ZACHRISSON: Min vän Tecknar-Anders

Mitt liv ryms i en sliten adressbok sammanhållen av olika typer av tejp och jag bläddrar varsamt för att inte förlora några sidor.  Namn samt telefonnummer presenteras i bokstavsordning och här hittar jag mina vänner och arbetskamrater, de som lever och de som gått ur tiden.

Längst ner på första sidan (A) stöter jag på Anders Andersö, a.k.a. Tecknar-Anders.

Han har kvar sina telefonnummer, är idag snart 88 år och det är honom jag vill berätta om.

Han växte upp på Östersund-Frösön, avslöjade en talang för att måla, teckna och skriva. Han inledde sin karriär på tidningarna i Östersund, hamnade i Göteborg på Aftonposten för att hitta till Svenska Dagbladet i Stockholm.

Hans huvudintresse var sport, i synnerhet boxning. Han gjorde 24 olympiska spel…Ja, så säger vi. Att göra ett OS är hårdare än värnplikten. Han följde åtta VM i fotboll och träffade Ingemar Johansson i Helsingfors redan 1952.

De blev goda vänner.

“Ingemars högersmäll är det snabbaste jag sett”, säger han och kliar sig i manen. Han har fortfarande sitt stora, lockiga hårsvall, som ett vitt lejon.

Han tecknade också sina intryck tillsammans med Gits Olsson och Buster von Platen, när de gjorde reportageresor för Svenska Dagbladet över hela världen och alla dråpliga infall blev oerhört uppskattade.

Svenska Dagbladet bytte ägare i början av 2000-talet och Anders blev uppsagd utan att avtackas. Jag råkade träffa honom i den vevan. Självklart kände vi varandra och jag minns att jag funderade på att säga upp min prenumeration, men hejdade mig då jag ville veta hur det gick för Fantomen.

År 1988 blev Anders Årets sportjournalist. Några år senare fick han medalj av Olympiska kommittén, belönades med Stora Journalistpriset 1994 samt Konungens Medalj av 8:e storleken i högblått band efter vilket han, för honom själv helt överraskande tilldelades Mediapriset av Internationella olympiska kommittén.

Anders, häng av dig medaljerna innan du badar, för annars sjunker du.

Jag vill inte genera dig, men jag har beundrat dig för din humor, ditt goda humör samt ditt satiriska engagemang och avundats dig för du äger tecknarens förmåga att karakterisera en situation eller människa med några penndrag.

Ett geni, helt enkelt. 

Anders tecknade också flera år för Svensk Golf och när vi talades vid häromdagen kom han ihåg att han faktiskt givit ut en golfbok, Golf i tid och otid. Han spelade själv, hellre än bra, men spelet passade honom som handsken.

“Det här med golf måste man lära sig att  skratta åt”, kunde han säga och att teckna karikatyrer som “Valrossen” Craig Stadler eller Colin Montgomerie var oemotståndligt.

Den här lilla presentationen påminner om ett försök till en nekrolog. Om det uppfattas så gläds jag åt att den bortgångne befinner sig i livet och i bästa skick.

Och Anders, glöm inte att vi ska träffas på restaurang Cassi och äta Steak minute med pommes frites.

Då vill jag veta mer om Baksi, din basset-hund, uppkallad efter den amerikanske tungviktsboxaren Joe Baksi, som förlorade mot Olof Tandberg på Råsunda 1947.

Joe Baksi hade tydligen titelmatch mot dåvarande världsmästaren Joe Louis, men tackade nej.

Vad hade Baksi, hunden, gjort i hans ställe?

---

Text: Göran Zachrisson • 2017-12-20
Artiklar • Göran Zachrisson • Krönika