröpt ur en naturlig sanddyn.

Några hål senare befinner vi oss i barrskogspartier, emellanåt med en härlig doft från enstaka eukalyptusträd, som snarare för tankarna till banor som utmärkta Vilamoura Old Course nere i Algarve.

Apropå Algarve är det Óbidosområdets huvudkonkurrent när det gäller att locka golfturister.
– Vi behöver fler bäddar. Nere i Algarve är förhållandet mellan hotellrum och antalet golfbanor betydligt högre än här. Med West Cliffs har vi sett en ökad tillströmning och tvärtemot vad vi befarade har spel där inte varit på bekostnad av antalet ronder här på Praia, säger Antonio Silva, golf director på Praia D'El Rey.

Vad får folk att komma hit istället för att åka till Algarve?
– Hit får vi fler resenärer som verkligen vill spela bra banor. I genomsnitt är ­banorna här omkring bättre än vad du får nere i ­Algarve. Målet är att fortsätta förbättra ­kvaliteten på anläggningen här, säger Antonio Silva som tidigare jobbat flera år på anläggningar i ­Algarve.

Foto: Jacob Sjöman
Till tonerna av Atlantens mjuka vågskvalp eller frustande brus får golfen på Praia D'El Rey en 
extra dimension.

Med Atlanten direkt till vänster om oss och ackompanjerade av vågornas behagligt forsande svall peggar vi upp på det 13:e ­hålet – ett briljant och strategiskt designat kort par 4-hål.

Precis som havet har en förmåga att få ­maten på kustrestauranger att smaka ­bättre går det inte att blunda för hur det läckra läget förhöjer spelupplevelsen på de ­kommande hålen.

Det 14:e hålet, ett kort par 3, är ännu ett exempel på det.

Till vänster står två väderbitna stenhus med trasiga tegeltak och skänker en skön mystik till platsen. Men framför allt bjuds du på en vykortsvacker utsikt från den upphöjda utslagsplatsen. Bortom greenytan målas fonden hela vägen i blått och vitt, där havet rullar in med sitt bubblande vita skum på de väldiga vågtopparna.
– Det här är absolut mitt favorithål. Havet, utsikten, slaget – här får du allt, säger Nigel.

Vi förstår precis vad han menar.

Foto: Pressbild
Royal Obidos. Avnjut en rond på Seves sista bana.

Foto: Oskar Åsgård
Smaklig måltid. För skaldjursälskaren är
Peniche en dröm.

Foto: iStock
Óbidos. Charmig medeltidsstad, från tidigt 700-tal. Stadens välbevarade fästning med sin imponerande ringmur är sevärd.

Foto: iStock
Nazaré. Den lilla kustorten norr om Óbidos är världskänd bland surfare för sina enorma, upp till 30 meter höga, vågor. Utmärkt ställe att se hög­klassig surfning.


Har du spelat golf i Portugal?
Ja
22
6
Nej
Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!

Missa ingenting! Prenumerera på vårt nyhetsbrev.

  • Få svenskgolf.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!