5de459177b974
Franzén: Golfens vilda innovatörer
Det är en fas som måste klaras av. En sak som måste ur systemet innan det är dags att gå vidare. Lite som att försöka tillverka öl med subtil smak av rökt gös, eller börja samla på vinylskivor med ukrainsk frijazz.
Men för många män (ja, till 99,9 procent rör det här sig om män) som krupit under en viss handicap finns det ingen återvändo.
Förr eller senare måste de låsa in sig i verkstaden för att något år därefter träda fram med yrvaken blick och frälsa golfvärlden med ett eget träningsredskap.
“Google Maps-listning över närområdets billigaste calzone”
I vissa fall pratar vi om golfens motsvarighet till de som försöker ragga in kapital på typ hundra miljoner för att lansera en samhällsomdanande mobilapp där man kan dra fram en Google Maps-listning över närområdets billigaste calzone.
Fast i ärlighetens namn finns det också en hel del substans bakom många av produkterna. Bara i Sverige har det under senare år värkts fram rätt kompetenta träningsredskap som tränaren Niklas Eliassons Golf in Sync eller Magnus Sunessons Swingclub.
Och på andra sidan Atlanten har Gabriel Hjertstedt hjälpt PGA Tour-profiler som Charlie Hoffman och Kevin Chappell med att ladda ytterligare kraft i baksvingen genom sin Swing Trainer-klubba.
Det finns dock en tydlig charm i att göra regelbundna nedslag i denna subkulturs mer avlägsna utmarker, där många riktigt sköna saker frodats genom åren.
Som The Dream Swing.
En produkt som ville få oss att slänga ut en bra bit över 2 000 kronor för en vinglig plastpinne med ett elastiskt band. När den illgula pinnen stoppats ned i marken och bandet fästs på klubban skulle vi genom någon sorts ockult magi tvingas in i ett korrekt svingplan.
Jaha. Tack för kaffet.
På tal om elastiska band. Ett sådant var fäst i en golfboll på ett träningsredskap som troligen aldrig fick lukta på en butikshylla. Att det fanns vissa brister i upplägget stod klart redan på prototypstadiet, då vi glatt inbjöds att testa och mer eller mindre fick kasta oss undan en hårt rekylerande boll vid ett flertal av slagen.
“I klass med det totala antalet bultar på Ölandsbron”
En annan bättre dag dök det upp en platt wellpapplåda med ett golfgym som gissningsvis vägde runt två ton. Träningsmaskinen nådde dock aldrig ut på marknaden i bredare form, eller testades fullt ut av undertecknad, eftersom den krävde en rejält väggfast installation – ja, i klass med det totala antalet bultar på Ölandsbron.
Men det finns egentligen ett bärande skäl till att jag skriver det här. Det är främst för att lugna dig som hör konstiga ljud från din PGA-utbildade grannes garage.
Håll ut.
Ring inte polisen, Hasse Aro eller den nationella insatsstyrkan.
Om sex till åtta månader är det troligen ekande tyst igen.
Text: Eric Franzén • 2016-11-24
Artiklar • Franzéns krönika • Krönika