Northern Trust Open – Final Round

Artiklar

KRÖNIKA: ”Jag har alltid haft svårt för Bubba”

Men det går inte att undvika att bli imponerad

Text: Martin Strömberg • 2016-02-22 Uppdaterad 2016-02-22

Ännu en vecka närmare årets första herrmajor och efter helgens uppvisning är det omöjligt att inte se Bubba Watson som en av de stora förhandsfavoriterna. 

Jag ska först villigt erkänna att jag alltid har haft svårt att ta till mig Bubba Watson. 

Han är strulig på ett jobbigt sätt, gnällig på banan, knäpper skjortan sådär präktigt hela vägen upp, ser oftast obekväm ut med sina konstiga axelryckningar och hans sving saknar helt den elegans och harmoni som till exempel Adam Scotts eller Rory McIlroys.

Dessutom ser hans puttning alltid skakig ut – även när den inte är det.

Men jag blev otroligt imponerad av honom igår.

Av hans psyke och tålamod – bitar som då och då kan rasa helt för den gode Bubba.

Redan när han satte parputten på tian fick jag lite feeling att han inte tänkte släppa iväg den här tävlingen.

När han sedan rullade i en märklig dubbelbrejkare från nio meter efter att ha spelat elfte ganska uselt växte sig den känslan starkare.

Sedan slog han några bra slag, några mindre bra, men när han såg att Kokrak började få lite nerver på sluthålen tog han verkligen vara på möjligheterna. Birdien på 16:e för att ta sig ifatt var klinisk och han följde upp den med en klockren tvåputtsbirdie på 17:e medan Kokrak – som förmodligen skulle göra birdie nio gånger av tio i sömnen på det hålet – nätt och jämt lyckades göra par.

Han har blivit bra på att stänga igen tävlingar och trots sitt något nervösa yttre har han en glöd och en instinkt som vuxit sig stark.

Jag kanske till och med kan lära mig att tycka om hans trulighet.

Några ord också om Rory McIlroy.

Först och främst är det lustigt i golfens värld hur en sån här story kan ge sådant eko.

För inte så länge sedan gnälldes det ofta på att golfspelare var för otränade och överviktiga.

Nu kör i princip alla – inte minst de svenska spelarna – sina egna program. Det handlar oftast om smidighet men också om att förebygga skador och självfallet är det bra och nyttigt. 

Det har så länge jag hållit på med golf dock alltid funnits ett starkt samband mellan styrka och smidighet och naturligtvis finns det en gräns där för mycket muskler kan påverka en inövad rörelse negativt. 

Brandel Chamblees frågeställning känns ändå relevant och självfallet måste frågan få ställas.

Tiger Woods poblem med ryggen härstammar dock troligen från de stressfrakturer som han fick 2008 och som han spelade med trots att de flesta hade haft problem att överhuvudtaget gå med liknande besvär. De orsakade senare hans knäproblem och det krävs ingen neurokirurg för att förstå att ryggen påverkas kraftigt av att fortsätta spela och gå omkring när man egentligen behöver vila och stillhet.

Tiger försökte rädda ett sjunkande skepp med hjälp av att bygga ett nytt skrov och framtiden får väl utvisa om det var en bra väg. Däremot blir det omöjligt att säga om det var fel.

Tillbaks till Rory som gillar att träna fys.

Och det handlar inte om några påhopp eller att hänga ut någon när man ifrågasätter en världstreas träningsmängd. Rory kommer naturligtvis att fortsätta att träna på det sätt som han och hans fysteam tycker är lämpligt.

Men självklart har Chamblee rätt att ställa frågan liksom McIlroy har rätt att strunta i alltihop.

Det visar dock på hur vana golfspelare är vid ryggdunksjournalistik och att aldrig behöva svara på lite obekväma frågor. Rory hade kunnat ta tillfället i akt att ge sin syn på fysträning istället för att bli påverkad och halvgrinig när frågan dök upp. Nu finns ju redan en beef sedan tidigare mellan Chamblee och Rory och golfchannels expert finns troligen inte på nordirländarens topp tio-lista, men ändå. 

Ska vi då vara oroliga för Rory efter hans flopprond på Riviera sista dagen?

Nej, det kändes som att han blev lite för snabb i svingen och tappade lite känsla på och runt greenerna. Han kommer att kunna vinna när och var som helst precis som vanligt.

 

KRÖNIKA: ”Jag har alltid haft svårt för Bubba”

Till sist min lista över vilka spelare jag tror kommer att vara med och hugga om sju veckor på Augusta:

1. Jason Day, Australien

Har vilat mycket i vinter och trivs av tradition utmärkt på Augusta. Har en andraplats och en tredjeplats där 2011 och 2013. Segern i PGA-mästerskapet ifjol byggde grundkänsla och jag tror hårt på att han kommer att vara förberedd och i form lagom till Masters.

2. Bubba Watson, USA

Trivs på Augusta och hans spel passar perfekt för banan där han kan hålla bollen i spel med sina långa vänsterskruvar. Puttningen avgör men hittar han känslan där är han i toppen.

3. Henrik Stenson, Sverige

Har sett mer motiverad ut än på länge och säsongsinledningen går verkligen inte att klaga på. Har varit topp-20 de tre senaste åren på Augusta och kan han bara fortsätta att chippa och putta så bra som han gjort senaste tiden blir han hyperfarlig.

 

 

 

 

KRÖNIKA: Jordan är allt som Tiger aldrig var


KRÖNIKA: Kinhults resultat ointressant


Text: Martin Strömberg • 2016-02-22
ArtiklarBubba WatsonMartin StrömbergTournytt
Scroll to Top