5de449b9f39a5
Kämpa, alla Tiger-istas!
Klockan har alltså slagit 2017. För oss Tiger-istas är det en prövningens tid. Ett ingemansland av väntan och en gråzon av trassliga skador och luddiga besked.
De flesta av oss har ju redan förlikat oss med tanken på att det är över. Vi är restprodukterna från en svunnen tid, som nu väntar på att få inta vår cerimoniella plats i något av klubbhusets dunklare hörn. Där ska vi sitta och trycka. Åtminstone till någon råkar passera förbi och gör någon ansats till att söka kontakt.
Den stackare som drar ur vår verbala badkarspropp kommer att översköljas av skrönor från ett 90- och 00-tal som vi envist vägrar att släppa greppet om.
Fråga om det väntas regn och jag kommer att återreferera väl valda slag från matchen mellan Woods och Jesper Parnevik under 1999 års SAS Invitational på Ullna.
Nicka igenkännande och invänta en directors cut-utdragen redogörelse över den historiska relevansen av 2000 års 15 slag överlägsna US Open-seger på Pebble Beach.
Men framförallt. Kom och sätt dig vid bordet och lämna detta solsystem i en detaljerad ögonblicksskildring av det bästa golfslag jag någonsin tagit in med mina egna ögon.
Nej, det är inte chippen på Augusta Nationals 16:e under 2005 års Masters.
Nej, det är inte heller det sanslöst huvudlösa bunkerslaget under 2000 års Canadian Open.
Det är en putt. Där måste 4,5 meter vobblig och ojämn vitgröegreen bara besegras för att Tiger ska kunna tvinga fram en fortsättning av 2008 års US Open på Torrey Pines.
Redan när han kliver upp framför läktarna vid 18:e hålet vet både vi och kombattanten Rocco Mediate att Tiger kommer att dräpa den. Då putterhuvudet dras tillbaka samexisterade vi alla i ett lyckligt mentalt vakuum där framtida brandpostkrascher, ryggproblem och publicerade sms-konversationer inte tilläts att existera.
Och det efterföljande fistpumpfyrverkeriet kommer för evigt att finnas hårdkodat på näthinnan.
Ni hör. Allt detta plus moms väntar bara på att få välla fram och misshandla omvärldens trumhinnor. I allra värsta fall kan det dock återstå fem sönderhackade fragment av säsonger eller så innan det är dags att inta den eftertraktade positionen i klubbhuset.
Under dessa år riskerar vi att ställas inför samma mörka känslostorm som drabbade de svenska fansen när en 35-årig Björn Borg stolpade ut på gruset under Monte Carlo Open, med med träracket i näven och uppbackad av en 79-årig tränare som i praktiken saknade erfarenhet av tennis på elitnivå.
Men sitt lugnt i båten ändå, fellow Tiger-istas.
Vi har ju alltid youtube och den 4,5 meter långa putten från 2008.
Text: Eric Franzén • 2017-03-23
Artiklar • Franzéns krönika • Krönika