BERGMAN: Revolution av reglerna

Mors och goodbye till puttar som ändrar riktning på spikmärken och farväl till evig väntan på att medspelaren ska masa sig fram till flaggan för att passa den på din 23-metersputt.

Ursäkta, men får man använda så starka ord som “chock” och “revolution” när det gäller ett till synes så banalt ämne som golf-regler?

I så fall gör jag det.

För det förslag som R&A och USGA har lagt på bordet är en av de största sammantagna förändringarna av det ursprungliga regelverk som John Rattray undertecknade på den skotska östkusten 1744.

Jag har svårt att göra annat än att applådera initiativet.

Det går verkligen att fundera över hur det är möjligt att det behövs en regelbok på 197 sidor, kompletterat med en decisionsamling tjockare än bibeln, för att komma överens om hur man ska förflytta en golfboll från en peg ned i ett litet hål några hundra meter bort? Uppenbarligen har fler gjort samma sak – och det har länge pratats om att en modernisering av golfreglerna har varit på väg. Men jag är övertygad om att den inte hade blivit så radikal om inte ett antal trista situationer uppstått i avgörande ögonblick de senaste åren.

Dustin Johnson pliktades i herrarnas US Open för att ha rubbat sin boll med puttern och gav eventuellt bort PGA Championship 2010 efter att ha grundat klubban i vad som kanske var en bunker (och möjligen ett framtida “pliktområde”). Medan Ian Poulter förlorade särspelet mot Robert Karlsson i DP World Championship 2010 efter att ha tappat bollen på sin markeringsknapp.

I samtliga fall var besluten korrekta då. Men trots det kastade de ett löjets skimmer över golfen och dess småaktiga regelverk och skapade både rubriker och diskussioner som inte var bra för spelet – och det är ingen slump att nämnda exempel inte anses som regelbrott i det nya förslaget.

Dessutom passar man på att genomföra förändringar som inverkar positivt på speltempot, utan att det egentligen inte innebär så mycket för spelets själ. I de flesta läger har nyheten tagits emot positivt, men givetvis hörs också en och annan kritiskt röst. Personligen tror jag att jag lär få svårt att vänja mig vid några av förändringarna och att jag kommer att drabbas av den oroliga känslan att jag fuskar när jag droppar för vattenhinder efter att ha slagit in i en skog eller att inte få plikt om jag rubbar min boll på greenen med puttern.

Men vi vänjer oss.

Precis som vi gjorde när stymieregeln försvann 1952 eller som när förbudet mot den “lilla” bollen infördes 1990. 

---

Text: • 2017-04-13
Artiklar • Krönika • Tobias Bergman