Beth Allen of the USA and her caddie Sophie Gustafson during the final round

Artiklar

GUSTAFSON: Golfens skilsmässor

Svensk Golfs krönikör Sophie Gustafson skriver om golfens skilsmässor.

Text: Sophie Gustafson • 2017-11-18 Uppdaterad 2019-12-12
GUSTAFSON: Golfens skilsmässor
Foto: Emelie Asplund
Svensk Golfs krönikör Sophie Gustafson.

När jag gifte mig var min caddie, Rob, och hans fru två självklara gäster. När Beth Allen gifte sig förra sommaren var jag på plats. Relationen mellan golfspelare och caddies är unik. Man tillbringar så mycket tid med varandra att du som caddie i många fall blir en del av spelarens familj och spelaren en del av din. Det är starka band vi bildar därute. Visst, det tar en stund att bygga upp relationen och finns inte personkemin så kommer uppbrottet ganska snabbt – men hittar du rätt så får du en kär vän på köpet.

Fast under senare delen av 2017 har livet på touren snarare präglats av skilsmässor. Mest uppmärksammat är det avslutade samarbetet mellan det till synes oskiljaktiga paret Jim “Bones” MacKay och Phil Mickelson som gick skilda vägar efter 25 år (nästan lika sällsynt med riktiga äktenskap som varar så länge nuförtiden). Det finns inga caddie-spelare-konstellationer som diskuterar klubbval, vindförhållanden och spelstrategier mer ingående än vad de två gjorde. De förstod helt enkelt att en fungerande kommunikation är nyckeln till en lyckad relation.

GUSTAFSON: Kärleken till en grön ö

Rory McIlroy och caddien J.P. Fitzgerald är ett annat par som nyligen gick skilda vägar. McIlroy har själv sagt att han började skylla dåliga slag på J.P. istället för att ta ansvar för dem själv och att han ville bevara deras vänskap genom att bryta det professionella samarbetet. Nu är jag inte någon Dr Phil men i mina öron låter det som att Rory inte respekterade J.P. tillräckligt mycket för att det skulle fungera. Kanske förtjänade J.P. inte längre den nödvändiga respekten, det vet bara Rory. Men du skyller inte dina misstag på caddien om du respekterar denne.

Jag får ofta frågan varför jag själv går caddie. Mitt svar är enkelt: För att det är det närmaste jag kan komma tävlingsgolf utan att faktiskt spela själv. Finns det någon annan sport där du kommer så nära en elitidrottare i skarpt läge och faktiskt ha chans att påverka utgången? Jag får adrenalinkicken utan att lägga ner jobbet för att kunna prestera på sådan hög nivå. Faktiskt är många caddies på touren duktiga spelare själva – även om det kanske inte kryllar av flerfaldiga toursegrare i caddieleden.

Men även jag och Beth Allen har gått skilda vägar nyligen. I 18 månader spelade hon fantastisk golf men det senaste halvåret har det bara inte fungerat och hon har helt snurrat in sig i dåliga tankar.
Efter US Women’s Open i juli bröt vi samarbetet. Ingenting av vad jag har sagt och gjort har hjälpt och det är väldigt tufft för oss båda. Vi kände att hon behövde något helt nytt, något som bröt mönstret.

I sex månader hade jag lidit med Beth och på alla tänkbara sätt försökt vända den negativa trenden. När vi nu inte jobbar tillsammans längre innebär det att jag kan släppa grubblandet och gå vidare till nästa projekt, medan hon får fortsätta att slita sitt hår över sin golf.
Det känns inte riktigt rättvist.

GUSTAFSON: Skvaller går alltid hem


Text: Sophie Gustafson • 2017-11-18
ArtiklarKrönikaSophie Gustafson
Scroll to Top